Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Psykisk sjukdom i samband med graviditet och spädbarnsperiod - Suicidalitet

Vid psykiska sjukdomstillstånd finns alltid en ökad suicidrisk! Den enskilt vanligaste riskfaktorn är tidigare suicidförsök. Bedöm risken! Dokumentera!

Självmordsrisken är som högst efter förlossningen (8). Mellan 11–25 % av samtliga mödradödsfall under graviditet och det första året postpartum är självmord (9).

Även om självmord inte är lika vanligt under graviditet som hos den icke-gravida kvinnan är det mycket viktigt att tidigt identifiera riskpatienter, därför att flera svåra postpartala sjukdomstillstånd med hög suicidrisk kan behandlas profylaktiskt.

Kvinnor som under det senaste året har gjort suicidförsök, som uppger allvarliga suicidtankar eller som på grund av andra omständigheter bedöms vara i farozonen för suicid klassas som suicidnära. Suicidnära patienter bör vårdas inom psykiatrin.

Att fråga om patienten har suicidtankar är grundläggande för bedömningen.
Frågor om suicidalitet ökar inte risken för suicidhandling.

Följande frågor kan ingå i en suicidriskbedömning

  1. Har du tänkt att det skulle vara bättre om du var död?
  2. Har du tänkt att du skulle skada dig på något sätt?
  3. Har du övervägt att ta ditt liv?
  4. Har du funderat på hur du skulle gå till väga för att ta ditt liv?
  5. Har du gjort aktiva förberedelser för att ta ditt liv?
  6. Hur tänker du kring ditt/dina barn?
  7. Har du någon gång gjort ett självmordsförsök? Vilken metod använde du?

Det är viktigt att etablera empatisk kontakt och skapa förtroende hos patienten.

Suicidriskbedömning vilar väsentligen på den kliniska intervjun med omsorgsfull värdering av suicidal intention, tidigare suicidalt beteende och aktuell sjukdomsbild.

Behandling/Insatser/ Ansvarsfördelning

Ansvaret för att en kontakt upprättas ligger på den som gjort suicidriskbedömningen.

Självmordsnära patienter är ofta ambivalenta till vård, och om vårdkedjan inte fungerar optimalt är risken stor att de avbryter kontakten. Om patienten hänvisas till någon annan behandlare, åligger det den remitterande instansen att förvissa sig om att kontakt med nästa länk i vårdkedjan har etablerats (regionalt vårdprogram Suicidnära patienter).

Vid uttalad eller överhängande suicidrisk måste behandling ske i psykiatrisk sluten vård. Vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT)länk till annan webbplats är indicerad om patienten är ambivalent till inläggning. Om vårdintyg utfärdas, måste patienten transporteras på ett säkert sätt, ledsagad av sjukvårdspersonal i taxi eller ambulans eller med hjälp av polis, enligt 47 § LPT, för bedömning vid psykiatrisk klinik.

Om risken för suicid bedöms vara överhängande under inneliggande somatisk vård bör patienten inte lämnas ensam eller ensam med barnet tills akut psykiatrisk bedömning ägt rum. Vid vård enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tillåter nödrätten att hindra patienten att utföra självskadande handlingar (t.ex. att hindra kvinnan att kasta sig ut från fönstret på BB). Det kan finnas skäl att vårda kvinnan med stöd av LPT och med extravak från psykiatrin på BB.

Sammanfattning

  • Svår depression, postpartumdepression och psykos skall identifieras och då ska både suicidrisk samt risken att skada barnet beaktas och inläggning och övervakning bör ske.
  • Tidigare episoder av svår postpartal affektiv sjukdom och postpartumpsykos bör föranleda ställningstagande till suicidprofylaktisk behandling.
  • Postpartumpsykos kännetecknas av akut insjuknande med snabba svängningar där patienten utan att ange allvarliga suicidtankar måste antas vara i högrisk för suicid.
  • Suicidrisken kan ibland ändras och snabbt förstärkas och behöver därför omvärderas under förloppet av en kris, under pågående sjukdom eller under vårdtiden.

Uppföljning

Först då suicidrisken bedöms ha minskat hos patienten kan återbesöken glesas ut.

I regel är detta först då patienten upplever att behandlingen har hjälpt och symtomen har lindrats, men även då måste suicidrisken beaktas.

Läs mer i regionalt vårdprogram om suicidnära patienter.

Tankar om att skada sitt barn och risken för infanticid/neonaticid

Det förekommer att kvinnor dödar sina barn, även om det händer ytterst sällan.

Drygt tre barn om året dör i Sverige genom våld där en fjärdedel är yngre än ett år (infanticid) (10).

Aggressiva tankar är vanligt förekommande framför allt i samband med OCD eller depression men förekommer också hos friska kvinnor (11–14). Det kan t.ex. vara påträngande bilder och tankar om att sticka kniven i sitt barn, att sexuellt utnyttja barnet eller kasta ut det genom fönstret. Tankarna är oftast mycket skrämmande och benämns sällan spontant. Det är därför viktigt att fråga. Att prata om dessa jagfrämmande (egodystona) tvångstankar kan förminska styrkan i dem. I de flesta fall föreligger ingen ökad risk för att barnet ska komma till skada (9, 10). Vid oro skall alltid psykiatrin konsulteras.

Differentialdiagnos vid tankar om att skada sitt barn

Tvångssyndrom

Postpartum depression

Postpartum psykos

Tankar,påträngande bilder vanligen fixerade vid konkreta katastrofala

beteenden.

Varierande tankeinnehåll.

Konfusion, förlust verklighetsförankring,

stämningsinstabilitet.

Ångest för olämpligt katastrofalt beteende som konsekvens av

tankarna.

Pessimistiska negativa eller melankoliska tankar om sig själv och

kring aktuella livsomständigheter.

Hallucinationer, illusioner.

Ritualer för att kontrollera tankar, undvikande beteende.

Agitation eller hämning.

Agitation, bisarrt beteende.

Tankar upplevs som meningslösa och främmande, påträngande, bisarra för det egna jaget (egodyston).


Aggressiva tankar som stämmer överens med vanföre- ställningarna (egosynton).

(11, 15)

Drygt 60 % av infanticiden sker inom de första tre månaderna efter förlossning och har ofta samband med maternell psykisk sjukdom (16–19). Utvidgad suicid med självmord eller självmordsförsök hos modern är vanligt. Däremot verkar neonaticid (dödandet av nyfödda inom de första 24 levnadstimmarna) sällan vara relaterat till psykisk sjukdom. Andra dödsfall kan vara relaterade till våld, missbruk eller omsorgssvikt (20). Retrospektiva genomgångar har ofta konstaterat att möjligheten för preventiva åtgärder hade kunnat finnas - hälften av kvinnorna hade kontakt med vården oftast p.g.a. depression, schizofreni eller annan psykossjukdom (21, 22).

Svår postpartal psykisk sjukdom är ofta förutsägbar, identifierbar och behandlingsbar - därför borde infanticid i flera fall kunna undvikas (20). Även om det är extremt ovanligt att kvinnor med svår psykisk sjukdom dödar sina barn så ska ändå risken bedömas.

Hos kvinnor med hög risk för suicid postpartum finns även risk för utvidgat suicid

Preventionsmöjligheter (20)

  • Tidig identifikation av affektiva sjukdomar, svåra depressioner, tidigare postpartumpsykos inklusive hereditet för postpartumpsykos.
  • Profylaktisk behandling, täta uppföljningar.
  • Psykoedukation av patient och anhöriga.
  • Utbildning av vårdgivare om behov av urakut omhändertagande vid misstanke om postpartum psykos.

Identifikation av risk för infanticid/neonaticid

  • Alla fall där suicidrisk är hög.
  • Symtom av psykos eller konfusion.
  • Affektiva sjukdomar, svåra depressioner, tidigare postpartum psykos.
  • Symtom av djup depression ffa med altruistiska tankar (att inte lämna barnet kvar ensamt i världen).
  • Kvinnor som döljer eller förnekar sin graviditet.
  • Alkohol och drogmissbruk, våld i hemmet.

Sammanfattning

  • Vid misstanke om risk för utvidgad suicid ska kvinnan omedelbart bedömas.
  • Svår depression, postpartumdepression och psykos skall identifieras och då
    ska både suicidrisk samt risken att skada barnet beaktas.
  • Kvinnan ska inte lämnas ensam med sina barn förrän riskbedömningen har
    genomförts.
  • Vid vård enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), tillåter nödrätten att hindra
    patienten att utföra vålds- eller självskadande handlingar.
  • Vid oro för barnets säkerhet skall alltid en anmälan till Socialtjänsten göras.
Publicerad: 2014/10/02 Senast uppdaterad: