Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Psykologisk behandling - barn och unga med långvarig smarta - Utredning

Om psykologen är första kontakt behöver barnet remitteras till läkare. Patienten ska vara somatiskt utredd för att en psykologisk behandling ska vara aktuell. Det är av betydande vikt att involverade behandlare är överens om målsättningen med den psykologiska kon- takten och därför bör läkare, psykolog och eventuell annan inkopplad vårdpersonal konfer- era i ett tidigt skede.

Det är viktigt att ta en god anamnes (se nedan) för att undersöka såväl miljöfaktorer som samsjuklighet. Som nämnts ovan rapporterar barn och ungdomar med långvarig smärta mer depression, mer ångest/oro och nedsatt livskvalitet jämfört med friska jämförelse- grupper. Vidare är omfattande sömnproblem vanligt förekommande bland unga med lång- varig smärta. Både barn och föräldrar involveras i utredningen av smärtan.

I anamnesen efterfrågas information om smärtmönster. I de fall smärtan enligt ett tydligt mönster uppstår i särskilda situationer bör dessa miljöfaktorer undersökas vidare. Det kan t.ex. handla om barn som får ont i magen varje vardagsmorgon. Intervjun kan då hjälpa oss att skapa hypoteser, t.ex. om att något inte står rätt till i skolan eller att barnet lider av separationsångest.

I andra fall finns inte dessa tydliga mönster och smärtan har inte kunnat förklaras av läkare. I ytterligare andra fall vet vi varför barnet har ont, men smärtlindrande behandling har visat sig vara otillräcklig. I dessa fall behöver själva smärthanteringsstrategierna utgöra fokus för insatsen. Generellt kan sägas att när de centrala problembeteendena (ofta undvikanden) föregås av - i huvudsak - smärtsignaler, så kan en psykologisk smärtbehandling vara lämpligt.

I anamnesen efterfrågas barnets och föräldrarnas copingstrategier, vilka somatiska utred- ningar som gjorts och om patienten tidigare sökt hjälp för smärtlindring/-hantering samt vad den hjälpen i så fall lett fram till. Smärtans påverkan på dagligt liv och skolgång kart-äggs också.

Långvarig smärta är en medicinsk diagnos som inte hanteras i de barnpsykiatriska intervju- manualerna. Den diagnostiska intervjun (t.ex. MINI-KID eller K-SADS-PL) kan ändå läggas till en fördjupad bedömning när misstanke om samtidig annan psykisk ohälsa finns.

PIPS: The Psychological Inflexibility in Pain Scale (PIPS) mäter psykologisk inflexibilitet och är speciellt framtagen för patienter med smärta. Instrumentet består av 12 item uppdelade på två delskalor: undvikande (8 item) och kognitiv fusion (4 item). Högre poäng indikerar större kognitiv inflexibilitet. Undvikandeskalan mäter den självrapporterade tendensen att ägna sig åt särskilda beteenden som leder till undvikande av smärta och smärtrelaterad oro (t.ex. "Jag måste förstå vad som är fel för att kunna gå vidare"). Kognitiv fusion-skalan mäter patientens upplevda förekomst av tankar som, om de leder till beteende, sannolikt leder till undvikande (t.ex. "På grund av min smärta undviker jag att planera in aktiviteter").

Publicerad: 2015/12/20 Senast uppdaterad: