Specifik fobi - Utredning

Ångestsjukdomar är underdiagnostiserade. Mer än 70 procent av patienterna med ångestsyndrom handläggs numera helt inom primärvården som således har en viktig uppgift i att upptäcka, diagnostisera och behandla ångesttillstånd, samt vid komplicerade fall samråda med psykiatrin eller beroendevården (4).

En del av de patienter som söker vård inom primärvården med somatiska och/eller psykiska symtom har både depressions- och ångestsymtom. Studier har visat att de allra flesta patienterna kan diagnostiseras med specifika diagnoser, vilket har gjort att ospecifika sådana, exempelvis diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” (eng. mixed anxiety-depression), inte bedöms tillföra något eller vara nödvändiga och därmed inte finns i DSM-5. Diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” ställs vid uteslutning av annan specifik ångest- och förstämningsdiagnos och om tillståndet är av lindrig och kortvarig natur (max en månads symtomduration) enligt definitionen i ICD-10 (4).

Basutredning ska genomföras för varje ny patient i specialistpsykiatrin.

Basutredningen behöver inte göras på nytt om en tidigare basutredning bedöms aktuell. Basutredning utgör från och med 2013 en vedertagen standard som utgångspunkt då behandling ska initieras. Patientskattad EQ-5D (pdf) och behandlarskattad CGI-S (pdf) utgör en global standard för mätning av behandlingsutfall. Därutöver kan andra mått användas som rekommenderas i tillämpligt vårdprogram eller i individuell vårdplanering.

För de vanligaste specifika fobierna finns självskattningsskalor som underlättar utredning och uppföljning.

  • Kartlägg:
    - Ångesten - debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser.
    - Kontext - familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc.
  • Familjens och förskolan/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande behöver undersökas.
  • Uteslut att ångesten orsakas av försummelse av barnet och dess grundläggande behov.
  • Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, t ex med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller såsom K-SADS PL (pdf), (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version).
  • Självskattningsformulär kan med fördel användas:
    - I BUP:s riktlinjerlänk till annan webbplats rekommenderas Spence children’s anxiety scale (SCAS) som finns i barn- och föräldraversion för barn 7–17 år. I riktlinjerna för primärvårdens första linje psykiatri rekommenderas Revised Children’s Anxiety and Depression Scale (RCADS) som är en vidareutveckling av SCAS. RCADS har ännu inte utvärderats i Sverige (5).
  • Vidare utredning, t ex så kallad beteendeanalys, gör i samband med KBT-behandling.
Publicerad: 2012/09/03 Senast uppdaterad: 2018/01/05