Suicidnära barn och ungdomar - Stöd och omhändertagande efter suicid

Stöd och omhändertagande efter suicid – sammanfattning

  • Närstående ska omgående kontaktas med erbjudande om samtal eller annat stöd.
  • Planera vilka personer från enheten som bör träffa närstående och när detta lämpligast bör ske. Ansvarig person inom verksamheten bör ingå.
  • Vid behov ska psykiatrisk bedömning av anhöriga alternativt remittering till annan enhet för fortsatt stöd övervägas.
  • Om suicid inträffar inom heldygnsvård ska andra barn eller ungdomar som vårdas vid enheten erbjudas möjlighet till samtal om det som hänt.
  • Berörd personal ska erbjudas krisstöd i form av samtal, individuellt och i grupp, samt även andra stödåtgärder vid behov.
  • Retrospektiv genomgång ska genomföras av en person som inte är en del av teamet och som har utbildning för ändamålet.
  • Anmälan enligt Lex Maria ska alltid göras.
  • Händelseanalys rekommenderas.

Stöd till efterlevande vid fullbordat suicid (1)

Att få ett besked om att en nära anhörig tagit sitt liv är något av det svåraste en människa kan råka ut för. En nära anhörigs suicid kan leda till starka reaktioner i form av psykiskt och fysiskt lidande under en mycket lång tid. Reaktionerna tar sig olika uttryck för olika personer och under olika skeden. Livssituationen kommer att förändras för all framtid.

Föräldrar som förlorat ett barn behöver ett långsiktigt stöd. Syskon som har förlorat sin syster eller bror behöver också fortsatt stöd, dels på grund av känslomässiga reaktioner, dels till följd av att närstående kan riskera att utveckla egen suicidal problematik. Närstående ska därför erbjudas samtal eller annat stöd, samt vid behov psykiatrisk bedömning i samband med ett barns suicid.

Föräldrar som förlorat sitt barn genom suicid känner sig ofta ensamma med sin sorg och de kan uppleva skuldkänslor och självanklagelser. Sorgeprocessen och reaktioner relaterade till det inträffade ser olika ut för olika individer. Föräldrar och syskon kan behöva få veta att barn, tonåringar och vuxna inte alltid sörjer på samma sätt. Hur barn och ungdomar reagerar och sörjer vid en svår förlust påverkas av ålder, personlighet och barnets förmåga att förstå det inträffade. Att förstå barnets eller ungdomens föreställningar om vad döden innebär är också väsentligt. Utvecklingen av dödsbegreppet påverkas av flera faktorer, däribland ålder och kognitiv utveckling (2).

Föräldrar, syskon och andra närstående bör ges information om patient- och anhörigföreningen SPESlänk till annan webbplats (Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd). SPES arbetar med att skapa förståelse, kunskap och stöd i frågor om suicidalt beteende för människor som har en anhörig som suiciderat.

  • Kontakta närstående med erbjudande om samtal kring det som skett.
  • Planera vilka personer från den aktuella mottagningen som bör träffa närstående och när detta lämpligast bör ske.
  • Samtalen bör om möjligt genomföras av två personer, varav en behandlare som haft kontakt med familjen och en i ansvarig position inom verksamheten.
  • Flera uppföljande samtal i olika konstellationer kan behövas.
  • Erbjud vid behov psykiatrisk bedömning alternativt remittering till annan enhet för fortsatt stöd.
  • Fördela ansvar när det gäller fortsatt uppföljning av anhörigkontakt och övriga åtgärder.
  • Suicid eller allvarligt suicidförsök i samband med pågående behandling i öppenvård påverkar behandlande personal väsentligt. Rutiner för personalstöd skall finnas och omgående initieras.

Suicid i samband med heldygnsvård får omfattande konsekvenser för alla berörda. Närstående kommer, utöver förlusten av en nära person och de reaktioner som detta medför, även att starkt påverkas av att det inträffade skett i samband med vistelse på en vårdavdelning. All personal kommer att beröras av att suicid skett inom den egna verksamheten. Uppföljningsarbete behöver därför ske på flera nivåer i organisationen och i flera sammanhang.

Följande ska beaktas då en patient som tagit sitt liv påträffas:

  • Dödsfall konstateras av läkare efter adekvata återupplivningsförsök.
  • Ansvarig överläkare eller jourläkare informerar omgående polismyndigheten. Det är en polisiär uppgift att fastställa om misstanke om brott föreligger. Lämna kropp, redskap och rum så orörda som möjligt. Polismyndigheten initierar rättsmedicinsk undersökning av den döda kroppen.
  • Polisen beslutar om när anhöriga kan få se den döde.

När det gäller bemötandet av närstående rekommenderas följande:

  • Meddelandet om att en familjemedlem begått suicid ska ges personligen och helst i samband med hembesök. Meddelandet bör aldrig lämnas per telefon.
  • Erfarenheter visar att det bästa för syskon är att en förälder ger besked.
  • Polis och religiös representant bör båda finnas med vid besöket.
  • Planera vilka personer från kliniken som bör träffa närstående och vid vilken tidpunkt. Samtalen bör om möjligt genomföras av två personer, varav en behandlare som haft kontakt med familjen och en i ansvarig position inom verksamheten.
  • Se till att avsätta gott om tid och att vara beredd på att ta emot de reaktioner som uppkommer.
  • Ge möjlighet till anhöriga att ställa frågor kring det som hänt för att de ska kunna få en tydligare bild av t ex hur patienten betedde sig och vad han eller hon gav uttryck för före händelsen.
  • Det är viktigt att den hälso- och sjukvårdspersonal som möter närstående ger dem både praktisk kunskap och information om vanliga reaktioner i samband med kris och sorgeprocess.
  • Kom ihåg att mottagandet av dödsbudet kommer att vara en del av upplevelsen som de närstående också kommer att behöva bearbeta.
  • Familjemedlemmar som inte talar svenska och har en annan kulturell bakgrund behöver i samband med ett besked, utöver att detta sker på hemspråket, även bli bemött av professionella som har kunskap om eventuella skillnader i kulturella uttryck och förhållningssätt gällande suicid.
  • Undersök om det finns närstående, vänner eller andra personer som kan stödja och finnas till hands.
  • Behandlare och ansvarig person från verksamheten ska erbjuda uppföljande samtal med föräldrar och syskon de närmaste dagarna efter beskedet. Information kan behöva ges flera gånger eftersom de närstående är i kris och kan ha svårt att ta in allt som sägs.
  • Möjligheten att förstå och börja bearbeta det som hänt kan underlättas av att de närstående ser den döde. För att underlätta för barn och ungdomar i samband med sorgeprocessen kan det ibland vara hjälpsamt med olika aktiviteter, uttrycksformer och ritualer. Det kan till exempel vara att rita, skriva och att i ett senare skede gå till graven.

I samband med suicid på en avdelning för heldygnsvård finns också andra barn och ungdomar som på olika sätt berörts av det som skett:

  • Andra barn och ungdomar som vårdas vid enheten ska erbjudas möjlighet till samtal om det som hänt, företrädesvis tillsammans med sina närstående. Detta kan behövas vid flera tillfällen och i olika sammanhang under vårdtiden och även ske via uppföljning i den fortsatta öppenvårdsbehandlingen.
  • Ett professionellt uppträdande och ett lugnt intryck är av stor vikt för att minska traumareaktioner i samband med dödsbudet.

Efter suicid i vården ska personal ges möjlighet att diskutera det som hänt. I annat fall finns risk för att behandlare blir osäkra och överdrivet försiktiga i sina bedömningar, eller att en rädsla för att arbeta med suicidnära patienter utvecklas. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma direkt inblandad personal.

Rutiner för personalstöd ska finnas och erbjudas till inblandad personal utan att den enskilde individen behöver efterfråga hjälp. Olika typer av stöd är aktuella vid olika tidpunkter. Det är viktigt att personal får möjlighet till så kallad mental handtvätt, det vill säga att efter en känslomässigt påfrestande händelse kunna spegla sina upplevelser med arbetskamrater (1, 4).

Suicidförsök eller suicid berör alla inblandande djupt. Att möta en familj vars anhörig tagit sitt liv kan väcka starka reaktioner. Känslor kan finnas av olika intensitet hos personalen, oberoende av om man haft nära kontakt eller inte. Upplevelser som chock, tomhet, hopplöshet, sorg, ilska och övergivenhet är vanliga. Tankar och känslor som rör den egna professionen väcks. Till exempel kan detta handla om huruvida man gjort rätt bedömning eller att man ifrågasätter om man kunnat handla på annat vis. Tilliten till den egna kompetensen kan raseras och det kan uppstå svårigheter att hantera personliga reaktioner, till exempel sorg, i förhållande till föreställningen om vad som är professionellt i sammanhanget (5). Starka skuldkänslor och hög stressnivå samt minskat självförtroende är faktorer som lyfts fram i olika undersökningar. Likaså framkommer att reaktionerna ofta är kraftigare hos personal efter suicid hos en patient jämfört med reaktioner efter dödsfall av annan orsak (3).

Personalstöd kan delas in i olika områden såsom:

  • psykologiskt stöd i form av samtal för personal som är inblandad i ärendet, individuellt och i grupp
  • retrospektiv genomgång
  • handledning
  • utbildning

I samband med suicid eller ett allvarligt suicidförsök ska berörd personal omgående erbjudas psykologiskt stöd i form av samtal. Lokala rutiner behöver utarbetas kring vem som håller i samtalen och strukturen för dessa. Personer på arbetsplatsen eller inom organisationen kan utses för dessa ändamål. Det rekommenderas även att en person utanför organisationen anlitas för samtal på gruppnivå samt att det ges möjlighet till individuellt samtalsstöd genom till exempel företagshälsovården eller annan lämplig instans vid behov.

Samtalen bör ske i form av avlastningssamtal, individuellt och i grupp, med mål att reducera stress, normalisera de egna reaktionerna och med möjlighet att gå igenom och förstå det som hänt. Det kan vara frågan om psykologisk första hjälp med fokus på att hantera krisreaktionen vilket innefattar känslomässigt stöd och normalisering av de reaktioner som kommer, eventuellt praktiskt stöd och aktivering av egna resurser som kan bidra till återhämtning och stabilisering. En bedömning bör också göras när det gäller fortsatta behov, dels på gruppnivå dels på individnivå, med fokus på vidare stabilisering respektive bearbetning av det som hänt. Det första tillfället bör äga rum så snart som möjligt för att möjliggöra för personalen att sätta ord på tankar och känslor. Uppföljande samtal bör äga rum där fortsatta behov bedöms utifrån gruppnivå respektive individuellt.

Retrospektiv genomgång är en bakåtsyftande och sammanfattande analys och ska göras efter suicid. (1, 4, 6). Genomgången syftar till att lyfta fram kunskap och lärdomar som gör det möjligt att förstå varför suicid eller suicidförsök inträffade och hur en upprepning kan undvikas. En väl genomförd genomgång leder till att de inblandade får perspektiv på händelsen och hjälp att integrera den professionella erfarenheten. All personal som har varit inblandad bör kallas, även från enheter utanför den aktuella enheten. Genomgången hålls vanligen inom fyra till åtta veckor efter händelsen och bör ledas av en erfaren person som inte själv har varit delaktig i patientens vård och behandling.

En retrospektiv genomgång kan med fördel genomföras även efter ett allvarligt suicidförsök. Genom att undersöka omständigheterna kring suicidförsöket ges utrymme för personalens egna tankar om bemötande och omhändertagande av närstående och barn eller ungdom.

Retrospektiv genomgång har således flera mål:

  • Att vara till hjälp för personalen som arbetsgrupp att bearbeta de psykologiska effekterna av den suicidala händelsen.
  • Att undersöka den suicidala processen fram till fullbordat suicid för att öka förståelsen för det suicidala beteendet.
  • Att förbättra omhändertagandet av suicidnära patienter och deras närstående.

Suicid som inträffar under pågående behandling inom sjukvården, eller inom fyra veckor efter avslutad vårdperiod, ska alltid anmälas enligt Lex Maria. Ett suicidförsök som föranletts av brister i vården ska också anmälas. Anmälan ska innehålla en internutredning som genomförs av kliniken. Chefsöverläkaren ansvarar för att sammanfatta material till internutredningen och skriver vanligen också en Lex Maria-anmälan inom åtta veckor efter händelsen. Anmälan skickas till chefsläkaren för vidarebefordran till Inspektionen för vård och omsorglänk till annan webbplats (IVO). Närstående ska informeras om anmälningsprocessen och erbjudas möjlighet att lämna en egen redogörelse om sina synpunkter på vården. De ska också tillfrågas om de önskar ta del av Socialstyrelsens utredning. Ovanstående dokumenteras i journalen.

Om en patient kommit till skada eller utsatts för risker inom vården ska en händelseanalys göras. Detta gäller både vid suicid i samband med heldygnsvård respektive öppenvård. Lex Maria-anmälan och händelseanalysen är fristående från varandra. Syftet med händelseanalysen är att utreda varför händelsen inträffade och hur en upprepning kan undvikas. Fokus är inte enskildas agerande, utan organisatoriska brister exempelvis avseende rutiner. Analysen sammanfattas i en slutrapport som innehåller förslag till åtgärder för att skapa en säkrare vård. Det är viktigt att innehållet i rapporten återkopplas till ansvariga chefer och berörd personal.

Handledning för personal när det gäller patienter med svår psykiatrisk problematik är viktig och nödvändig. Utöver patientens behov av behandlingsinsatser och hur dessa behov skall tillgodoses, skall handledningen också ge möjlighet till fokus på de processer som en behandlare kan bli indragen i. I handledningen ska även finnas utrymme för egna reaktioner och känslor som väcks både hos den enskilde behandlaren och i arbetsgruppen.

I arbetslag eller team bör tid avsättas för att utveckla såväl enskilda behandlares som arbetsgruppens kapacitet, när det gäller att möta barn och ungdomar med suicidal problematik. Att till exempel prata om existentiella frågor, frågor om liv och död, tankar om suicid och hur detta berör en själv som person bör ha utrymme. Detta kan skapas via personalhandledning eller t ex studiedagar, gärna tillsammans med en präst eller någon annan person med särskild kompetens inom området, utanför verksamheten.

All hälso- och sjukvårdspersonal skall erbjudas utbildning avseende suicidal problematik bland barn och ungdomar. I en sådan bör det ingå en allmän orientering när det gäller bakgrundsfaktorer, skydds- och riskfaktorer, suicidal kommunikation, suicidriskbedömning, bemötande, attityder och etik, samtalsmetodik, krisintervention och kunskaper om olika behandlingsmetoder.

Det är viktigt att tillsammans i arbetslaget kunna utveckla såväl enskilda behandlares som gruppens kapacitet när det gäller frågor om liv och död. Det kan kännas obekvämt att ställa sådana frågor och det kan väcka privata erfarenheter av liknande problem. Utrymme för existentiella frågor och tankar om suicid bör finnas.

  1. Sköld M, Theolin U. Vårdprogram: -för självmordsnära ungdomar och deras familjer på Maria Ungdom: Maria Ungdom; 2010.
  2. Sköld M, Öhlén B. Hellre dör jag – Om självmordshandlingar bland barn och ungdomar. Stockholm: Liber Förlag; 1985.
  3. Hendin H, et al, Grad O et al, Waern M, i Runeson m fl. Den suicidnära patienten: Värdering och hantering av suicidrisk. Studentlitteratur AB, 2012.
  4. Självmord och självmordsprevention – Om livsavgörande ögonblick. Lund: Studentlitteratur; 2000.
  5. Nygårdh, Elisabeth. Behandlares upplevelser när en patient begår suicid. Ersta Sköndal Högskola, S:t Lukas utbildningsinstitut, 2012.
  6. Regionalt vårdprogram Suicidnära patienter. Stockholms läns landsting, 2010.
Publicerad: 2014/10/01 Senast uppdaterad: