Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Psykisk sjukdom i samband med graviditet och spädbarnsperiod - Mödrahälsovårdens roll vid graviditet och inför förlossning

I stort sett samtliga gravida kvinnor i Sverige besöker en MHV-mottagning. Ofta deltar även pappan/ kvinnans partner vid besöken. Inskrivningssamtalet delas ofta upp i två besök.

Första besöket

Besöket avser att ge tidig information om livsstilsfaktorer som alkohol, droger, tobak, kost och motion. Besöket sker vanligen snarast möjligt i tidig graviditet och kan också ske i grupp.

Andra besöket

Det tidiga inskrivningsbesöket ”hälsosamtalet” följs upp med ett andra enskilt besök hos barnmorska i graviditetsvecka 10–12. Barnmorskan tar då upp en allmän anamnes avseende medicinsk och psykisk ohälsa och eventuell läkemedels- behandling. Kvinnor som behandlas för psykisk sjukdom uppmanas att ta kontakt med sin behandlingsansvariga läkare, psykolog/kurator om hon har en sådan kontakt.

Läkarbesök

Om kvinnan tidigare har haft eller har pågående allvarlig psykisk sjukdom ska hon erbjudas läkarbesök för bedömning och ställningstagande till remittering.

MHV-läkaren ansvarar tillsammans med barnmorskan för att vårdplaneringsmöte kommer till stånd tillsammans med kvinnan och partnern. Det kan också vara aktuellt att kvinnan följs via det lokala ”Tvärprofessionella samverkansteamet” (se kap. 6 del 2).

Konsultation

Utifrån kvinnans och/eller barnmorskans oro för eventuell omsorgssvikt kan kvinnan, efter konsultation med BUP, erbjudas samtal om föräldrablivande med psykolog.

Tecken på psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är vanligt förekommande hos kvinnor i fertil ålder. Under graviditet- en visar minst 10–15 % symtom. Inskrivningssamtalet ger barnmorskan möjlighet att tidigt identifiera riskfaktorer, aktuell psykisk sjukdom och eventuell behandling som kvinnan står på.

Frågor angående psykisk ohälsa

  • Hur mår du psykiskt just nu under graviditeten?
  • Har du under den senaste månaden ofta saknat intresse för att göra saker eller inte kunnat glädja dig åt saker och ting?
  • Har du någon gång haft psykiska besvär som t.ex. nedstämdhet, ångest eller panikkänslor?
  • Har du eller har du haft någon form av missbruk?
  • Har du haft psykiska besvär i samband med tidigare barns födelse eller vid andra tillfällen?
  • Har du någon form av psykisk funktionsnedsättning, exempelvis ADHD?
  • Har din partner någon form av psykisk ohälsa eller missbruk?

Om kvinnan svarar ja:

  • Hur tedde sig besvären och hur påverkades du?
  • Vilken behandling fick du i samband med de besvären?
  • Är du orolig att de ska komma tillbaka?
  • Har någon i din familj eller släkt haft allvarliga psykiska besvär efter ett barns födelse?
  • Har någon i din familj eller släkt haft allvarliga psykiska besvär vid andra tillfällen?
  • Har du eller har du tidigare haft tankar på att skada dig själv eller gjort suicidförsök?
  • Har du eller din partner någon form av extra stöd eller anpassning p.g.a. eventuell funktionsnedsättning?

Barnmorskan bör särskilt uppmärksamma nedanstående tecken hos den gravida kvinnan

  • Kvardröjande ambivalens till graviditet och barn.
  • Negativ reaktion på kroppsförändringen.
  • Stark förlossningsrädsla.
  • Konfliktfylld och osäker parrelation.
  • Starkt uttalad ångest, ängslan, oro.
  • Känslomässig avskärmning.
  • Starkt kontrollbehov.

Riskfaktorer för depression pre- och postpartum

  • Aktuella symtom på depression och ångest.
  • Tidigare depression efter förlossning eller under annat skede i livet.
  • Saknar socialt stöd och möjlighet till praktisk avlastning.
  • Saknar känslomässigt stöd.
  • Aktuell stressande livshändelse t.ex. nära anhörigs död, skilsmässa, svårt sjukt
    eller handikappat barn.
  • Svår tidigare förlossningsupplevelse.

Depressionssymtom kan vara svåra att bedöma under graviditeten. Kvinnor med depression har i större omfattning problem med illamående och trötthet.

Sömnproblem med flera uppvaknanden under natten är också vanliga hos gravida kvinnor (64, 65). Om kvinnan klagar över sömnproblem är det därför viktigt att försöka förstå om sömnproblemen är graviditetsrelaterade eller om de yttrar sig som uppvaknande på efternatten på grund av oro och ångest.

Riskfaktorer för utveckling av postpartum- psykos

  • Tidigare anamnes på allvarlig psykisk sjukdom som t.ex. bipolär sjukdom,
    schizofreni, schizoaffektiv sjukdom.
  • Kvinnan har någon nära familjemedlem med bipolär sjukdom eller psykos i
    samband med förlossning.

Kvinnor med psykisk sjukdom - frågor och aspekter att beakta

Första trimestern

Skapa en tydlig bild av kvinnans sjukdomstillstånd, familjesituation och sociala situation samt hennes och partnerns möjlighet att ta hand om sitt barn.

Vilken behandling har kvinnan? Behöver den förändras?

  • Om kvinnan behandlas med potentiellt fosterskadande läkemedel ska detta anges i remiss för ultraljud (17-20 veckor). Detta ultraljud ersätter dateringsultraljudet.
  • Hur ser det ut under graviditeten gällande riskfaktorer som rökning, alkohol eller bristande följsamhet till medicinering?

Andra trimestern

  • Har ultraljud blivit gjort?
  • Fråga om hennes tankar, eventuell rädsla inför förlossning – vid stark förlossningsrädsla överväg remiss till särskild behandlingsverksamhet.
  • Behövs särskild förlossningsplanering?
  • Fråga efter kvinnans tankar och förväntningar om amning redan i mitten av graviditeten.
  • Informera om möjlighet till uppföljning av barnet om mammans läkemedelsbehandling kan påverka barnet.
  • Hur är kvinnans omsorgsförmåga – behövs utredning?
  • Vem tar hand om barnet?
  • Behövs stödinsatser och vem gör vad?

Tredje trimestern

  • Behöver medicinering ändras?
  • Behövs planering inför förlossning p.g.a. litium eller annan psykofarmaka?
  • Hur är kvinnans inställning till amning?
  • Har kvinnan medicinering som påverkar amningen?
  • Behöver paret besöka förlossningsavdelning och BB före förlossningen?
  • Hur klarar kvinnan/paret tiden efter förlossningen, socialt nätverk och stöd?
  • Förbered mamman på att det kan behövas längre vårdtid efter förlossningen.
  • Behöver kvinnan bedömas av psykiater före hemgång?
  • Planera för återbesök efter förlossning för att följa upp förlossningsupplevelse och psykisk hälsa alternativt överenskommelse om telefonkontakt.

Information och förberedelse inför förlossningen

    • Förlossningsförberedelse med information om förlossningens förlopp kan behöva ges enskilt, då det för en del kvinnor med psykisk sjukdom kan vara svårt att delta i gruppverksamhet. Flera olika informationssätt - muntligt, skriftligt och gärna film - underlättar för kvinnan/paret att ta till sig information, särskilt i fall av svårare depression och psykossjukdom. Om det arbetsmässigt är möjligt kan även enskilt besök på förlossningsavdelningen och BB skapa extra trygghet inför förlossningen.
    • Förlossningssätt bör också diskuteras i god tid före förlossningen och för att undvika vanföreställningar är oftast vaginal förlossning att föredra även vid psykossjukdom. Vid förlossning med kejsarsnitt är det önskvärt med ryggbedövning så att kvinnan kan vara vaken och delaktig. Detta kan vara svårt med en psykotisk patient. Alternativet är då narkos även om det kan leda till att kvinnan får en oklar upplevelse om hon fött barn eller inte. Induktion av förlossningen kan också underlätta eftersom planering i samråd med psykiatrin och socialtjänsten är nödvändig. Vid svårare psykisk sjukdom och/eller svår psykosocial situation är det viktigt att i samråd med blivande föräldrar och eventuella närstående planera inför förlossning och den första tiden därefter.
    • Planering bör ske i samverkan mellan MHV, BHV, förlossningsklinik, psykiatri och ofta även socialtjänst. Ansvaret för att samverkan sker ligger hos såväl socialtjänst, MHV och psykiatrin. Den instans som först blir medveten om situationen ska ta initiativ till kontakt. Det föreligger inget hinder för samverkan när det gäller ”nödvändig insats till skydd för ett väntat barn” (Offentlighet- och sekretesslag 2009:400 25 kap 12§ sista stycket).
    • Samverkansmöten kan hållas vid upprepade tillfällen. Lämpliga tidpunkter brukar vara i mitten av graviditeten och kring vecka 34–36, då man följer upp planering inför förlossning och första tiden med barnet.

    Planeringen ska dokumenteras i respektive journalsystem och där ska också anges namn på de viktigaste kontakterna som kan informeras före hemgång från BB. Exempelvis BVC, socialtjänst, ansvarig psykiater, kontaktperson inom psykiatrin med aktuella telefonnummer. Vårdplanen ska skrivas i MVC-journalens ”vecka 36- sammanfattning” eller i förlossningsjournalen efter besök på specialistmödravård förslagsvis enligt följande:

    Sociala förhållanden: Skriv kortfattat det som är av betydelse för förlossningen, BB-tid och den första tiden hemma.

    Kort beskrivning av sjukhistoria: Symtom och diagnos, problemens duration samt om hur det har varit under denna och tidigare graviditeter. Har kvinnan behandlats inom öppen vård och/eller slutenvård inom psykiatrin tidigare och under nuvarande graviditet. Finns ärftlighet för bipolär sjukdom eller psykossjukdom? Finns stark förlossningsrädsla?

    Aktuell medicinering: Preparat och dosering. Informera kvinnan om att ta med sig sina läkemedel till BB.

    Föreslagen medicinering i samband med förlossning- BB-tid

    Aktuella behandlare: Psykiater eller annan läkare, samt eventuell annan behandlare.

    Förlossning: Planerat förlossningssätt, om kvinnan tidigare haft någon svår förlossning eller gått i samtal p.g.a. förlossningsrädsla. Kvinnans eventuella särskilda behov av omhändertagande under förlossningen.

    BB-vistelse: Sömnprioritering, familjerum, förlängd vårdtid, extra barnläkarkontroller.

    Amning: Behöver kvinnan extra stöd och vad har hon för tidigare erfarenheter? Ska kvinnan avstå från att amma p.g.a. farmakologisk behandling eller sömnprioritering? Observera att kvinna med psykosrisk ej ska ha Pravidel eller Dostinex vid nedläggning av amning.

    Finns det dokumentation av vem som tar hand om barnet om risk för omsorgssvikt föreligger?

    Kontakter före hemgång och aktuella telefonnummer: Behövs psykiatrisk bedömning före hemgång? Information till MVC och BVC, socialtjänst eller annan kontaktperson.

    Planerat återbesök till behandlande psykiater/husläkare: Om det inte finns inbokat uppföljningsbesök bör remiss skickas till behandlande läkare.

    Överföring av information från mödrahälsovård till barnhälsovård

    I de fall barnmorskan inom mödrahälsovården känner oro för den gravida kvinnan eller det väntade barnet, eller kvinnans partner skall hon initiera informations- överföring till den BVC som kvinnan valt. Detta kan t.ex. handla om:

    • Psykisk störning eller funktionsnedsättning.
    • Allvarlig fysisk sjukdom eller skada.
    • Missbruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
    • Socialt utsatta levnadsförhållanden.

    Informationsöverföringen kan ske på olika sätt

    • Helst via personligt möte mellan kvinnan, patientansvarig barnmorska och ansvarig BVC-sjuksköterska, i annat fall via telefon. Om kvinnan önskar kan partner eller annan närstående delta i mötet.
    • Om det inte är möjligt att kontakta berörd BVC-sjuksköterska medan kvinnan är på besök kan informationsöverföringen ske via telefon vid annat tillfälle när kvinnan inte är närvarande.

    Informationsöverföringen ska dokumenteras i MHV 3. I sammanfattningen vecka 36–37 ska kontaktuppgifter till BVC-sjuksköterska skrivas. Kvinnan ska alltid informeras och hennes godkännande ska eftersträvas. Om hon inte samtycker till informationsöverföringen tillåter ändå lagen att detta kan ske om syftet är att skydda det väntade barnet.

    Anmälan till socialtjänsten ska övervägas i dessa fall.

    Publicerad: 2014/10/02 Senast uppdaterad: