Dysmorfofobi - Symtom o kriterier

Dysmorfofobi (body dysmorphic disorder, BDD) kännetecknas av överdriven upptagenhet vid en eller flera upplevda defekter i utseendet. Om en mindre defekt faktiskt skulle föreligga så är oron över den klart överdriven (1). Dysmorfofobi handlar inte om ett allmänt missnöje med utseendet utan rör sig om en mer allvarlig perceptuell störning, likställd med förvrängd kroppsuppfattning så som vid anorexia nervosa (2).

Sjukdomsinsikten är ofta låg då den drabbade är övertygad om att något verkligen är fel med utseendet. Personer med dysmorfofobi har en stark rädsla för att andra ska lägga märke till deras upplevda defekter, och försöker på olika sätt att kontrollera eller dölja sitt utseende. (1) Rädslan kan leda till att personer med dysmorfofobi blir påtagligt isolerade.

Vanliga områden för oro är hud, hår och näsa, men i stort sett kan alla delar av kroppen ligga till grund för besvären.

Upptagenheten kan också handla om att kroppen upplevs som för liten eller inte tillräckligt muskulös, vilket främst drabbar pojkar/män. (1)

För diagnos krävs också att personen någon gång under förloppet ska ha utfört repetitiva beteenden eller mentala handlingar, exempelvis

  • kontroller framför spegeln
  • hudplockande
  • sökande efter återförsäkringar eller
  • jämförelser med andras utseende

Det är också vanligt att man försöker kamouflera de upplevda defekterna genom döljande kläder eller smink (3). För diagnos krävs att symtomen ska ha stor negativ inverkan på det dagliga livet och/eller medför stort lidande.

ICD-10länk till annan webbplats: F45.2A, Dysmorfofobi.

DSM-5: Dysmorfofobi. Bristande insikt i problematiken och/eller muskeldysmorfob form bör specificeras.

Observera att i övergången från DSM-IV till DSM-5 förändrades ordalydelsen från ”inbillad” till ”upplevd” fulhet, vilket dock inte har fångats i den nuvarande svenska översättningen av DSM-5. (1)

Publicerad: 2017/05/01 Senast uppdaterad: