Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Vägledningsdokument - Sömnstörning hos barn och unga med psykisk ohälsa

Att små barn har problem med reglering, vaknar på nätterna, krånglar med maten och är rädda, trotsiga och oroliga tillhör uppväxten och är en del av deras naturliga utveckling. Men också hos små barn talar man om psykisk ohälsa när svårigheterna hindrar dem från att utforska, ta för sig och utvecklas. Psykisk ohälsa kan ha konsekvenser för utvecklingen på flera sätt. Oro och rädsla hämmar lust och utforskande. Trots och svårigheter med social interaktion hindrar lek och positivt samspel med andra. Den kroppsliga och psykiska hälsan är mycket nära förbunden hos små barn, och deras tillväxt och motoriska utveckling kan hämmas. Tidig psykisk ohälsa kan också ha konsekvenser för trygghet, känslomässig reglering och självkänsla.

Barnets samspel med föräldrar och i förskolan, svåra händelser och livsförändringar kan bidra till att barnet får problem. De minsta barnen är helt beroende av sin omgivning och sina relationer. Utvecklingen i deras hjärnor är snabb och omfattande och föräldrarnas lyhördhet och omhändertagande bidrar till att strukturera den utvecklingen. Den psykologiska miljön utgörs i första hand av föräldrar och syskon men allt eftersom barnet växer också av släktingar, pedagoger i barnomsorgen, kamrater och andra vuxna. Kvaliteten i dessa relationer har konsekvenser för barnets utveckling på både kort och lång sikt.

Barn som lever under svåra omständigheter, stark stress eller utsätts för skrämmande händelser kan reagera med psykiska symtom. I dessa fall är symtomen ett adekvat svar på det barnet upplever. Barnet ska då skyddas från de yttre hoten eller svåra omständigheterna innan dess problem bearbetas. Klinisk erfarenhet visar att trauma och erfarenheter av familjevåld är vanliga hos barn med psykiska symtom.

Med små barn sker psykologisk behandling alltid tillsammans med och genom föräldrar. Barnets och föräldrarnas problem är sammanflätade och behandlingen kan behöva fokusera just på relationen dem emellan. Därför är det ofta varken möjligt eller relevant att helt skilja mellan förälderns och barnets problematik. All behandling inom första linjen ska dock ha barnets hälsa och välbefinnande i fokus. Att underlätta för barnet bör vara behandlingens mål och bedömningarna fokusera på de direkta konsekvenserna för barnet av de svårigheter som föreligger. Då en förälder har stora egna problem är detta särskilt viktigt.

Föräldrarnas önskemål, förutsättningar och behov avgör hur kontakten utformas. Fokus kan vara direkt på barnet och dess symtom, på förälderns känslor, beteende eller föreställningar om barnet eller på föräldra-barnrelationen och familjesystemet.

Under spädbarnsåret är den vanligaste ingången till behandling föräldrars känsla av osäkerhet och otillräcklighet i föräldrarollen eller i samspelet med barnet. För lite äldre barn kan barnets symtom och beteende vara anledningen till att familjen söker hjälp. För många föräldrar räcker vägledning i föräldraskapet som behandlingsinsats. Samarbete mellan psykolog, läkare (barnläkare för barn upp till 1 års ålder) och BVC- sjuksköterska kan vara nödvändigt för att förstå och behandla barnets svårigheter.

Relaterade länkar

Publicerad: 2015/07/10 Senast uppdaterad: 2017/07/10