Generaliserat ångestsyndrom - GAD - Utredning

Allmänt

Ångestsjukdomar är underdiagnostiserade. Mer än 70 procent av patienterna med ångestsyndrom handläggs numera helt inom primärvården som således har en viktig uppgift i att upptäcka, diagnostisera och behandla ångesttillstånd, samt vid komplicerade fall samråda med psykiatrin eller beroendevården (10).

En del av de patienter som söker inom primärvård med somatiska och/eller psykiska symtom har både depressions- och ångestsymtom. Studier har visat att de allra flesta patienterna kan diagnostiseras med specifika diagnoser, vilket har gjort att ospecifika sådana, exempelvis diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” (eng. mixed anxiety-depression), inte bedöms tillföra något eller vara nödvändiga och därmed inte finns i DSM-5. Diagnosen ”blandade ångest- och depressionstillstånd” avser patienter som inte har en annan specifik ångest- och förstämningsdiagnos och där tillståndet är av lindrig och kortvarig natur (max en månads symtomduration) enligt definitionen i ICD-10 (10).

För varje patient ska alltid en basutredning genomföras. Om tidigare basutredning bedöms aktuell behöver den inte upprepas. Patientskattad EQ-5D och behandlarskattad CGI-S inom basutredningen utgör en global standard för mätning av behandlingsutfall.

Efter basutredningen sker en fördjupad bedömning av den information som har framkommit. Detta innefattar en genomgång av de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5 samt för diagnosen relevanta områden såsom:

  • Hereditet
  • Trauman
  • Debutålder
  • Långtidsförlopp
  • Social belastning
  • Personlighetsmässiga faktorer
  • Utvecklingsrelaterade svårigheter
  • Beroende

I den fördjupade bedömningen ingår både psykiatriska och somatiska differentialdiagnostiska överväganden. Ett basalt somatisk status innefattar auskultation av hjärta och lungor, blodtryck samt basalt neurologiskt status.

Blodprover tas om det inte är gjort det senaste året

  • Blodstatus
  • Na, K, Krea
  • ALAT/ASAT/G-GT
  • Albumin
  • TSH
  • S-Ca
  • P-Glukos
  • Vid behov tillägg av Kobalamin, 25-OH D-vit, PEth och CDT

När specifik diagnos GAD är ställd skattas symtombördan med den syndromspecifika självskattningsskalan GAD-7 (pdf). Detta är viktigt för att mäta svårighetsgrad och kunna följa resultatet av behandling. En annan skala som kan användas som komplement är PSWQ (pdf)länk till annan webbplats.

  • Kartlägg:
    - Ångesten- debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser.
    - Kontexten - familjeförhållanden, skolsituation, kamratrelationer, hereditet, trauma, tidig utveckling, sömn etc.
  • Undersök familjens, förskolans/skolans och övriga psykosociala faktorers roll för problemens uppkomst och vidmakthållande.
  • Uteslut att ångesten inte beror på att barnets grundläggande behov inte är tillgodosedda.
  • Kartlägg övrig psykiatrisk problematik, till exempel med hjälp av strukturerad intervju såsom MINI-KID eller såsom K-SADS PL, (Kiddie-schedule for affective disorders and schizophrenia, present and lifetime version).
  • Självskattningsformulär kan med fördel användas:
    - Penn State Worry Questionnaire - barnversion PSWQ-C.
    - I BUP:s riktlinjer rekommenderas Spence children’s anxiety scale (SCAS) som finns i barn- och föräldraversion för barn 7-17 år. Skalan innehåller delskalor för bland annat GAD. I riktlinjerna för primärvårdens första linje psykiatri rekommenderas Revised Children’s Anxiety and Depression Scale (RCADS) som är en vidareutveckling av SCAS. RCADS har ännu inte utvärderats i Sverige (11).
  • Vidare utredning, t ex så kallad beteendeanalys, görs i samband med KBT-behandling.
Publicerad: 2012/09/03 Senast uppdaterad: 2018/01/02