Tvångssyndrom - Vårdnivå och remiss

Tvångssyndrom är en diagnos som är viktig att känna igen och aktivt efterfråga inom såväl primärvården som specialistpsykiatrin då patienter inte sällan söker för relaterade tillstånd såsom depression eller hudeksem, snarare än för tvångssymtom. Tvångssyndrom bör handläggas inom specialistpsykiatrin. Remiss till specialistpsykiatrin bör innehålla grundläggande information om tillståndets symtom, varaktighet, aktuell funktionsnedsättning, tidigare behandlingsförsök och eventuell somatisk och psykiatrisk samsjuklighet.

Enligt WHO är tvångssyndrom bland de tio mest handikappande av alla sjukdomstillstånd (1). Behandling kan även erbjudas inom primärvård förutsatt att tillgång till tillräckliga resurser för ändamålet som tillgång till läkare och KBT-terapeut med kunskap och erfarenhet av behandling för tvångssyndrom finns. Primärvården behöver också ha tillgång till anpassade lokaler för exponering, eventuella gruppbehandlingar samt möjlighet till terapeutledd exponering utanför vårdinrättningen (oftast i patientens hem). Vid behandlingssvikt bör patienten snarast remitteras till specialistenhet (2).

Om akut suicidalitet föreligger bör remiss ställas direkt till akutpsykiatrisk verksamhet. Ett fåtal patienter har så betydande symtom att de inte kan lämna hemmet, och det kan då bli nödvändigt med specialistpsykiatrisk bedömning via hembesök.

Publicerad: 2017/05/11 Senast uppdaterad: