Allmänt

För att diagnostisera ett missbruk av AAS används en samlad information från anamnes, status och provtagning. Lyhördhet och klinisk observation är viktiga delar i diagnostiken. Vid symtom och kliniska kännetecken bör frågor om prestationshöjande substanser ingå i anamnesen. Den kliniska misstanken kan stödjas av enkel screening (LH, testosteron, Hb eller könshormonbindande globulin, SHBG) och vid behov verifieras med analys av prestationshöjande substanser i urin. En tidig diagnos kan öka möjligheten till en adekvat behandling för den enskilde patienten. I anamnes och status ingår såväl somatiska som psykiatriska frågeställningar.