Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Suicidnära barn och ungdomar - Bakgrund

Detta vårdprogram vänder sig i första hand till personal vid den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Maria Ungdom/Beroendecentrum inom Region Stockholm. Innehållet är också användbart för barnpsykiatrisk personal inom andra regioner i landet samt vid ungdomsmottagningar, primärvård (första linjens psykiatri), Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar (BUMM), barnsjukhusens akutmottagningar, elevhälsan.

Med begreppet suicidnära avses

  • barn och ungdomar som nyligen, eller under det senaste året, gjort suicidförsök
  • barn och ungdomar som har allvarliga suicidtankar
  • barn och ungdomar med livsleda och/eller hopplöshetskänslor
  • barn och ungdomar där suicidrisk kan bedömas föreligga utifrån andra omständigheter i personens livssituation
  • förekomst av en eller flera kända riskfaktorer

Orsaken till att man söker kontakt med vården kan vara efter ett suicidförsök eller vid något annat slag av suicidal kommunikation. Även i situationer som inte primärt fokuserar på suicidalitet kan bedömning av suicidrisk behöva göras. I alla dessa fall är vårdprogrammet tillämpligt. Det är dock vanligt att ungdomar med suicidnära beteende inte berättar detta för vårdpersonal. Det är därför väsentligt att man gör en helhetsbedömning och inte nöjer sig med att individen förnekar suicidtankar och suicidplaner.

Vårdprogrammet riktas inte i första hand mot behandling av barn och ungdomar med självskadebeteende, där suicidal avsikt saknas. Däremot behöver man uppmärksamma att barn och ungdomar som skadar sig själva utan suicidala avsikter periodvis också kan vara suicidnära enligt definitionen i detta vårdprogram. Självskadebeteende är en varningssignal och en allvarlig riskfaktor som alltid skall beaktas vid suicidriskbedömning.

  • Suicidalt beteende är resultatet av en process som hänger samman med personens psykiska symtom (psykiatriska diagnos), familjesituation, tidigare erfarenheter och andra livsomständigheter.
  • Behandling förutsätter en kartläggning och analys av denna process.
  • I behandlingen förekommer som regel insatser riktade mot såväl individen som familjen och nätverket.

De barn och ungdomar som överväger att ta sitt liv har i många fall resignerat inför svårigheter som känns outhärdliga och omöjliga att lösa. Ibland har de också erfarenheter av misslyckade insatser från vården. Allvarliga suicidtankar eller suicidhandlingar är inte isolerade händelser utan har ett sammanhang med psykiska symtom, personens tidigare liv, hem- och familjesituation eller andra livsomständigheter. Flera samverkande faktorer leder fram till att situationen för personen upplevs som så övermäktig att hen väljer att försöka ta sitt liv. För att kunna förstå och hjälpa behöver behandlaren tillsammans med patienten och familjen kartlägga och analysera denna process.

Möten med dessa barn och ungdomar och deras familjer utgör en speciell utmaning, som kräver stor lyhördhet och varsamhet. Att möta en ung människa som till synes saknar allt framtidshopp kan väcka stark oro och känslor av maktlöshet hos behandlaren. Själva grunden för behandlingsarbetet utgörs av tanken att förändring till det bättre alltid är möjlig och målet i detta skede är att ingjuta hopp och att hitta andra lösningar. Den suicidnära patienten har ofta en ambivalent inställning till liv och död. Lyhördhet inför denna kan ha stor betydelse för hur den terapeutiska alliansen utvecklas. Den kontakt och början till samarbetsallians som uppstår vid det första mötet, kan vara mycket betydelsefull för att den unge ska kunna känna hopp. På samma sätt kan mötet spela stor roll för att familjen och det övriga nätverket ska orka fortsätta att utgöra den starka sammanhållande kraft som situationen kräver.

Väl utprövade rutiner och stöd av ett samarbetat team utgör en grund för att behandlaren ska kunna hantera situationen med kontinuerlig professionalitet. Utgångspunkten för kontakten med vården är ofta ett inträffat suicidförsök, eller mer eller mindre uttalade suicidtankar. Men även mer diffusa tecken kan motivera att vården gör en grundlig och strukturerad suicidriskbedömning. Här är kunskaper om psykiska symtom, risk- och skyddsfaktorer samt utlösande faktorer av stor betydelse, liksom kunskap om bemötande och lämpliga behandlingsinsatser både i den akuta fasen och på längre sikt.

I psykiatriskt arbete med barn och ungdomar ingår alltid flera perspektiv. Förutom att man beaktar såväl individen, familjen som det sociala nätverket, behöver man utgå både ifrån en medicinsk modell som omfattar hjärnans struktur och funktion, och med en psykosocial modell där människan/barnet är del i en gemenskap. Denna helhetssyn har starkt stöd av aktuell forskning på området. För att kunna förstå och hjälpa måste familjen engageras parallellt med individuella behandlingsinsatser.

Ytterligare ett skäl för att involvera föräldrar/vårdnadshavare har att göra med föräldrars ansvar och uppgift enligt vad som stadgas i Föräldrabalken. Se vidare avsnittet Lagstiftning och Föräldrabalkenlänk till annan webbplats.

Undantag från tät och nära samverkan med föräldrar är familjer där det förekommit våld eller övergrepp, antingen riktat mot barnet eller ungdomen själv eller mot andra familjemedlemmar. Kontakt med föräldrarna ingår även i dessa behandlingskontakter, men då måste planering och kontakter ske i samarbete med socialtjänsten, och i befintliga fall familjehemsföräldrar eller institutionspersonal.

Suicid: En medveten, uppsåtlig, självförvållad och livshotande handling som leder till döden.

Suicidförsök: En avsiktligt självförvållad skada som inte leder till döden, men där syftet med skadan var att dö. Inbegriper också självskadebeteende som ger intryck av att ha en dödlig avsikt men där avsikten att dö inte tydligt uttalas av patienten.

Suicidalt beteende: Sammanfattande beteckning på suicidtankar, suicidförsök och fullbordade suicid.

Suicidhandling: Varje handling där en person avsiktligt skadar sig själv utan att vara säker på att kunna överleva handlingen. Detta begrepp står alltså för både fullbordat suicid och suicidförsök.

Självskada utan suicidavsikt: En avsiktligt självförvållad skada som inte leder till döden och där syftet med skadan inte var att dö, exempelvis ytlig skärning.

Självdestruktivt beteende: Samlingsnamn på handlingar som medför skada eller risk för skada på personen själv såsom okontrollerat alkoholintag, hetsätning, oönskade sexuella kontakter, droganvändning, bristande compliance vid behandling av exempelvis diabetes, epilepsi och allergier.

Dödstankar, dödsönskningar: Tankar på eller önskan om att komma bort, slippa vara med, dö, exempelvis genom sjukdom eller olycksfall.

Suicidtankar: Fantasier, tankar, önskningar om att begå suicid.

Suicidal kommunikation: Kommunikation som signalerar suicidavsikt. Den kan vara direkt till exempel genom avskedsbrev, sms-meddelanden samt verbala uttalanden. Vid indirekt kommunikation kan en person sluta att äta eller medicinera, men också göra praktiska förberedelser inför sin död genom att exempelvis besöka sina närstående en sista gång, ge bort betydelsefulla saker eller samla tabletter att använda sig av.

Suicidal process: Utvecklingen från den första allvarliga suicidtanken över eventuella suicidförsök till ett fullbordat suicid. Utgår ifrån en biopsykosocial förklaringsmodell och innefattar en mängd olika aspekter för att bättre förstå vad som föranleder en suicidal handling.

Retrospektiv genomgång: Rekonstruktion av den suicidala processen efter ett genomfört suicid eller suicidförsök. Syftet är att vinna ökad kunskap som grund för suicidförebyggande arbete, men också att ge berörda personer stöd och möjligheter att förstå och känslomässigt bearbeta det som hänt.

Suicidtal: Antal suicid per 100 000 invånare och år. Det kan anges för hela befolkningen eller specifikt för vissa köns- och åldersgrupper. Talet används för att eliminera inverkan av ändringar i befolkningens storlek och sammansättning vid jämförelser över tid, mellan olika befolkningar eller mellan grupper i befolkningen.

Suicidprevention: Åtgärder för att förebygga suicidhandlingar.

Till skillnad från övriga vårdprogram utgår programmet för suicidnära barn och ungdomar inte från en specifik diagnos. Ett stort antal svårigheter, stressituationer och diagnoser är dock förknippade med suicidrisk, vilket är ett av skälen till att en noggrann diagnostik måste ingå som en del av bedömningen. Se vidare avsnitten Risk- och skyddsfaktorer och Suicidriskbedömning längre ner.

I WHO:s klassifikationssystem (ICD-10-SE) klassificeras psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar (koderna F 00-99). Självdestruktiva handlingar klassificeras separat (koderna X60-X84) men ingen bedömning görs av om avsikten bakom handlingen är suicidal eller inte.

Publicerad: 2014/10/01 Senast uppdaterad: 2020/03/31