Skadligt bruk och beroende av centralstimulantia - Symtom och kriterier

Centralstimulantia som grupp innefattar kokain som är en tropanalkaloid och metylfenidat samt fenetylaminer med kemiska släktingar däribland amfetamin, metamfetamin, MDMA (metyl-dimetyl-metamfetamin), meskalin, khat (β-keto amfetamin), MDPV, mefedron och ett stort antal (hundratals) kemiska varianter av dessa substanser där amfetamin oftast utgör grundmolekylen.

Centralstimulantia används i texten i betydelsen alla centralstimulantia (se ovan). När det behövs distinkt klinisk rekommendation eller när typ av centralstimulantia behöver specificeras så framgår det tydligt.

Kokaineffekten medieras huvudsakligen genom blockad av dopaminåterupptag vilket leder till ökad mängd dopamin i synaptiska spatiet. Effekten av fenetylaminer som amfetamin beror huvudsakligen både på ökad frisättning och i viss mån på minskat återupptag av dopamin. Direkt och sekundär påverkan på transmittorsubstanser som serotonin, noradrenalin och andra är även betydelsefulla för effekten. Metamfetamin metaboliseras till och har liknande effekt som amfetamin.

Klinisk bild

Vid centralstimulantiapåverkan dominerar vid lägre doser initialt pratsamhet, ökat välbefinnande, förhöjt stämningsläge och ökad vakenhet samt hyperaktivitet. Affektlabilitet, irritabilitet och aggressivitet är mer vanliga efter en längre tids skadligt bruk.

Patienten kan vid högre doser och/eller längre tids användning samt vid sömnbrist utveckla ett vanföreställningssyndrom med icke-bisarra vanföreställningar, oftast av förföljelsekaraktär. Viss sjukdomsinsikt föreligger oftast initialt och den drabbade kan veta att symtomen är orsakade av amfetaminet. Vanligt förekommande är:

  • ”Pundning”, dvs stereotypt, upprepat beteende (t ex tvångsmässigt plockande)
  • Tics
  • Bruxism (tandagnisslan)
  • Koreatiskt syndrom (danssjukeliknande rörelser)

Kokain kan ge liknande symtom som amfetamin, men med större inslag av synhallucinationer och taktila hallucinationer som kan leda till att patienten river sig i huden (sk kokainkryp).

Ett akut autonomt excitationssyndrom förekommer, med somatiska ångestsymtom. Det kan vid mycket höga doser stegras till:

  • Delirium med blodtrycks- och temperaturstegring
  • Takykardi
  • Grand mal-anfall
  • Cirkulationskollaps

Det deliriösa tillståndet ska behandlas på intensivvårdsavdelning, men ska inte förväxlas med vanlig akut centralstimulantiapåverkan.

Abstinensdysforin börjar vanligen 5 timmar efter upphört intag av amfetamin och ännu snabbare efter kokain, som har en halveringstid på en timme.

Kokain har en egen kod F14:

  • F14.0 kokainintoxikation
  • F14.1 kokainmissbruk
  • F14.2 kokainberoende
  • F14.3 kokainabstinens

Fenetylaminer bör samtliga kodas under F15:

  • F15.0 amfetaminintoxikation
  • F15.1 amfetaminmissbruk
  • F15.2 amfetaminberoende
  • F15.3 amfetaminabstinens

Diagnostiska kriterier

Beroende enligt ICD-10:

  1. Stark längtan efter centralstimulantia
  2. Svårighet att kontrollera intaget
  3. Fortsatt användning trots skadliga effekter
  4. Prioritering av centralstimulantia användning högre än andra aktiviteter och förpliktelser
  5. Ökad tolerans
  6. Ibland fysiska abstinenssymtom

Beroende enligt DSM-IV:

  1. Tolerans, definierat som endera av följande:
    1. ett behov av påtagligt ökad mängd centralstimulantia för att uppnå rus eller annan önskad effekt
    2. påtagligt minskad effekt vid fortgående bruk av samma mängd centralstimulantia
  2. Abstinens, vilket visar sig i något av följande:
    1. abstinenssymtom som är karaktäristiska för centralstimulantia
    2. centralstimulantia intas i syfte att lindra eller undvika abstinenssymtom
  3. Centralstimulantia används ofta i större mängd eller under en längre period än vad som avsågs
  4. Det finns en varaktig önskan om eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera missbruket av centralstimulantia
  5. Mycket tid ägnas åt att försöka få tag på centralstimulantia, använda centralstimulantia eller hämta sig från effekterna av centralstimulantia
  6. Viktiga sociala aktiviteter, yrkes- eller fritidsaktiviteter överges eller minskas på grund av centralstimulantiabruket
  7. Bruket av centralstimulantia fortgår trots vetskap om fysiska eller psykiska besvär som sannolikt orsakats eller förvärrats av centralstimulantia

Amfetaminabstinens DSM-IV (ICD-10 kod F15.3)
Detsamma gäller för kokainabstinens (F14.3)

A. Personen har upphört med eller minskat ett långvarigt och intensivt bruk av amfetamin (eller någon liknande substans).

B. Dysforisk sinnesstämning samt minst två av följande fysiologiska förändringar har utvecklats inom loppet av några timmar till några få dygn efter kriterium A:

  1. Utmattning
  2. Livliga, obehagliga drömmar
  3. Sömnstörning (för lite eller för mycket sömn)
  4. Ökad aptit
  5. Psykomotorisk hämning eller agitation

C. Symtomen i kriterium B orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Symtomen beror inte på somatisk sjukdom/skada och förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning.

Amfetaminintoxikation DSM-IV (ICD-10 kod F15.0) Detsamma gäller för kokainintoxikation (F14.0)

A. Personen har nyligen intagit amfetamin eller någon liknande substans (t ex metylfenidat).

B. Kliniskt signifikanta och maladaptiva förändringar av beteende eller psyke (t ex eufori eller känslomässig avtrubbning, förändringar i socialt beteende, spänd vaksamhet, social överkänslighet, ångest, ilska, stereotypt beteende, nedsatt omdöme, social eller yrkesmässig funktionsnedsättning) som utvecklas under eller kort tid efter bruk av amfetamin eller någon liknande substans.

C. Minst två av följande symtom har utvecklats under eller kort efter bruket av amfetamin eller någon liknande substans:

  1. Takykardi eller bradykardi
  2. Vidgade pupiller
  3. Höjt eller sänkt blodtryck
  4. Svettning eller frossa
  5. Illamående eller kräkningar
  6. Tecken på viktförlust
  7. Psykomotorisk agitation eller hämning
  8. Muskelsvaghet, andningspåverkan, bröstsmärtor eller oregelbunden hjärtverksamhet
  9. Förvirring, kramper, dyskinesier, dystonier eller koma

D. Symtomen beror inte på somatisk sjukdom/skada och förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning.

Publicerad: 2014/02/03 Senast uppdaterad: 2018/07/02