Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Paniksyndrom - Utredning

Ångestsjukdomar är underdiagnostiserade. Mer än 70 procent av patienterna med ångestsyndrom handläggs numera helt inom primärvården som således har en viktig uppgift i att upptäcka, diagnostisera och behandla ångesttillstånd, samt vid komplicerade fall samråda med psykiatrin eller beroendevården (10).

En del av de patienter som söker vård inom primärvård med somatiska och/eller psykiska symtom har både depressions- och ångestsymtom. Studier har visat att de allra flesta patienterna kan diagnostiseras med specifika diagnoser, vilket har gjort att ospecifika sådana, exempelvis diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” (eng. mixed anxiety-depression), inte bedöms tillföra något eller vara nödvändiga och därmed inte finns i DSM-5. Diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” ställs vid uteslutning av annan specifik ångest- och förstämningsdiagnos och om tillståndet är av lindrig och kortvarig natur (max en månads symtomduration) enligt definitionen i ICD-10 (10).

För varje patient ska alltid en basutredning genomföras. Om tidigare basutredning bedöms aktuell behöver den inte upprepas. Patientskattad EQ-5D (pdf) och behandlarskattad CGI-S (pdf) utgör en global standard för mätning av behandlingsutfall.

Efter basutredningen sker en fördjupad bedömning av den information som har framkommit. Detta innefattar en genomgång av de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5 samt för diagnosen relevanta områden såsom:

  • Hereditet
  • Trauman
  • Debutålder
  • Långtidsförlopp
  • Social belastning
  • Personlighetsmässiga faktorer
  • Utvecklingsrelaterade svårigheter
  • Beroende

I den fördjupade bedömningen ingår både psykiatriska och somatiska differentialdiagnostiska överväganden. Ett basalt somatiskt status innefattar auskultation av hjärta och lungor. Blodtryck samt basalt neurologiskt status. Beroende på fynd i labb eller status kan man behöva utvidga somatisk utredning (t ex EKG, PEF-mätning).

Blodprover tas om det inte är gjort det senaste året, innefattande:

  • Blodstatus
  • Na, K, Krea
  • ALAT/ASAT/G-GT
  • Albumin
  • TSH
  • S-Ca
  • P-Glukos
  • Vid behov tillägg av Kobolamin; 25-OH D-vit, PEth och CDT

När specifik diagnos paniksyndrom är ställd skattas symtombördan med den syndromspecifika självskattningsskalan PDSS-SR (pdf) ( Panic Disorder Severity Scale Rated). Detta är viktigt för att mäta svårighetsgrad och kunna följa resultatet av behandling.

  • Kartlägg
    - Ångesten – debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser
    - Kontext – familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc
  • Undersök familjens och förskolans/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande
  • Uteslut att ångesten orsakas av försummelse av barnet och dess grundläggande behov
  • Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, t ex med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller K-SADS PL (pdf) (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version)
  • Självskattningsformulär kan med fördel användas:
    - I BUP:s riktlinjerlänk till annan webbplats rekommenderas Spence children’s anxiety scale (SCAS) som finns i barn- och föräldraversion för barn 7-17 år. Skalan innehåller delskalor för bland annat paniksyndrom/agorafobi. I riktlinjerna för primärvårdens första linje psykiatri rekommenderas Revised Children’s Anxiety and Depression Scale (RCADS) som är en vidareutveckling av SCAS. RCADS har ännu inte utvärderats i Sverige (11)
  • Vidare utredning, t ex så kallad beteendeanalys, görs i samband med KBT-behandling
Publicerad: 2012/09/03 Senast uppdaterad: 2018/02/01