Suicidnära patienter - Riskfaktorer

  • Tidigare suicidförsök
  • Depression och bipolär sjukdom
  • Psykossjukdom
  • Missbruk/beroende
  • Neuropsykiatriska tillstånd
  • Personlighetsstörning
  • Långvarig/kronisk ätstörning
  • Somatisk sjukdom
  • Ärftlighet
  • Utlandsfödd
  • Ålder
  • Kön
  • HBT– personer
  • Kriminalvård

Tidigare suicidförsök

Tidigare suicidförsök är den enskilt viktigaste riskfaktorn för suicid (6). Bland patienter som sjukhusvårdats på grund av suicidförsök har man funnit att risken att avlida genom suicid är 30-40 gånger förhöjd jämfört med risken för övriga befolkningen och att den kvarstår under flera decennier. Risken är högre hos psykiskt sjuka patienter som gjort ett eller flera suicidförsök, särskilt vid schizofreni, bipolär och unipolär affektiv sjukdom, men riskökningen ses också i övriga grupper av kliniskt signifikanta psykiska störningar (7, 8). Den är också högre hos personer som har använt en våldsam metod (9) eller på annat sätt visat att de haft hög suicidavsikt, exempelvis genom noggrann planering för att undgå upptäckt.

Depression och bipolär sjukdom

Depression och bipolär sjukdom är starkt relaterade till ökad risk för självmord (10). Suicid inträffar också vid lätt till måttlig depression, men svår depression medför högre risk. Depressiva vanföreställningar med tema om skuld och skam eller om att självmordet skulle innebära en befrielse för anhöriga är starka riskfaktorer, liksom kombination med missbruk, impulsivitet och aggressivitet, uttalad hopplöshet och uppgivenhet, stark dödsönskan, svår ångest och svår sömnstörning.

Psykossjukdom

Självmordsrisken vid schizofreni är förhöjd, särskilt hos yngre och nyligen efter diagnos, men en ökad suicidrisk kvarstår under hela sjukdomsförloppet (11,12). Suicidhandlingar är vanliga och medför hög risk att dö genom suicid, särskilt under första året efter försöket. Ett av skälen är att de självmordsmetoder som används vid schizofreni tenderar att vara mer våldsamma. Andra riskfaktorer för suicid vid schizofreni är depression, drogmissbruk, agitation eller motorisk oro, hopplöshetstankar, dålig följsamhet till behandling och en nyligen inträffad förlust. Tiden strax efter inskrivning och utskrivning innebär en ökad risk. Även andra psykotiska tillstånd medför förhöjd risk för suicid och suicidalt beteende. En krisplan bör upprättas som behandlar tänkbara krissituationer inklusive suicidrisken vid återinsjuknande. Dessa patienter kan ha nedsatt förmåga att uttrycka suicidtankar verbalt. Calgary Depression Inventorylänk till annan webbplats kan med fördel användas för depressionsskattning av patienter med schizofreni och suicidtankar.

Missbruk/beroende

Alkoholberoende och narkotikaberoende medför ökad risk för självmordsförsök och självmord (13). Både under akut alkoholförgiftning och i abstinensfas finns ökad risk för suicidhandlingar, men risken är störst under pågående missbruk och är relaterad till mängden alkohol och andra droger som konsumeras. Bland missbrukare som dör i suicid dominerar alkohol som missbruksmedel och tidigt alkoholmissbruk är en riskfaktor för våldsamt och suicidalt beteende hos unga. Det är vanligt med samsjuklighet mellan psykiatriska sjukdomstillstånd och missbruk, vilket ökar suicidrisken ytterligare.


Neuropsykiatriska tillstånd

Studier talar för att suicidrisken är förhöjd vid neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autismspektrum, även när man kontrollerar för andra psykiatriska tillstånd (24-26).

Personlighetsstörning

Emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS) medför ökad risk för suicid, särskilt hos dem som samtidigt har ett missbruk eller annan psykiatrisk samsjuklighet. Både enstaka och upprepade suicidförsök är mycket vanliga och riskökningen gäller framförallt dem som redan tidigt i förloppet varit suicidala. Man har också sett att en traumatisk och turbulent uppväxt under de tidiga levnadsåren ökar risken. Även narcissistisk och antisocial personlighetsstörning innebär ökad suicidrisk (1).

Långvarig/kronisk ätstörning

Långvarig/kronisk ätstörning medför högre risk för suicid, särskilt i samband med depression (15).

Somatisk sjukdom

Vissa somatiska sjukdomar, framförallt sådana som drabbar centrala nervsystemet, är förknippade med ökad suicidrisk, liksom traumatiska hjärnskador och stroke. Cancer, vissa endokrina och autoimmuna sjukdomar och hiv-infektion innebär ökad suicidrisk (6). Samtidig depression kan ibland vara en förklaring till den ökade risken.

Ärftlighet

Det finns ett genetiskt underlag för suicidalt beteende som kan vara ett uttryck för genetisk disposition för psykisk sjukdom, men det finns sannolikt också en genetisk faktor som är oberoende av sjukdom (16). Det skulle till exempel kunna vara en disposition för personlighetsfaktorer som impulsivitet och aggressivitet. Det finns också samband mellan miljöfaktorer och ärftlighet, till exempel stressfyllda livshändelser och genetisk sårbarhet för att utveckla depression och suicidalt beteende.

Utlandsfödd

Risken för suicid hos utlandsfödda är nästan fördubblad och ursprungslandet tycks ha betydelse (17). Adopterade har en tydligt förhöjd risk och troligen också asylsökande, även om det ännu inte är klarlagt. De kulturella faktorernas betydelse minskar om det finns en psykiatrisk diagnos.

Ålder

Fullbordat suicid är vanligare bland äldre jämfört med yngre (1). Samsjuklighet och tidigare suicidförsök ökar risken för fullbordat suicid och majoriteten av de äldre har på något sätt uttryckt suicidal kommunikation året före suicidet. Det finns också ett hjälpsökande beteende och mer än häften av dem som avlider genom suicid har besökt vårdcentralen månaden innan sin död. Äldre som fullbordar suicid har i mindre utsträckning än andra gjort tidigare suicidförsök och därför är det viktigt att alla suicidförsök hos äldre tas på stort allvar, även när de är medicinskt ofarliga.

Kön

Med få undantag i världen är suicid vanligare bland män än bland kvinnor. Skillnaden förklaras bland annat av att män kan vara känsligare för vissa typer av förluster, till exempel av partner, arbete och fysisk hälsa. De kan vara mer impulsiva och använder droger och alkohol i högre utsträckning än kvinnor. Män använder effektivare metoder vid sina suicidförsök och söker hjälp för psykiska problem i mindre utsträckning än kvinnor. I Sverige ser man den högsta suicidrisken bland män som är äldre än 85 år. Tvärtom är det vanligare med suicidförsök bland kvinnor, och då särskilt unga kvinnor (18). Prognosen efter suicidförsök är dock sämre för män, särskilt om man följer utvecklingen under lång tid (18).

HBT– personer

Flera internationella undersökningar har visat att homosexuella, bisexuella och transpersoner har överrisker för både suicidförsök och fullbordat suicid, vilket sannolikt delvis kan förklaras av bristfällig social förankring och utsatthet, exempelvis för mobbing och våldsbrott (19).

Kriminalvård

Psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland intagna inom kriminalvården och många har mer än en psykiatrisk diagnos. Suicidrisken är också förhöjd, särskilt första veckan efter intagning och månaderna efter frigivande (20, 21).

Övriga riskfaktorer
Erfarenheter av suicidalt beteende hos familjemedlemmar och hos andra
Ensamhet och bristande socialt nätverk
Förluster
Traumatiska händelser som sexuella övergrepp och mobbing
Våldserfarenhet från familj, social situation eller egen benägenhet att använda våld
Reaktionssätt som lättkränkthet
Tillgång till vapen, läkemedel och andra medel som kan användas vid suicid
Skyddande faktorer
Det kan vara värdefullt att fråga patienten om vad som avhåller henne/honom från att ta sitt liv. Ibland är det lämpligt att förstärka skyddande faktorer, exempelvis genom att fråga en person om vad det skulle innebära för närstående om han/hon tog sitt liv.

  • Ett gott stöd i parrelationen, familjen eller hos andra närstående
  • Förmåga att skapa och vidmakthålla nära relationer
  • Personliga värderingar eller religiös tro som motstånd mot suicidhandling
  • Rädsla för kroppslig skada vid suicidhandling
  • Förmåga att uthärda psykisk smärta
  • Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra

KASAM – känsla av sammanhang (22)

Uppbyggd av tre centrala beståndsdelar: hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Antonovsky menar att dessa "friskfaktorer" gör att människor klarar belastning och påfrestning bättre. De blir mentalt robusta.

Hanterbarhet: När omvärlden ställer krav på oss och när olyckliga händelser inträffar är det viktigt att vi inte ser oss själva som hjälplösa offer. Det är viktigt att individen upplever att hon har resurser för att hantera motgångarna. Människor som upplever att de kan hantera livet blir mer motståndskraftiga emot ohälsa.

Begriplighet: Människor mår bra av en struktur och regelbundenhet i sina liv. Vi vill kunna förutsäga händelser och om något överraskar oss så vill vi ändå kunna förklara det. Människor som är bra på att göra händelser i livet begripliga förblir i högre utsträckning friska.

Meningsfullhet: För att vi ska må bra är det också viktigt att vi upplever de utmaningar vi ställs inför som värda att investera energi i. Människor som försöker hitta en mening med de olyckliga händelser hon ställs inför mår bättre än de som inte gör det.

Publicerad: 2012/01/23 Senast uppdaterad: 2015/12/22