Psykisk sjukdom i samband med graviditet och spädbarnsperiod - Förlossnings- och BB-vård inklusive neonatalvård

Vårdplanering

Viktigt att vid första kontakten med kvinnan uppmärksamma om det finns en vårdplanering från mödrahälsovård, specialistmödravård eller psykiatrin.

Planeringen kan behöva kompletteras i samband med inskrivning på förlossningsavdelningen.

Vårdplanen brukar innehålla information om:

  • Psykiatrisk sjukdomshistoria och behandlingsansvarig läkare/psykiater.
  • Riskbedömning vad gäller försämring efter förlossning.
  • Pågående behandling och förslag till behandling i samband med förlossning och eftervård/amning.
  • Obstetrisk anamnes.
  • Kvinnans särskilda vårdbehov i samband med förlossning – BB-tid och första tid med barnet.
  • Uppmärksamma prioritering till önskad förlossningsklinik.

Det är vanligt att kvinnor med depressions- och ångestsymtom har en ökad rädsla inför förlossningen. Akut kejsarsnitt och användning av EDA är vanligare i den här gruppen. Det är även relativt vanligt att dessa kvinnor har en låg tilltro/tillit till att bli hjälpta och samtidigt stora förhoppningar och förväntningar. Det är också vanligare med erfarenheter av våld, exempelvis sexuellt sådant.

Dessa kvinnor har en psykisk sårbarhet i förlossningssituationen och kan vid eventuella komplikationer reagera med mer oro, ångest och ledsenhet än andra kvinnor (69, 70).

Obstetriskt omhändertagande vid förlossning

Förlossningen kan för en del kvinnor upplevas traumatisk. Faktorer som kan bidra till det är bland annat svår förlossningssmärta, känsla av maktlöshet, kontrollförlust, otillräcklig interaktion med vårdpersonalen samt medicinska interventioner (71).

Nedanstående bör beaktas:

  • Närvarande och stödjande personal. Kvinnan bör i så liten utsträckning som
    möjligt lämnas ensam.
  • Smärtlindring kan vara extra viktig, men samtidigt bör man inte lova mer än
    vad som är möjligt.
  • Tydlig information/återkoppling om förlossningsförloppet, helst med samtidig
    tydlig kontakt exempelvis ögonkontakt och ”hålla handen”.
  • Så långt som möjligt förbereda kvinnan för nästa steg i förlossningen.
  • Om det uppstår akutsituationer är det extra viktigt att upprätthålla kontakt med
    kvinnan.
  • Att så tydligt som möjligt återkoppla det nyfödda barnets tillstånd. Om det
    uppstår behov av särskilda akuta insatser för barnet är det viktigt att ge
    mamman och pappan tydlig information om barnets tillstånd och vad som görs.
    Erbjud partnern att vara med i barnrummet.
  • Erbjud familjerum, så att partner eller annan närstående kan vara kvar efter
    förlossning.
  • Följ upp kvinnans förlossningsupplevelse på BB, i samband med återbesök på
    barnmorskemottagning och BVC. Använd gärna visuell analog skala (VASskala)
    som komplement avseende förlossningsupplevelse.

Det kan inträffa svåra komplikationer i samband med graviditet och förlossning, vilket kan utlösa sorg- och krisreaktioner som kan gå över i depression och PTSD. Den här typen av reaktioner kan förekomma hos tidigare friska kvinnor men är vanligare hos kvinnor med psykisk sjukdom Inom förlossningsvården finns vanligen kuratorer som kan erbjuda stöd och krisbearbetning.

Neonatalvård

Om barnet behöver vårdas på neonatalvårdsavdelning är det av stor vikt att man undviker att separera mor och barn efter förlossningen. Tidig hud-mot-hudkontakt är viktigt för att främja kontakten mellan mor och barn. Hänsyn måste dock tas till mammans psykiska stabilitet. I de fall mamman behöver sluten psykiatrisk vård medan barnet vårdas på neonatalvårdsavdelning, bör man eftersträva att mamman och barnet vårdas på samma sjukhus.

Första tiden efter förlossning

När barn och moderkaka kommit ut sker en snabb förändring av kvinnans hormonnivåer. Östrogen och progesteron sjunker snabbt, samtidigt som prolaktin ökar.

Förlossningen innebär också en stor omställning i vätskebalansen. Förlossningsprocessen innebär oftast en lång period utan sömn. Att gå igenom förlossning och ta emot sitt barn är en känslomässigt laddad upplevelse. Merparten av kvinnor upplever en ökad känslighet och sårbarhet som brukar kulminera dag 3–5 efter förlossning. Känsligheten kan yttra sig i svängningar mellan glädje och ledsenhet, en del beskriver det som en känsla av hudlöshet. Det brukar benämnas ”baby blues” och ska gå över på en vecka.

  • Kvinnor med psykisk sjukdom ska avrådas från tidig hemgång. Det är lämpligt med BB-vårdtid på 2–5 dagar beroende på kvinnans sjukdom, läkemedelsbehandling och sociala situation. För kvinnor med bipolär sjukdom rekommenderas fem dygn på BB.
  • Kvinnor med psykisk sjukdom bör ges så optimala förhållanden som möjligt för sömn. Det gäller särskilt kvinnor med bipolär sjukdom. Som läkemedelsstöd kan Prometazin och tillfälliga doser av oxazepam eller zolpidem ges.
  • Vid behandling med litium bör NSAID preparat som regel ej användas p.g.a. risk för litiumintoxikation – detta gäller inte för övriga smärtlindrande preparat.
  • Kvinnor med ökad risk att utveckla psykostillstånd efter partus ska inte behandlas med bromokriptin (Dostinex, Pravidel) om de vill lägga ner amningen.
  • Ställ konkreta frågor om hur kvinnan upplevt förlossningen och om hennes tankar om barnet.
  • Stöd till partner är extra viktigt så att föräldrarna kan hjälpas åt med barnet och stödja varandra.
  • Om förlossningen varit komplicerad exempelvis akut sectio eller förlossning med sugklocka bör det planeras för uppföljning på specialist-MVC efter förlossning.

Kvinnor med bipolär sjukdom eller ärftlighet för bipolär sjukdom har en hög risk för att försämras efter förlossning och att utveckla postpartumpsykos.

Uppmärksamma särskilt:

  • Uttalade sömnsvårigheter.
  • Rastlöshet.
  • Irritabilitet och agitation.
  • Snabba svängningar i stämningsläge.

Som kan följas av:

  • Desorganiserat beteende.
  • Förvirring/konfusion.
  • Vanföreställningar om barnet.
  • Självmordstankar.
  • Tvångsmässiga tankar på att skada barnet.

Om den här typen av symtom visar sig ska psykiater snarast kontaktas för akut bedömning. Extravak bör sättas in direkt. Om psykiater inte snabbt kan komma ska ansvarig läkare på förlossningskliniken bedöma patienten och ta ställning till vårdintyg samt ställningstagande till lämplig tidpunkt för överföring till akut- psykiatrisk klinik (se perinatal akutpsykiatriavsnittet). Om LPT är indicerat och kvinnan behöver vara kvar på kvinnoklinik utifrån somatiskt vårdbehov ska psykiatrin stå för extravak. Omhändertagande av barnet ska överlåtas till pappan eller annan person.

Inför hemgång från BB och påföljande vårdinsatser

Kontakta alltid BVC

Kontakta viktiga instanser enligt vårdplan (psykiatri, BUP och eventuellt socialtjänst).

Boka återbesök till behandlande psykiater eller allmänläkare Vid traumatisk förlossningsupplevelse finns risk för störningar i samspel mellan mor och barn samt risk för att utveckla symtom på posttraumatisk stress.

  • Frikostighet med återbesök till eftervårds-/BB-mottagning är att rekommendera.
  • Överväg sjukskrivning av mamman för att ge båda föräldrarna möjlighet att vara hemma med barnet mer än två veckor.
  • Om förlossningen varit komplicerad och medfört allvarlig fara för mor eller barn bör man planera för uppföljning på specialist-MVC och tidig BVC-kontakt. Det är bra att ge telefonnummer till psykiatrins akutverksamhet om paret skulle behöva akut hjälp när de kommit hem.

Det är bra att ge telefonnummer till psykiatrins akutverksamhet om paret skulle behöva akut hjälp när de kommit hem.

Om barnet dött under graviditeten eller dött i samband med förlossningen finns särskilda riktlinjer på kvinnokliniken som ska följas.

Publicerad: 2014/10/02 Senast uppdaterad: