Psykisk sjukdom i samband med graviditet och spädbarnsperiod - Våld mot kvinnor - riktlinjer för mödrahälsovården

Primärvårdens roll är att

Studier tyder på att endast en minoritet av våldsutsatta kvinnor som söker vård blir korrekt identifierade (34). Förekomsten av våld i nära relationer där kvinnan är gravid uppges i svenska studier ligga mellan 1,3 % och 11 %. Det innebär att våld i hemmet är lika vanligt förekommande som graviditetsdiabetes eller havandeskaps- förgiftning. I de flesta fall har kvinnorna blivit utsatta för våld redan före graviditeten (66, 67).

De flesta studier beskriver att våld mot kvinnor främst riktas mot armar, ansikte och överkropp, men det finns också uppgifter om att våldet, i senare delen av graviditeten, i högre utsträckning riktas mot magen (68).

Riskfaktorer och samsjuklighet

Våld är associerat med både självmord och mord . Kvinnor som utsätts för våld har oftare psykiska och gynekologiska sjukdomar och har oftare genomgått abort.

Våldsutsatthet hos modern har associerats till för tidig födsel och låg födelsevikt hos barnet .

Identifiering/bedömning:

På mödravårdscentralen/barnmorskemottagningen ska följande tecken uppmärksammas:

  • Fysiska skador på kroppen eller i underlivet, skador i huvud, ansikte och nacke.
  • Svårigheter att klara gynekologisk undersökning bör uppmärksammas.
  • Kvinnor som kontaktar mödrahälsovården i sen graviditet.
  • Kvinnor som uteblir från mödrahälsovården.

Råd om bemötande:

  • Inledande fraser kan underlätta: t.ex. ”Jag har träffat många kvinnor i mitt arbete som varit utsatta för våld av sin partner. Därför har jag börjat fråga alla om de blivit utsatta för våld av någon de känner”.
  • Undvik ord som är skuldbeläggande, var tydlig i ditt ordval. Det är sällan våldsutsatta kvinnor identifierar sig med att vara misshandlade eller våldtagna. Använd istället ord som: slagen, knuffad, hotad, kränkt eller utnyttjad när du ställer frågor.
  • Använd direkta frågor som t.ex. ”När jag lyssnar/undersöker/tittar på dig ser jag tecken som jag känner igen som skador av våld. Har du blivit slagen?” Eller indirekta frågor som t.ex. ”Känner du dig trygg eller finns det delar av ditt liv
    som känns otrygga eller hotande? Har det hänt att du har känt dig rädd för din partner?”
  • Att upprepa frågan till kvinnan kan öka chansen att hon vågar berätta om sin situation.
  • Kvinnan bör inte frågas i närvaro av partnern då detta kan leda till att våldet eskalerar.

Handläggning

Om kvinnan inte berättar

  • Ge henne information om olika reaktioner som kan uppstå efter att man har varit utsatt för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Tala om vart hon kan vända sig och ge gärna en broschyr med telefonnummer till kvinnojouren, kuratorn m.fl.
  • Dokumentera de skador och symtom som föranleder dig att tro att kvinnan har utsatts för våld.
  • Låt kvinnan förstå att hon är välkommen att höra av sig igen om det skulle bli aktuellt.

Om kvinnan berättar om våld

  • Samtalet med kvinnan ska ske i enrum.
  • Om det finns behov av tolk be aldrig en släkting eller kvinnans barn att tolka.
  • Förmedla tydligt till kvinnan att partnervåld och sexuella övergrepp är brott.
  • Berätta om socialtjänstens ansvar att stödja och hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn samt förklara vad anmälningsskyldigheten innebär. Socialtjänsten kan erbjuda skyddat boende. Detta gäller även eventuella barn.
  • Informera och erbjud stöd och hjälp att göra en polisanmälan och kontakt med sociala myndigheter.
  • Erbjud fortsatt samtalskontakt och informera om andra myndigheter och organisationer samt om deras möjligheter att ge stöd.
  • Dokumentera kvinnans berättelse, psykiska symtom och skador samt samarbete med andra verksamheter och myndigheter.
  • Om det finns barn i familjen ska anmälan till socialtjänst göras.

Det finns effektiva interventioner riktade mot återfall i våld under den perinatala perioden (40).

Vikten av sekretess kan inte nog betonas. Mannen kan ha många sätt att leta reda på kvinnan vilket kan vara direkt livsfarligt för henne. För en del kvinnor är det lättare att ta emot stöd och hjälp om de vet att mannen också erbjuds stöd. Informera om vilka möjligheter det finns för mannen att få hjälp (t.ex. via Manscentrum).

Läs mer om omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor och deras barn på Folkhälsoguidenlänk till annan webbplats.

Publicerad: 2014/10/02 Senast uppdaterad: