Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Barn o-6 år med psykisk ohälsa eller risk för sådan - Differentialdiagnoser

Depression och nedstämdhet är ovanligt, men allvarligt när det förkommer hos små barn, och kan vara reaktioner på omsorgsvikt, försummelse, infektion eller vara sekundärt till trauma. Problemen har samband med omgivnings- eller familjefaktorer och förekommer lika ofta hos barn av båda könen. Depression kan också visa sig som ilska och utbrott. Barn 0-6 år med symtom på nedstämdhet eller depression ska remitteras till BUP eftersom de för den åldersgruppen är mycket allvarliga barnpsykiatriska tillstånd.

Det förekommer att små barn med psykiska problem har varit med om händelser de upplevt som svåra eller traumatiska. Det kan gälla enskilda händelser men också handla om upplevt lågintensivt trauma i form av till exempel otillräckliga relationer. Det kan också handla om traumatiska upplevelser på flykt i familjer som är asylsökande. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan orsakas av båda dessa typer av trauma. Ett traumatiserat barn kan reagera med låg responsbenägenhet, aggressivitet, irritabilitet, gnällighet, bli svårkontaktat, passivt eller gå till-baka i utvecklingen. Överdriven vaksamhet, rädslor, startles eller absenser förekommer också. Barnet kan bli extra klängigt, ha hög spänningsnivå och emotionell tonus, svårt att sova eller koppla av. Vid påminnelse om traumat kan barnet få fysiska symtom i form av ont i magen eller andningssvårigheter. Trotssyndrom har starkt samband med erfarenhet av trauma. Barn som misstänks ha PTSD eller reaktioner efter att ha upplevt något traumatiskt bör remitteras till BUP för bedömning och behandling. Anmälan till socialtjänsten ska alltid göras om man misstänker att ett barn på något sätt farit illa. 

Hos små barn är det ofta svårt att skilja mellan somatiska och psykologiska orsaker till ohälsa. Samarbete med läkare vid bedömning och behandling är därför ofta relevant. Barn som är ett år eller yngre ska alltid bedömas/ behandlas av barnläkare. Exempel på tillstånd som ska bedömas av läkare är magont, obstipation, enkopres/soiling, enures, dagväta, kräk-ningar, huvudvärk eller misstänkt huvudvärk, andningsbesvär, förändrad karaktär, utvecklingsförsening, trött/grinig, stora förändringar i längd och vikt (både ned- och uppgång), ökat huvudomfång och smärta i kroppen. Parallellt med läkarkontakten kan föräldrar få råd kring förhållningssätt och samtala om sekundära psykologiska problem till besvären vid enures och enkopres.

Publicerad: Inte publicerad Senast uppdaterad: Inte publicerad