Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Depression - Utredning

Inför eventuellt vårdåtagande skall alltid en basutredning göras för varje patient. Depressiva symtom uppkommer vid många allvarliga sjukdomstillstånd. Därför ska patienter med depressiva syndrom alltid bedömas av läkare.

Somatiskt status som minimum

  • Tyreoidea
  • Cor/pulm
  • Blodtryck

Labprover

  • TSH
  • Hb
  • MCV
  • P-glukos
  • Kobalamin
  • Folat
  • Calcium, korrigerat för albumin
  • CDT eller PETH

Överväg Urinscreening för droger.

Följande bör ingå i utredningen för depression

  • Använd intervjublanketten i basutredningen
  • Värdering av kriterier för depression
  • Genomgångna depressioner, varaktighet och svårighetsgrad
  • Förekomst och värdering av andra tidigare och aktuella psykiska sjukdomstillstånd
  • Förekomst av tidigare hypomani/mani
  • Förekomst av depression i släkten
  • Barndomsanamnes
  • Debutålder
  • Sociala faktorer
  • Tidigare behandlingar och behandlingseffekter
  • Tidigare suicidförsök
  • Somatisk sjukdom (Stroke, Demens, Parkinsons sjukdom.)
  • Läkemedelsgenomgång (Kortison, Interferon, Betablockerare)

När en patient remitterats till specialistpsykiatrin för depression, efter att adekvata behandlingsförsök genomförts utan effekt, är misstanken hög att någon annan diagnos föreligger, som alternativ eller samsjuklig diagnos. Det gäller särskilt om patientens nedstämdhet förelegat under många år utan tydliga ”fria intervall” (>2 mån). Nedstämdhet är mycket vanligt vid de flesta andra psykiatriska tillstånd och många av kriteriesymtomen för depression enligt DSM förekommer vid andra tillstånd, t.ex. koncentrationsstörning, sömnstörning, värdelöshetskänslor, aptitstörning och suicidalitet. Det är ett konstfel för en specialistmottagning att fortsätta med nya depressionsbehandlingar utan att en adekvat diagnostisk revision genomförts. Om alternativ/samsjuklig diagnos föreligger är det vanligen bättre att inrikta behandlingen på den diagnosen, när en eller flera depressionsbehandlingar misslyckats.

  • Har somatisk sjukdom uteslutits? Finns nytillkomna kroppsliga symtom som bör utredas? Har remittenten tagit adekvata prover och genomfört kroppsundersökning?
  • Föreligger substanssyndrom? Anamnes, AUDIT, DUDIT och Peth/CDT-prov ska genomföras. U-tox-screening för droger bör övervägas.
  • Personlighetssyndrom är vanligt inom specialistpsykiatrin. Risk för förekomst kan undersökas genom att efterhöra om patienten under lång tid haft problem med självbild (identitet, egenvärde, självinsikt, livsinriktning) och interpersonella relationer (förmåga att utveckla ömsesidigt tillfredställande relationer, se andras perspektiv och lösa konflikter).
  • Anpassningsstörning kan undersökas genom att man identifierar en tydlig stressor som är aktuell eller hänt de senaste månaderna och att patientens tankeinnehåll präglas av upptagenhet kring stressorn (t.ex. improduktivt ältande) samt en oförmåga att anpassa sig (hantera) stressorn på ett konstruktivt sätt.
  • Ångestsyndrom, såsom GAD, social fobi eller paniksyndrom, kan ibland vara samsjukliga till eller föregå depression. Genom att kartlägga symtomen från debuten kan man ofta detta redas ut.
  • Patienter med PTSD undviker ibland att berätta om sitt trauma och sina symtom pga. att dessa är plågsamma. Fråga om de utsatts för någon händelse av livshotande slag och som de återupplever i form av flash-baks eller mardrömmar.
  • OCD döljs ofta då patienterna skäms över sina symtom som uppfattas som jag-främmande. Fråga om de har återkommande tankar som de inte kan slå bort men som de hanterar genom tvångshandlingar.
  • Ätstörning döljs också ofta på grund av skam. Fråga om matvanor, upptagenhet om vikt, bantande och hetsätning.
  • Bipolär sjukdom döljs ibland då hypomanier, eller tom manier, glöms bort under depressionen. Fråga om de (utöver depressionerna) haft episoder av på minst flera dagar av upprymdhet/irritabilitet, ökad aktivitet, förbättrat självförtroende och minskat sömnbehov.
  • ADHD skapar hos vuxna ofta problem med affektiv dysreglering och organisationssvårigheter (exekutiv dysfunktion) som ger stress och nedstämdhet. Undersök om det förelegat ett mönster av funktionsnedsättande uppmärksamhetssvårigheter och hyperaktivitet/impulsivitet före 12 års ålder, t.ex. i klassrumssituationer.
  • Autism skapar ofta affektiva symtom på grund av isolering, problem med rutinförändringar eller sensorisk överbelastning. Kartlägg om det förekommit funktionsnedsättande sociala interaktionsproblem och specialintressen/rutinbundenhet sedan barndomen.
  • Psykosutveckling kan ibland ha starka inslag av negativa symtom och passivitet som liknar depression. Det är då viktigt att kartlägga tankeinnehåll, hallucinos och desorganiserat beteende.
Publicerad: 2015/01/15 Senast uppdaterad: 2019/11/28