Dysmorfofobi - Differentialdiagnos

När personer med dysmorfofobi och depression söker vård kan depressionen ibland diagnostiseras medan dysmorfofobin förblir oupptäckt. Symtombilderna för depression och dysmorfofobi kan i vissa fall överlappa och innebära ett undvikande av olika sociala situationer. Skam kring tillståndet kan också göra att personer som lider av dysmorfofobi inte rapporterar sin oro kring utseendet, och i första hand söker för nedstämdhet. Det är därför viktigt att ställa screeningfrågor (se avsnittet Utredning) om dysmorfofobi misstänks. (14)

Rädsla för och undvikande av sociala situationer är vanligt vid såväl dysmorfofobi som social ångest (fobi). (15) (16) Grunden till rädslan för att bli bedömd av andra skiljer sig dock tillstånden emellan. Vid social fobi handlar rädslan främst om att bli generad eller förödmjukad samt att uppfattas som inkompetent genom att till exempel uppvisa tecken på nervositet. Vid dysmorfofobi handlar det istället om en rädsla för att bli uppfattad som ful eller avvikande.

Påträngande tankar och beteenden av tvångsmässig karaktär är centrala vid både dysmorfofobi och tvångssyndrom. (17) Vid dysmorfofobi är tvångshandlingarna dock enbart riktade mot att kontrollera aspekter av utseendet. En annan skillnad är att andelen personer utan insikt är betydligt större vid dysmorfofobi än tvångssyndrom. (18) (19)

Centralt för både dysmorfofobi och ätstörningar är ett missnöje med den egna kroppens utseende i kombination med en negativ kroppsuppfattning och fixering vid denna.(20) (21) Som en följd av detta kan vissa beteenden, som till exempel strikta dieter och överdriven träning, förekomma vid båda tillstånden. Perfektionism är också vanlig i båda patientgrupperna. (20) (21) Personer med dysmorfofobi tenderar dock att vara missnöjda med en större variation av kroppsdelar samt är generellt mindre oroade för vikt, midja och mage än personer med ätstörningar. (21) (22) En ätstörningsdiagnos utesluter en aktuell dysmorfofobidiagnos (23) och behöver ofta vara primärt fokus för behandling.

Eventuellt hudplockande eller hårryckande vid dysmorfofobi syftar till att dölja eller förbättra en upplevd defekt, till skillnad från tillstånden dermatillomani eller trichotillomani där plockandet snarare utförs till följd av svårigheter med impulskontroll. I båda fallen kan dock individer skämmas över sitt utseende och försöka dölja defekter. Vid dysmorfofobi görs detta på grund av en upplevd bakomliggande defekt och vid dermatillomani eller trichotillomani på grund av plockandets eller ryckandets konsekvenser som till exempel orsakade sår i huden eller kala fläckar. (14)

Patienter med dysmorfofobi har ofta bristande insikt kring sina symtom (”jag är vanskapt”, ”andra stirrar på mig när jag går på gatan”). Detta ingår dock i diagnosen och ska inte förväxlas med vanföreställningar i en primär psykossjukdom.

Publicerad: 2017/05/01 Senast uppdaterad: