Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Generaliserat ångestsyndrom - GAD - Behandling o insatser

Hälso- och sjukvården bör

  • Erbjuda behandling med antidepressiva läkemedel till vuxna med generaliserat ångestsyndrom (rekommendationsgrad 3länk till annan webbplats).

Hälso- och sjukvården kan

Grundlig information om tillståndet och dess behandling kan i sig verka ångestlindrande och utgör grunden för en allians för vidare behandling. Muntlig information bör alltid kompletteras med skriftlig information samt hänvisning till relevanta webbplatser, till exempel 1177.selänk till annan webbplats

Vid läkemedelsbehandling ska patienten informeras om vanliga biverkningar, eventuella insättningssymtom men också få information som ger en rimlig förväntan på effekt av behandlingen.

  • SSRI utgör förstahandsbehandling. Vid uteblivet behandlingssvar byt i första hand till annat SSRI. För läkemedelsval se under särskild flik, Kloka listan. Kliniskt så betraktas de olika SSRI preparaten som relativt likvärdiga i effekt även om några preparat är bättre studerade än andra.
  • SNRI (venlafaxin, duloxetin), rekommenderas inte som förstahandsalternativ men kan prövas när SSRI inte ger önskad effekt (10).
  • Pregabalin har liten dokumenterad effekt jämfört med placebo och kan användas i undantagsfall vid otillräcklig effekt av SSRI eller SNRI. Observera att det finns en risk för toleransutveckling och beroende (10).
  • Hydroxizin kan i undantagsfall användas kortvarigt om behov finns av tillfälligt anxiolytika. Preparatet har dock liten effekt och bör ges i lägsta möjliga dos med tanke på arytmirisk. Bör inte ges till äldre eller patienter med känd arytmi. Ett alternativ är att ge prometazin.
  • Bensodiazepiner har kortsiktigt god symtomlindrande effekt men vid längre tids användning finns en stor risk för utveckling av allvarliga biverkningar i form av tolerans och beroende. Bensodiazepiner bör därför inte användas. Socialstyrelsens nationella riktlinjer Vård vid depression och ångestsyndrom (pdf)länk till annan webbplats
  • Atypiska neuroleptika - Det saknas studier som stöder behandlingen men vid komplexa. terapirefraktära tillstånd kan det enligt klinisk praxis ges som tilläggsbehandling till SSRI.Exempelvis risperidon, quetiapin, aripriprazol, olanzapin. Lägsta dos bör eftersträvas och man bör vara observant på metabola biverkningar (10).

Hälso- och sjukvården bör inte

  • Erbjuda behandling med bensodiazepiner till vuxna med generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, social fobi, eller akut stressyndrom (icke-göra) (1) (pdf)länk till annan webbplats.

Vid terapisvikt kan följande övervägas:

  • Tar patienten medicinen enligt ordination?
  • Överkonsumtion av alkohol, droger, kaffe?
  • Andra läkemedel (betastimulerare, hälsokostpreparat)?
  • Bedöm grad av samtidig depression och sömnstörning
  • Somatisk sjukdom?

Behandlingstid: Minst 18 månader, vid full remission: långsam utsättning.

Det finns evidens för att effekten av behandlingen ökar över tid och med högre dos. Behandlingseffekten börjar visa sig inom de första fyra behandlingsveckorna. Risken för återfall är lägre vid aktiv behandling (10).

Evidens finns för olika former av KBT, medan stöd för annan psykologisk behandling, exempelvis psykodynamisk, är otillräckligt och endast bör ske inom ramen för forskning och utveckling.

KBT behandling bör ske med en manual med gott vetenskapligt stöd. Nedan följer några exempel:

  • Dugas – “Cognitive Behavioral Treatmentment of Generalized Anxiety Disorder” (12)
  • Öst – ”Tillämpad avslappning. Manual till en beteendeterapeutisk copingtekning” (13)
  • Borkovecs protokoll för GAD (14)
  • Zinbarg – “Mastery of Your Anxiety and Worry. Therapist Guide (Treatments that Work) (15)

Fysisk aktivitet har stöd vid behandling av depressioner. Litteraturen avseende effekt vid ångestsjukdomar är dock fortfarande begränsad. Fördelar torde finnas, särskilt vid somatisk samsjuklighet (främst metabola sjukdomar) där motion kan bidra till bättre hälsa (16).

Muntlig och skriftlig information om tillståndet bör vara första insats. Information om Information/psykoedukation till barn och föräldrar bör innehålla:

  • Information om tillståndet
  • Orsaker till ångest
  • Hur vanligt är det bland barn och ungdomar
  • Vilka behandlingar som funnits vara effektiva
  • Vad föräldrar kan göra

Föräldrar och syskon samt vid behov förskole-/skolpersonal bör informeras och få råd om hur de kan underlätta och stödja barnet i olika situationer. De bör uppmuntras att våga stötta barnet att utsätta sig för det fruktade och stå ut med barnets ångestreaktioner.

Socialstyrelsen rekommendationer

Hälso- och sjukvården bör erbjuda

  • Erbjuda kombinationsbehandling med sertralin och KBT till barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest eller social fobi (rekommendationsgrad 2, Socialstyrelsen) (1).
  • KBT till barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest eller social fobi (rekommendationsgrad 3, Socialstyrelsen) (1).
  • Behandling med SSRI- eller SNRI-preparat till barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom, separationsångest eller social fobi (rekommendationsgrad 3, Socialstyrelsen) (1).

KBT kan ges i grupp eller individuellt.

Läkemedelsverkets rekommendationer

  • Läkemedelsbehandling med SSRI har i flera randomiserade kontrollerade studier visat sig vara en både effektiv och säker behandling vid flera ångesttillstånd som separationsångest, social fobi och GAD hos barn och ungdomar.
  • SSRI-behandling rekommenderas om inte KBT-behandling gett tillräcklig effekt.
  • Om inte ett första SSRI-preparat ger effekt bör man byta till ett annat SSRI.
  • Det finns ett visst forskningsstöd för att kombinationsbehandling KBT/SSRI är mer effektivt utifrån snabb respons än monoterapi, och den bör därför övervägas vid svårare ångesttillstånd (17).
Publicerad: 2012/09/03 Senast uppdaterad: 2018/01/02