Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Posttraumatiskt stressyndrom - PTSD - Symtom och kriterier

Allmänt

PTSD definieras av flera kriterier som inkluderar att det finns en eller flera allvarliga traumatiserande händelser och att symtomen uppfyller fyra olika symtomkluster. Vidare krävs att symtomen pågått i mer än en månad och lett till ett kliniskt signifikant lidande eller en försämrad funktionsförmåga. PTSD förutsätter en för individen potentiellt traumatisk händelse. Dock leder inte potentiellt traumatiska händelser alltid till PTSD.

För att erhålla diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) enligt ICD-10 (12) och DSM-5 (1) krävs att individen upplevt en eller flera potentiellt traumatiska händelser och att hen utvecklat bestående och genomgripande psykopatologi. De påfrestande livshändelserna kan skilja sig åt gällande typ av trauma, frekvens och duration. Det kan innebära alltifrån naturkatastrofer och trafikolyckor till fysiska eller psykiska övergrepp och försummelse.

Obs: Följande kriterier avser vuxna, tonåringar och barn som är äldre än 6 år. För barn som är 6 år eller yngre, se motsvarande kriterier nedan.

A. Exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:

  1. Själv utsatt för en eller flera traumatiska händelser.
  2. Själv bevittnat en eller flera sådana händelser där någon annan drabbats.
  3. Underrättats om att en traumatisk händelse drabbat en nära familjemedlem eller en nära vän. Obs: När det rör sig om faktisk död eller livsfara som drabbat en familjemedlem eller nära vän, måste det ha rört sig om en våldsam händelse eller ett olycksfall.
  4. Vid upprepade tillfällen, eller under extrema omständigheter, exponerats för motbjudande företeelser vid en eller flera traumatiska händelser (t ex först på plats att hantera mänskliga kvarlevor; utredare vid polisen som vid upprepade tillfällen konfronteras med detaljer kring övergrepp mot barn).

Obs: Kriterium A4 avser inte exponering via elektroniska media, television, film eller bilder, såvida inte den här exponeringen sker under tjänsteutövning.

B. Ett eller fler av följande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter att händelsen inträffat:

  1. Återkommande, ofrivilliga, påträngande och plågsamma minnen av den traumatiska händelsen. Obs: Hos barn som är äldre än 6 år kan teman eller aspekter av den traumatiska händelsen uttryckas i återkommande lekar.
  2. Återkommande mardrömmar där innehållet och/eller affektläget i drömmen är kopplat till den traumatiska händelsen. Obs: Hos barn kan mardrömmar förekomma utan att innehållet har tydlig koppling till händelsen.
  3. Dissociativa reaktioner (t ex flashback) där personen uppplever det som om, eller handlar som om, den traumatiska händelsen upprepas på nytt. (Sådana reaktioner kan visa sig längs ett kontinuum, där det mest extrema uttrycket är att personen helt tappar kontakten med den pågående nusituationen.) Obs: Hos barn kan traumaspecifikt återupprepande förekomma under lek.
  4. Intensiv eller utdragen psykisk plåga vid exponering för inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
  5. Uttalade fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.

C. Ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, med debut efter att händelsen inträffat, vilket visar sig i ett, eller bägge, av följande:

  1. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.
  2. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, yttre omständigheter (personer, platser, samtal, aktiviteter, föremål, situationer) som framkallar plågsamma minnen, tankar eller känslor om den traumatiska händelsen, eller som är nära associerade med händelsen.

D. Negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  1. Oförmögen att minnas någon viktig aspekt av den traumatiska händelsen (beror på dissociativ amnesi och inte på andra faktorer som skallskada eller droger).
  2. Ihållande och överdrivna negativa uppfattningar eller förväntningar på sig själv, andra eller världen (t ex "jag är värdelös", "man kan inte lita på en enda människa", "världen är genomgående farlig", "hela mitt nervsystem är förstört för alltid").
  3. Ihållande, förvanskade tankar om orsaken till eller konsekvenserna av den traumatiska händelsen, vilket leder till att personen anklagar sig själv eller andra.
  4. Ihållande negativt känslotillstånd (t ex rädsla, skräck, vrede, skuld eller skam).
  5. Klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter.
  6. Känsla av likgiltighet eller främlingskap inför andra människor.
  7. Ihållande oförmåga att uppleva positiva känslor (t ex kan inte känna lycka, tillfredsställelse eller kärlek).

E. Markanta förändringar av personens stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  1. Irritabel och argsint (redan vid liten eller obefintlig provokation), vilket i typfallet visar sig i form av verbal eller fysisk aggressivitet mot människor eller föremål.
  2. Hänsynslöst eller självdestruktivt beteende.
  3. Överdrivet vaksam.
  4. Lättskrämd.
  5. Koncentrationssvårigheter.
  6. Sömnstörningar (t ex svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn).

F. Varaktigheten av symtomen (kriterierna B, C, D och E) i mer än 1 månad.

G. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

H. Symtomen kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex läkemedel, alkohol) eller något annat medicinskt tillstånd.

Specificera form:

Med dissociativa symtom: Symtomen uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom. Som reaktion på stressorn upplever personen dessutom, ihållande eller återkommande, något av följande symtom:

  1. Depersonalisation: Ihållande eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från sig själv, som en utomstående observatör av de egna psykologiska processerna eller den egna kroppen (t ex känner sig som i en dröm; har overklighetskänslor inför sig själv eller sin kropp eller en känsla av att tiden går overkligt långsamt).
  2. Derealisation: Ihållande eller återkommande känsla av att omvärlden är overklig (t ex omgivningen upplevs som overklig, drömliknande, avlägsen eller förvanskad).

Obs: För att den här subklassifikationen ska vara tillämplig, ska de dissociativa symtomen inte kunna tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex blackout, beteende under alkoholrus) eller något annat medicinskt tillstånd (t ex komplexa, partiella epileptiska anfall).

Specificera om:

Med fördröjd debut: Anges om de diagnostiska kriterierna inte är helt uppfyllda förrän efter minst 6 månader efter händelsen (några symtom kan emellertid ha debuterat och visat sig tidigt i förloppet).

Posttraumatiskt stressyndrom hos barn 6 år eller yngre

A. För barn 6 år eller yngre, exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:

  1. Själv utsatt för en eller flera traumatiska händelser.
  2. Själv bevittnat en eller flera sådana händelser där någon annan drabbats, i synnerhet primära vårdnadshavare. Obs: Att bevittna inkluderar inte händelser som betraktas via elektroniska media, television, film eller bilder.
  3. Underrättats om att en traumatisk händelse drabbat en förälder eller annan vårdnadshavare.

B. Ett eller fler av följande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter att händelsen inträffat:

  1. Återkommande, ofrivilliga, påträngande och plågsamma minnen av den traumatiska händelsen. Obs:Spontana och påträngande minnen behöver inte nödvändigtvis upplevas som plågsamma och kan komma till uttryck via återupprepning under lek.
  2. Återkommande mardrömmar där innehållet och/eller affektläget i drömmen är kopplat till den traumatiska händelsen. Obs: Det är inte alltid möjligt att säkerställa att det skrämmande innehållet har koppling till händelsen.
  3. Dissociativa reaktioner (t ex flashback) där barnet upplever det som om, eller handlar som om, den traumatiska händelsen upprepas på nytt. (Sådana reaktioner kan visa sig längs ett kontinuum, där det mest extrema uttrycket är att barnet helt tappar kontakten med den pågående nusituationen.) Sådant traumaspecifikt återupprepande kan förekomma under lek.
  4. Intensiv eller utdragen psykisk plåga vid exponering för inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.
  5. Uttalade fysiologiska reaktioner inför sådant som påminner om den traumatiska händelsen.

C. Ett (eller fler) av följande symtom som antingen innebär ett ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, eller negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, måste föreligga, med debut eller försämring efter att händelsen inträffat:

Ständigt undvikande av stimuli

1. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, aktiviteter, platser eller föremål som framkallar minnen av den traumatiska händelsen.

2. Undviker, eller bemödar sig om att undvika, personer, samtal eller mellanmänskliga situationer som framkallar minnen av den traumatiska händelsen.

Negativa kognitiva förändringar

3. Tydligt ökad förekomst av negativa känslotillstånd (t ex rädsla, skuld, ledsenhet, skam, förvirring).

4. Klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter, inkluderat minskat intresse för lek.

5. Socialt tillbakadraget beteende.

6. Tydligt minskad förekomst av positiva känslouttryck.

D. Förändringar av barnets stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:

  1. Irritabel och argsint (redan vid liten eller obefintlig provokation), vilket i typfallet visar sig i form av verbal eller fysisk aggressivitet mot människor eller föremål (inkluderat extrema raseriutbrott).
  2. Överdrivet vaksam.
  3. Lättskrämd.
  4. Koncentrationssvårigheter.
  5. Sömnstörning (t ex svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn).

E. Varaktigheten av symtomen mer än 1 månad.

F. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrade relationer till föräldrar, syskon, kamrater eller personer som utövar tillsyn, eller försämrat beteende i skolan.

G. Symtomen kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex läkemedel, alkohol) eller något annat medicinskt tillstånd.

Specificera form:

Med dissociativa symtom: Symtomen uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom, och barnet upplever ihållande eller återkommande något av följande symtom:

  1. Depersonalistation: Ihållande eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från sig själv, som en utomstående observatör av de egna psykologiska processerna eller den egna kroppen (t ex känner sig som i en dröm; har overklighetskänslor inför sig själv eller sin kropp eller en känsla av att tiden går overkligt långsamt).
  2. Derealisation: Ihållande eller återkommande känsla av att omvärlden är overklig (t ex omgivningen upplevs som overklig, drömliknande, avlägsen eller förvanskad).

Obs: För att den här subklassifikationen ska vara tillämplig, ska de dissociativa symtomen inte kunna tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans (t ex blackout) eller något annan medicinskt tillstånd (t ex komplexa, partiella epileptiska anfall).

Specificera om:

Med fördröjd debut: Anges om de diagnostiska kriterierna inte är helt uppfyllda förrän efter minst 6 månader efter händelsen (några symtom kan emellertid ha debuterat och visat sig tidigt i förloppet).

Källa: Mini-D 5; Diagnostiska kriterier enligt DSM-5
© American Psychiatric Publishing 2013.
Svensk ensamrätt Pilgrim Press AB
Publicerat med tillstånd av förlaget, eftertryck medges ej.

A. Exponering för en belastande händelse eller situation (kort- eller långvarig) av exceptionell hotande eller katastrofal natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos de flesta människor.
B. Ihållande minne eller återupplevande av den belastande händelsen såsom återblickar (flashbacks), levande minnen, återkommande drömmer eller upplevelse av stress vid omständigheter eller händelser, som påminner om den belastande händelsen.
C. Ett verkligt eller önskat undvikande av omständigheter som påminner om eller associerar till den belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits före den belastande händelsen.
D. Något av följande måste finnas:
- Oförmåga att minnas, partiellt eller totalt, några viktiga aspekter av förloppet av när den belastande händelsen inträffade.
- Ihållande symtom på ökad psykologisk sensitivitet och arousal, som inte fanns före expositionen och som visar sig enligt två av följande: sömnsvårigheter, irritabilitet eller utbrott av ilska, koncentrationssvårigheter, hypervigilans (vara på sin vakt, i spänd uppmärksamhet), förstärkt ”startle response” eller skrämselreaktioner.
E. Kriterierna B, C och D måste alla vara uppfyllda inom sex månader från den belastande händelsen. Vid några tillfällen kan man även inkludera tillstånd med fördröjd debut, mer än sex månader, men då skall detta klart specificeras enligt ICD-10: s forskningskriterier (13).

Begreppet komplex PTSD är i dagsläget inte en etablerad diagnos i ICD-10 eller DSM-5, men har föreslagits bli det i ICD-11 och finns i WHO:s online version av ICD-11 (diagnoskod 6B41) (14).

Komplex PTSD används i ICD-11 med syfte att beskriva tillstånd efter exponering för en eller flera händelser som karakteriseras av att vara extremt hotande eller skrämmande eller upprepade händelser där det i det närmaste är omöjligt att fly (exempelvis tortyr, slaveri, folkmord, långvarigt våld i hemmet, upprepade sexuella övergrepp eller våld under barndomen). Som tillägg till att de ordinarie PTSD-symtomen ska vara uppfyllda så ska även följande vara uppfyllt (14):

  1. Individen ska ha svåra och genomgripande svårigheter med känsloreglering
  2. Individen ska ha genomgripande negativa tankar om sig själv som är associerat med skam, skuld eller misslyckande som är relaterat till händelsen
  3. Individen ska ha genomgripande svårigheter med interpersonella relationer och att känna sig nära andra människor

Tillståndet leder till en påtagligt nedsatt funktion i förmågor och påverkar personliga förhållanden, familj, sociala förmågor, utbildning, arbete eller andra viktiga områden.

Det finns idag inget tydligt evidensläge för behandling av komplex PTSD. En metaanalys av prolonged exposure fann inte att typ av traumahistoria (typ av trauma eller tidpunkt för exponering av trauma) eller upprepad traumatisering hade någon påverkan på behandlingsutfallet) (15). Det finns visst stöd för att traumafokuserade behandlingsmetoder som används vid PTSD utan modifiering också har effekt vid komplex PTSD även om effekten möjligen är något lägre. Det finns begränsat med stöd för att en stabiliserande fas alltid behövs med patienter med komplex PTSD innan traumafokuserad behandling kan inledas. Ingen konsensus finns heller om när stabilisering bör ske, hur länge den ska pågå och vilket innehåll den ska ha (16). Om hindrande faktorer finns för att tillgodogöra sig traumafokuserad psykologisk behandling, såsom svår dissociation kan fokus läggas på att komma tillrätta med dessa först. Det finns studier som visar betydelsen av träning i affektreglering och att kombinera traumafokuserad KBT-protokoll såsom prolonged exposure med affektreglering. Det finns också exempel på mer behandlingstäta upplägg med flera sessioner dagligen som har goda resultat i att minska symtom på PTSD och också minskar avhopp i denna grupp (17-19).

Det finns en kulturell variation i hur symtom med PTSD uttrycks avseende undvikande, mardrömmar och somatiska symtom. Olika språkliga uttryck, metaforer och folkliga lidandebegrepp kan användas för att förmedla symtom på PTSD. Dessa lidandebegrepp har ofta färgats av den höga samsjuklighet som finns mellan PTSD och andra psykiatriska och somatiska sjukdomstillstånd (20).

Symtom på PTSD kan initialt kommuniceras med kroppsliga ord som huvudvärk och smärta (21).

  • På somaliska saknas exempelvis ord som motsvarar PTSD eller betecknar extrem stress. Tillstånden uttrycks snarast som sorg och inte som ett psykiatriskt problem. Berättelser om mardrömmar och minnen från krigsupplevelser kan vara indikationer på PTSD symtom (22)
  • På syrisk arabiska används ofta indirekta uttryck som t ex att vara trött eller att psyket är trött. Indirekt kommunikation kan förmedla olika former av besvär och det är då viktigt med ett fördjupat utforskande av vad personen försöker förmedla (23)

  • Traumarelaterade symtom tar sig olika uttryck beroende på utvecklingsnivå hos barn och unga. Små barn tenderar att ha mer diffusa symtom och reagerar ofta med återgång i utveckling för olika funktioner. Traumarelaterade minnen behöver inte uttryckas som plågsamma.

Diagnos

Barn mellan 0-3 år
För barn mellan 0-3 år används ett särskilt diagnossystem, DC 0-3 (24). En ny uppdaterad version finns ännu inte översatt, DC 0-5 (25). För att mäta funktionsnivå används skattningsskalan PIR-GAS:

För PTSD-diagnos i DC 0-3 krävs att:

  1. Barnet varit varit inbegripen i en traumatisk händelse som kunnat uppfattas som ett dödligt hot mot barnet eller en annan person.
  2. Barnet visar tecken på att återuppleva traumat, genom minst ett (av följande fem) symtom:
    A: Posttraumatisk lek så som:
    a. en lek som återspeglar någon aspekt av traumat
    b. leken är tvångsmässig
    c. leken är ångestdriven
    d. leken är mindre utarbetad och fantasifull än vanligt
    B. Återkommande och påträngande minnesbilder av den traumatiska händelsen utanför lek, t ex upprepade frågor eller kommentarer om händelsen. Kan vara utan uppenbar ångest eller oro
    C. Upprepade mardrömmar, vars innehåll inte nödvändigtvis behöver handla om den traumatiska händelsen
    D. Fysiskt obehag som uttrycks språkligt eller i beteende då barnet påminns om traumat
    E. Återkommande episoder av återupplevande eller dissociation
  3. Barnet visar mindre respons och/eller går tillbaka i utvecklingen. Detta visar sig som minst ett av följande symtom:
    A. Ökad social tillbakadragenhet
    B. Begränsat känslouttryck
    C. Påtagligt minskat intresse för eller deltagande i aktiviteter
    D. Undvikande av aktiviteter, platser eller människor som kan påminna om traumat. Inbegriper även undvikande av tankar, känslor och samtal som kan påminna om traumat
  4. Efter en traumatisk händelse kan barnet visa tecken på ökad spänningsnivå som visar sig på minst två av följande sätt:
    A. Insomningssvårigheter
    B. Koncentrationssvårigheter
    C. Hypervigilans (hyperkänslighet)
    D. Överdrivna kroppsliga reaktioner
    E. Ökad irritabilitet
  5. Symtomen varar minst i en månad

Andra diagnoser i DC 0-3
Störning till följd av deprivation/omsorgsvikt/vanvård (24).

Barn mellan 3-7 år
Eftersom kriterierna för diagnos i både ICD-10 och DSM-5 ändå inte alltid stämmer med de symtom som barn uppvisar kan det vara nödvändigt att diagnostisera med PTSD fastän barnet inte uppfyller alla kriterier. Det har också föreslagits att PTSD hos barn kanske ska bedömas utifrån symtomintensitet och funktionsnedsättning snarare än antal symtom.

Publicerad: 2019/05/20 Senast uppdaterad: 2019/05/20