Dermatillomani - Behandling o insatser

Psykologisk behandling

Behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat bäst effekt vid behandling av dermatillomani. Habit reversal training (HRT), en form av KBT, har visat sig vara signifikant effektivare än väntelista för vuxna med obehandlad dermatillomani. (10) (11) HRT har också provats i självhjälpsform med lovande effekter (12). Samtliga utvärderade behandlingar har varit förhållandevis korta (upp till fyra sessioner). Uppföljningar längre än tre månader efter avslutad behandling saknas, varför det är osäkert till vilken grad effekterna vidmakthålls på sikt. Studier av psykologisk behandling för barn och ungdomar med dermatillomani (enstaka fallstudier borträknade) saknas.

Sammanfattningsvis finns det viss evidens för att behandling med HRT har god effekt, men fler, större och bättre kontrollerade studier behövs. Det föreligger också behov av att utvärdera psykologisk behandling för barn och ungdomar, samt generellt att följa upp behandlingseffekter på längre sikt.

HRT består av tre metoder: medvetandeträning, motrörelseträning (eng.: competing response training) och socialt stöd. Kortfattat innebär detta att göra patienten medveten om när han/hon närmar sig att plockar eller plockar hud (medvetandeträning), lära patienten att utföra en handling (motrörelse) som är fysiskt oförenlig med att plocka hud (till exempel att knyta nävarna), samt instruera en närstående (vanligtvis en förälder eller partner) att bekräfta patienten vid korrekt utförd motrörelse (socialt stöd). Socialt stöd innefattar också att påminna patienten om att använda motrörelser då han/hon själv inte uppmärksammar behov av detta.

Det är osäkert huruvida ovan refererade studier har utvärderat HRT ensamt, eller om de som vid trichotillomani (13) (14) (15) (16) har utvärderat kombinationen av HRT och stimuluskontroll. Då HRT och stimuluskontroll till viss del är överlappande tekniker (olika handgripliga sätt att försvåra det oönskade beteendet) bedöms det rimligt att kliniskt prova åtgärder av stimuluskontroll också för patienter med dermatillomani, även om detta ännu inte är tydligt utvärderat.

Stimuluskontroll innebär att identifiera situationer där hudplockande ofta sker för att sedan modifiera dem på ett sätt som minskar plockandet. Exempel på stimuluskontroll-interventioner är att täcka över speglar, byta till svagare glödlampor, undvika stolar med armstöd eller att i utvalda situationer använda handskar. Genom stimuluskontroll blir hudplockandet mer ansträngande och besvärligt att utföra, samtidigt som triggande faktorer och sensorisk förstärkning av plockandet minskar. Dessa faktorer hjälper sammantaget att minska plockandet.

Flera dubbelblinda placebokontrollerade studier har undersökt effekten av selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) för dermatillomani, med blandade resultat. (1) Stödet för dess effekt på dermatillomani är idag otillräckligt, varför SSRI i dagsläget endast rekommenderas för behandling av komorbida tillstånd.

Sammanfattningsvis har inget läkemedel i dagsläget tillräckligt god dokumenterad effekt för att kunna utgöra en rekommendation. Fler, större och bättre kontrollerade studier behövs. Farmakologiska interventioner rekommenderas endast för behandling av komorbida tillstånd.

Svenska OCD-förbundet: www.ocdforbundet.selänk till annan webbplats

Publicerad: 2017/05/02 Senast uppdaterad: