Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Ångest hos barn och unga med psykisk ohälsa - Epidemiologi

Ångestsyndrom är ett av de vanligaste uttrycken för psykisk ohälsa hos barn och unga. Ångeststörningar debuterar vanligen i barndomen och självläker vanligen ej utan tenderar att förvärras och obehandlade leder det ofta till psykisk ohälsa i vuxen ålder, med fortsatt ångeststörning och ofta sekundär nedstämdhet.

Sammantaget i åldersgruppen 4-20 år drabbas upp till 12 procent av ångeststörningar enligt kriterier i DSM-IV. För barn 0-3 år är prevalenssiffrorna mycket osäkra. Före och under pub- erteten är könsfördelningen jämn, därefter är det vanligare hos flickor. Subkliniska symtom (tecken på men uppfyller ej alla kriterier för diagnos) på överdriven ängslighet hos barn finns hos 10-30 procent. För många vuxna med ångestsyndrom debuterade problemen redan i barndomen eller tonåren. Ångestdiagnoserna är desamma för barn och vuxna med tillägget separationsångest som bara används för barn och ungdomar. Förekomst, symtom och be- handling av ångest skiljer sig till viss del mellan barn och vuxna. Exempelvis tycks panik- ångest och agorafobi vara vanligare bland vuxna.

Separationsångest och specifik fobi är vanligt hos mindre barn. Social fobi, GAD och tvångs- syndrom kan debutera i skolåldern medan paniksyndrom sällan etableras förrän i senare tonår. Barn har ofta tydliga undvikanden och ritualer inte alltid kopplade till konkreta ång- esttankar. Ångest och oro är vanliga symtom och ses ofta i kombination med andra tillstånd. 50-80 procent har mer än en ångestdiagnos och många har sekundär eller samtidig depress- ion. Särskilt vid tvångssyndrom är det vanligt med komorbid ADHD.

Publicerad: 2014/12/12 Senast uppdaterad: