Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Lindrig intellektuell funktionsnedsättning hos vuxna - Symtom och kriterier

Allmänt

Diagnosen intellektuell funktionsnedsättning kan ställas om en person får resultat under normalområdet (IK<70) vid ett standardiserat och normerat begåvningstest och dessutom har adaptiv förmåga på motsvarande nivå, det vill säga svårt att klara de praktiska och vardagliga färdigheter som omgivningen kräver. Intellektuell funktionsnedsättning diagnostiseras vanligen före skolåldern eller under tidig skolålder, men lindrig sådan diagnostiseras ibland först i tonåren eller i vuxen ålder. Trots att funktionsnedsättningen är livslång, händer det att den förblir oupptäckt.

Intellektuell funktionsnedsättning kan förekomma tillsammans med en eller flera andra funktionsnedsättningar som till exempel cerebral pares, syn/hörselnedsättning, adhd och autismspektrumdiagnos.

Gruppen med intellektuell funktionsnedsättning drabbas i högre grad än andra av psykisk ohälsa. Psykiatrisk diagnostik i denna grupp kan vara svår då diagnostiska instrument (såsom skattningskalor och intervjuer) ofta inte är anpassade för denna målgrupp. Svenska Psykiatriska Föreningen har publicerat kliniska riktlinjer för bemötande och behandling av vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i psykiatrin.

Huvudsymtom vid intellektuell funktionsnedsättning är påtagliga svårigheter med slutledningsförmåga, problemlösning, planering, abstrakt tänkande, omdöme, studieförmåga och förmåga att lära av erfarenheter. Vidare når individen inte upp till den (utifrån åldern) förväntade nivån av personligt oberoende och socialt ansvarstagande.

Vid begåvningsmässiga funktionsnedsättningar noteras ofta försening av språk- och talutveckling, motorisk utveckling samt nedsatt koncentrationsförmåga och impulskontroll. Eventuella andra funktionsnedsättningar såsom adhd, autism eller språkstörning, måste bedömas i förhållande till personens allmänintellektuella förmåga.

Yttre/beteende: Kan verka yngre än den kronologiska åldern.

Formell kontakt: Kan ha svårt att förstå frågor, komplexa och abstrakta resonemang.

Emotionell kontakt: Påverkas ej primärt. Kan dock ha svårt att beskriva känslor och upplevelser.

Psykomotorik: Påverkas ej primärt. I vissa fall dock sparsam eller förlångsammad.

Grundstämning: Påverkas ej primärt.

Affekter: Påverkas ej primärt. Kan dock ha svårt att verbalisera dessa.

Tankeförlopp/kognition: Ofta stresskänslig. Svårt att förstå information med abstrakta inslag.

Psykostecken: Påverkas ej primärt. Begränsad begreppsförståelse och brister i kognitiv flexibilitet påverkar kommunikationen, kan i vissa fall förväxlas med psykotiska symtom.

Suicidalitet: Påverkas ej primärt.

Intellektuell funktionsnedsättning benämns olika i de olika diagnostiska manualerna. De diagnostiska kriterierna i DSM-5 beskrivs här, Habilitering och Hälsalänk till annan webbplats. Diagnostiska benämningar i DSM-5 skiljer sig något från dem i ICD-10:

Lindrig intellektuell funktionsnedsättning (317) motsvarar lindrig psykisk utvecklingsstörning (F70).

Medelsvår intellektuell funktionsnedsättning (318.0) motsvarar medelsvår psykisk utvecklingsstörning (F71).

Svår intellektuell funktionsnedsättning (318.1) motsvarar svår psykisk utvecklingsstörning (F72).

Mycket svår intellektuell funktionsnedsättning (318.2) motsvarar grav psykisk utvecklingsstörning (F73).

I ICD-11 är den engelska benämningen disorders of intellectual development och uppdelningen i de 4 svårighetsgraderna densamma som i DSM-5 och ICD-10.

Lindrig intellektuell funktionsnedsättning innebär en bestående funktionsnedsättning. Med en lagom stimulerande miljö, anpassat kognitivt stöd och pedagogiska insatser från omgivningen kan personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning tillägna sig nya färdigheter efter hand. Utredning med kartläggning av kognitiva funktioner är avgörande för att en person ska få rätt förståelse, anpassad kravnivå och individuellt anpassat stöd. Många klarar som vuxna eget boende, men de flesta behöver anpassat arbete/sysselsättning och stöd för att klara sin ekonomi.

Vård och behandling av eventuell samtidig psykisk och somatisk ohälsa är viktigt för att skapa goda förutsättningar för inlärning, utveckling och vardagsfungerande.

Publicerad: 2011/10/17 Senast uppdaterad: 2019/11/28