Emotionellt instabilt personlighetssyndrom - EIPS - Vårdnivå och remiss

Inledning

Personer med diagnosen Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS) utmärks av instabila relationer, impulsivitet, instabil självbild samt starka och ofta förekommande känslomässiga svängningar som kan vara svåra att förutse. Självskadebeteende och suicidala handlingar är vanliga i samband med EIPS. Funktionsnivån vid EIPS kan variera hos den enskilda patienten och vid påfrestningar i nära relationer kan sjukdomsbilden försämras med förhöjd risk för suicidalt beteende, ilskeutbrott och kraftig ångest. ICD-diagnosen EIPS motsvarar Borderline personlighetssyndrom i diagnossystemet DSM-5 som används i stor utsträckning i svensk psykiatri.

EIPS kan debutera med olika symtom men det är inte ovanligt att patienter med EIPS först kommer i kontakt med primärvården med depression- eller ångestsymtom. Ofta ger sedvanlig behandling med psykologiska eller farmakologiska insatser inte förväntad effekt på dessa symtom. Patienter med EIPS som tidigare haft kontakt med psykiatrin kan senare bli aktuella för viss uppföljning inom primärvården.

  • Om misstanke om EIPS väcks och diagnosen inte tidigare är känd, remitteras patienten till specialistpsykiatrin för fortsatt utredning.
  • Skäl att överväga utredning för EIPS finns om
    • det i anamnesen framkommer långvariga och påtagliga svårigheter att fungera i relationer
    • snabba och starka svängningar i humöret
    • impulsivitet/risktagande
    • icke-suicidal självskada och/eller suicidalitet
  • Svårhanterliga känslostormar och suicidalitet är ofta relaterad till konflikter i relationer där patienten har upplevelser av svek eller övergivande.
  • Diagnos EIPS ska endast sättas av vårdpersonal (psykolog eller läkare) med erfarenhet av patientgruppen och efter diagnostisk utredning som beskriven i detta vårdprogram.
  • Vid misstanke om EIPS kan primärvården gärna kontakta specialistpsykiatrin för konsultation. På flera kliniker finns speciella team för EIPS som kan bidra med råd om utredning, handläggning eller remittering.
  • Patient med diagnos EIPS som försämrats i sin grundproblematik eller drabbats av komorbid psykisk ohälsa bör remitteras till specialistpsykiatrin.
  • Av emissen till specialistpsykiatrin bör framgå:
    • Psykiatrisk anamnes och aktuell beskrivning av symtom och funktion
    • Genomförd utredning
    • Beskrivning av genomgången behandling
    • Beskrivning av patientens psykiska hälsotillstånd då den allmänmedicinska vården avslutas
    • Aktuell suicidriskbedömning
    • Aktuell läkemedelsbehandling

Patienter som har EIPS-diagnos med lindrigare funktionspåverkan och som inte planeras för ytterligare psykologisk behandling kan i vissa fall behandlas inom primärvården. Primärvårdens roll kan i sådana fall till exempel vara att ombesörja sjukskrivning och fortsatt förskrivning av läkemedel.

Det kan röra sig om:

  • Patienter som inte har behov av specialistpsykiatrisk vård
  • Patienter som tagit del av vårdinsatser och är förbättrade och i stabil fas
  • Patienter med stabil, låg funktionsnivå som har bedömts inte ha förutsättningar att förbättras av ytterligare psykiatrisk behandling.
  • Av remissen till primärvården bör framgå
    • Diagnos
    • Genomförd utredning
    • Beskrivning av genomgången behandling
    • Beskrivning av patientens psykiska hälsotillstånd då den specialistpsykiatriska vården avslutas
    • Under vilka omständigheter man kan/bör kontakta specialistpsykiatrin
    • Aktuell suicidriskbedömning
    • Aktuell läkemedelsbehandling
    • Vilken behandlingsinsats patienten och remittenten önskar av primärvården

Patienter som remitteras från specialistpsykiatri till primärvård för medicinsk uppföljning och/eller sjukskrivning bör vid avslutande besök ha:

  • Aktuell krisplan som patienten medverkat till att upprätta. Krisplanen ska beskriva hur patienten själv (och med hjälp av anhöriga) kan hantera kriser, när kontakt med primärvård och/eller specialistpsykiatri/jourmottagning bör initieras och i vilket syfte.
  • Aktuell medicinlista.
  • Tydlig information om vart remissen skickats och hur patienten bör agera om vårdkontakten inte fungerar.

Patienter bör återaktualiseras hos psykiatrin vid försämring, psykiatrisk samsjuklighet eller större kriser som kräver insatser från specialistpsykiatrin.

Ungdomar med EIPS-problembild ska bedömas/utredas och behandlas inom barn- och ungdomspsykiatrin. Intensifierad öppenvård (se Behandling) rekommenderas. Heldygnsvård kan behövas när suicidrisken är hög eller svårbedömd med syfte att ge skydd och motivera till öppenvårdsbehandling. För ungdomar är samverkan med skola och socialtjänst ofta aktuell.

Publicerad: 2016/12/15 Senast uppdaterad: