Trichotillomani - Behandling o insatser

Psykologisk behandling

Behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat bäst effekt vid behandling av trichotillomani. (10) (17) En aktuell metaanalys sammanfattar att de uppvisade effekterna är stora. (17) Ett flertal randomiserade kontrollerade prövningar har undersökt den kombinerade effekten av stimuluskontroll och Habit Reversal Training (HRT) (17) (18) (19) (20). HRT har också studerats med tillägg av Acceptance and commitment therapy (ACT) (21) respektive Dialektisk beteendeterapi (DBT) (22) vilket även det visat goda effekter. Det är dock inte känt om tillägg av ACT eller DBT ger någon ytterligare effekt utöver effekten av HRT, varför behandling för trichotillomani åtminstone bör innefatta HRT.

Flera studier har visat tendenser till försämrade symtom vid uppföljning efter 3 respektive 6 månader, (23) (22) (24) (21) men inte till samma nivå som före behandling. För att säkerställa att patienter får bibehållen effekt av behandling är det därför viktigt att fortsätta följa dem efter att den aktiva behandlingen avslutats.

Begränsningar med KBT rör att förkänningen (känslan som föregår hårryckandet) inte nödvändigtvis avtar trots minskat ryckande (vilket kan innebära en riskfaktor för återfall) samt, möjligen relaterat, att vidmakthållande av behandlingseffekten på längre sikt visat sig vara sämre än önskad.

HRT består av tre metoder: medvetandeträning, motrörelseträning (eng: competing response training) och socialt stöd. Kortfattat innebär detta att göra patienten medveten om när han/hon närmar sig att rycka eller rycker hår (medvetandeträning), lära patienten att utföra en handling (motrörelse) som är fysiskt oförenlig med att rycka hår (till exempel att lägga armarna i kors) samt instruera en närstående (vanligtvis en förälder eller partner) att bekräfta patienten vid korrekt utförd motrörelse (socialt stöd). Socialt stöd innefattar också att påminna patienten om att använda motrörelser då han/hon själv inte uppmärksammar behov av detta.

Stimuluskontroll innebär att identifiera situationer där hårryckande ofta sker för att sedan modifiera dem på ett sätt som minskar ryckandet. Exempel på interventioner är att täcka över speglar, byta till svagare glödlampor, undvika stolar med armstöd eller att i utvalda situationer använda handskar. Genom stimuluskontroll blir hårryckandet mer ansträngande och besvärligt att utföra, samtidigt som triggande faktorer och sensorisk förstärkning av ryckandet minskar. Dessa faktorer hjälper sammantaget att minska ryckandet. (10)

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) har inte visat sig vara effektiva för trichotillomani (25) och rekommenderas därför endast för behandling av komorbida tillstånd.

Sammanfattningsvis är stödet för farmakologiska interventioner vid trichotillomani otillräckligt. (10) Fler, större och bättre kontrollerade studier behövs.

Svenska OCD-förbundet: www.ocdforbundet.selänk till annan webbplats

Publicerad: 2017/05/01 Senast uppdaterad: