Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Beroende bland ungdomar - Behandling

Vårdplan ungdomar

För utförlig beskrivning av vårdplanering se omvårdnadsdelen.

Den utredning och en slutlig behovsbedömning som görs ska utmynna i en vårdplan med kortsiktiga och långsiktiga mål att uppnå för den unge och dennes familj.
Målen ska vara begripliga, realistiska och uppnåeliga och de bör formuleras utifrån ungdomens och föräldrarnas perspektiv. Dock ska observeras att en plan bör utformas redan från början och kan då innehålla att en utredning ska göras.

Rekommendationen är att varje vårdenhet lokalt bryter ned vårdplanens delar i lokala rutiner där konkreta mätbara mål, delmål och insatser beskrivs och följs upp kontinuerligt tillsammans med ungdomen, dess föräldrar och samverkande parter.

Vården bör skräddarsys efter missbrukets allvarlighetsgrad/omfattning, samsjuklighet i andra diagnoser, identifierade risk- och skyddsfaktorer i ungdomens omgivning (familj och fritid) och anpassas utifrån den unges kognitiva, känslomässiga, fysiska, sociala och moraliska utvecklingsnivå (10).

Den initiala behandlingen bör fokusera på de mest allvarliga och angelägna problemen i ungdomens liv (10). Flera olika professioner och verksamheter kan behöva engageras för att möta ungdomens vårdbehov.

Vad gäller planering för unga människor är det viktigt att ta hänsyn till hela familjens liv/värld. De insatser som planeras för ungdomen kanske krockar med tider för skola, arbete, annan sjukvård etc. Det kan också krocka med familjebehandling och föräldrars egen behandling. Inte sällan ockuperar våra och socialtjänstens insatser stora delar av ungdomens och dennes familjs liv.

Behandling vid missbruk

Effektiv behandling fokuserar på och påverkar riskfaktorer hos ungdomen såsom faktorer i ungdomens familj, kamratkrets, i skolan och på fritiden och innehåller incitament för att stärka positivt föräldraskap (11). Behandling av ungdomar måste ovillkorligt anpassas till de kognitiva, känslomässiga, moraliska och sociala aspekter som karaktäriserar tonåren i sig och de unika förutsättningar som gäller varje ungdom. Att bemöta ungdomar som ”små vuxna” och med generella ”one size fits all” interventionsprogram fungerar inte (11).

Vid screening/utredning och behandling av ungdomar som använder substanser rekommenderas att inte dela upp dessa i kategorier alkohol- och narkotikaanvändare, utan istället skatta utifrån ett kontinuum från icke-användare till beroende (12,13).

  • Icke-användare av alkohol och droger
  • Användare: Experimentellt användande eller rekreationsanvändande ett fåtal gånger. Riskerna med användandet väger tyngre än fördelarna, kan vara utan
  • Regelbundna användare: Införskaffar aktivt och använder alkohol och/eller droger mer frekvent. Bryr sig fortfarande om sitt rykte och föräldrarnas gillande
  • Missbrukare: Regelbundet användande med flera alternativt några få men allvarliga konsekvenser. Tappar intresset för icke-drogrelaterade aktiviteter som de brukade tycka om samt upplever negativa sociala konsekvenser (skolan och familjen) till följd av missbruket
  • Beroende: Intar alkohol och/eller droger kroniskt och tvångsmässigt. Använder substanser med direkta ruseffekter. Införskaffandet av substanser upptar en stor del av energin och tiden

Det är inte vanligt att ungdomar hunnit utveckla ett beroende för droger. I de fall ett beroende utvecklats kräver tillståndet initialt behandling inom sluten vård och då främst genom avgiftning.

Effektiv behandling karaktäriseras av (11)

  1. Behandling bör föregås av en bedömning (av psykiatriska, psykologiska och medicinska problem, inlärningssvårigheter, familjefunktion och andra aspekter av ungdomens liv) och sedan matchas utifrån de behov som identifieras.
  2. Behandlingen bör vara heltäckande och utgå från en integrerad ansats (adressera olika behov i flera aspekter av ungdomens liv).
  3. Familjen (föräldrar) bör involveras i behandlingen.
  4. Behandlingen bör anpassas efter ungdomars behov (ej bemöta ungdomar som ”små vuxna”).
  5. Behandlingen bör bygga på tillit mellan ungdom och terapeut för att motverka behandlingssammanbrott.
  6. Behandlingspersonalen bör vara kvalificerad, inneha kunskaper om barns och ungdomars utveckling, psykiatriska diagnoser, missbruk och beroende.
  7. Behandlingen bör påverka typiska behov hos pojkar respektive flickor samt behov utifrån kulturella skillnader hos minoriteter.
  8. Behandlingen bör inkludera återfallsprevention, eftervård och uppföljning.
  9. Behandlingsutfall bör mätas i kontrollerade utvärderingar (11).

Psykosociala interventioner

Den absoluta majoriteten av behandling av missbrukande/beroende hos ungdomar utgörs av psykosociala interventioner - individuella, grupp- eller familjebaserade behandlingar. Forskning visar att behandling av missbruk hos ungdomar kan vara framgångsrik men samtidigt är återfallsfrekvensen hög. Cirka hälften av ungdomarna avslutar sin behandling i förtid och av de ungdomar som fullföljer sin behandling återfaller två tredjedelar i användande/missbruk inom ett halvår efter avslutad intervention (14).

Psykosociala interventioner för att minska missbruk och andra beteendeproblem hos ungdomar kan delas in i två huvudsakliga format:

  • behandling direkt till ungdomen
  • behandling mot den kontext som ungdomen eller dennes familj befinner sig i

Nedan presenteras de behandlingsmetoder/terapiformer som omnämns i senare års litteratur på området. Metoderna används ofta vid behandling av ett vidare spektrum av psykosociala problem såsom kriminalitet, skolproblem, beteendestörningar och annan psykisk ohälsa hos ungdomar. Här refereras dock bara till litteratur med missbruk som primärt utfallsmått (15).

Kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar på samspelet mellan beteendemässiga, kognitiva, sociala och utvecklingsmässiga faktorer för att åstadkomma förändringar i individens beteende och i hans eller hennes uppfattningar (16). Målet med KBT är att hjälpa individen att känna igen situationer som associeras med missbruk, undvika dessa situationer och lära sig hantera problem och beteenden i samband med sådana situationer (16).

Individuell KBT kan vara effektivt för att minska substansanvändning och andra närrelaterade problem (16). Man föreslår att KBT med fördel kan användas i behandling av missbrukande ungdomar med psykiatrisk samsjuklighet (16).

En kombination av MI och KBT har prövats på ungdomar under namnet MET/CBT 5, 7, 12, där siffrorna anger antalet sessioner i respektive program. Denna kombination har i flera studier visat sig vara effektiv framförallt för att minska ungdomars cannabisanvändande (17).

BI (på svenska kallad korttidsintervention eller klinisk fokuserad beteendeanalys) kan omfatta olika terapeutiska aktiviteter men består oftast av information och ett fåtal rådgivande samtal med syfte att påverka livsstil eller levnadsvanor (18). BI används främst inom primärvården men även som terapeutiskt instrument inom alkohol- och riskbruksområdet. Inte sällan ingår moment av samtalsmetoden MI i korttidsinterventioner.

Motiverande samtal (MI)
Motiverande samtal är en styrande, förändringsinriktad och klientcentrerad samtalsmetodik (19). Metoden syftar till att stärka individens motivation att förändra sitt missbruk och situationer som kan trigga eller upprätthålla missbruket (20). MI riktas främst mot beroende- och högriskgrupper men kan också användas för att motivera till en mer omfattande behandling. MI har ansetts särskilt lämpligt vid behandling av ungdomar då unga ofta tvingas in i behandling och inte sällan är obenägna att erkänna att de har problem (20,21).

BI inklusive MI har visat sig effektivt för att minska alkoholanvändning, minska substansmissbruk, öka behandlingsfrekvensen hos ungdomar som kommer till akutmottagningar, öka engagemanget hos ungdomar på häkten och för att minska substansmissbruk hos universitetsstudenter (22).

Familjebaserade behandlingsprogram har visats sig effektiva för att minska eller få ungdomar att sluta använda droger, framför allt cannabis och alkohol. De vanligaste familjebaserade programmen utgår från en multisystemisk ansats där fokus är att förändra ungdomens riskbeteende genom att reducera risker och stärka skyddsfaktorer i familjen och andra sociala system (21, 23). Programmen bygger mestadels på systemisk teori och principer hämtade från kognitiv beteende terapi, anknytningsteori, utvecklingspsykologi och socialekologisk teori.
Familjebaserade program visar överlag på bättre resultat än ”standardbehandling” vad gäller att engagera och bibehålla ungdomar i behandling (24). I jämförelse med andra interventioner producerar de familjebaserade behandlingsmodellerna bättre och stabilare utfall med signifikanta minskningar av symtom på missbruk samt relaterade sociala problem (24). En brist hos flera av de familjebaserade programmen är att de sällan inkluderar eftervård.

Nedan presenteras fyra av de evidensbaserade familjeinterventioner som återfinns i litteraturen på området. Tre (ej MDFT) av dessa återfinns i Sverige varav MST och FFT har utvärderats i svenska kontrollerade studier.

Samtliga familjeterapeutiska behandlingar har utvärderats mot att minska användande av substanser hos ungdomar. Det program med bäst vetenskapligt stöd idag är MDFT minst stöd har MST, framför allt för att denna metod oftast inriktar sig på att minska antisociala drag och kriminalitet varför utfallsmåttet ”missbruk” inte särskilt ofta förekommer i studier med MST. De övriga metoderna har ett begränsat vetenskapligt stöd för att kunna minska eller avsluta substansanvändande hos ungdomar. Se kommande riktlinjer för missbruksvård för ungdomar från Socialstyrelsen.

Funktionell familjeterapi (FFT) är en intensiv multisystemisk familjebaserad intervention utvecklad för högriskungdomar med beteendestörningar, kriminellt beteende och missbruk (25). Metoden har stor spridning i USA och finns i flera europeiska länder, inklusive Sverige. FFT bygger på familjesystemisk teori, kognitiv beteendeterapeutisk teori och tekniker (20). Programmet omfattar 12-16 stycken 60-75 minuter långa sessioner under en 3-4 månaders period. Interventionerna äger främst rum i kliniskmiljö och hemmiljö men ges även i skolor och i ungdomarnas fritidsmiljöer. Behandlingen är uppdelad i tre faser.

Multisystemisk terapi (MST) är en intensiv multidimensionell intervention för ungdomar mellan 10 och 17 år med beteendeproblem inklusive missbruk. Behandlingen utförs i den naturliga miljön (hemmet, skolan, kamratkretsen och i närsamhället) och fokuserar på ungdomens risk- och skyddsfaktorer i dessa miljöer. Programmet genomförs under fyra månader med flera terapeutkontakter varje vecka och tillgång till stöd dygnet runt. MST är baserat på socioekologiska och familjesystemiska teorier och de tekniker som används utgår från strategisk och strukturell familjeterapi, beteendebaserad föräldraträning och kognitiv beteendeterapi. MST är vida spritt i USA och finns även i ytterligare nio länder, inklusive Sverige (26).

Brief Strategic Family Therapy (BSFT) är en korttidsinriktad familjebaserad terapi för barn och ungdomar mellan 8 och 17 år i riskzon för, eller med utvecklade missbruks- och/eller andra beteendeproblem (27). BSFT har utvecklats för latinamerikanska ungdomar i Miami och har idag stor spridning i USA. Den har utprovats vid Maria Ungdom, Stockholm. Programmet fokuserar på ungdomens beteendeproblem såsom missbruk, uppförandeproblem, kriminalitet och umgänge med antisociala kamrater.

Multidimensional Family Therapy (MDFT) är en multisystemisk familjebaserad terapi i öppen vård (eller delvis i dagvård) för ungdomar med missbruk med eller utan samsjuklighet i psykiatriska störningar, kriminalitet och andra beteendeproblem. MDFT ges i genomsnitt under 12-16 sessioner en eller två gånger i veckan.

Programmet bygger på flera olika teorier såsom familjesystemisk, utvecklingspsykologisk och ekosystemisk teori samt en modell om risk- och skyddsfaktor för missbruk hos ungdomar. Interventioner sker inom fyra områden: (1) ungdomens interaktion med föräldrar och kamrater, (2) föräldrarnas förmåga och funktion, (3) interaktionen i familjen samt (4) familjemedlemmarnas kommunikation med sociala system som skola, kamratnätverk och sociala myndigheter. MDFT är unikt i sitt sätt att intervenera i de olika områdena separat (det vill säga med ungdomen själv, med föräldrar själva) utöver familjesessioner (28).

Läkemedelsbehandling av substansberoende handlar om att:

  • behandla abstinensbesvär
  • tillhandahålla substitut för att lindra drogsug
  • blockera effekter av substanser

Evidensen för läkemedelsbehandling av missbrukande ungdomar är liten (29-31) och det finns starka skäl att vidta försiktighet vid läkemedelsbehandling av missbruk hos ungdomar och inte rutinmässigt översätta metoder framtagna för vuxna. Medicinerna har inte utprövats för målgruppen, dess effekter på den fysiska och mentala hälsan är okänd. Särskild hänsyn behöver tas till risken för missbruk av läkemedlen och till eventuell interaktion mellan de verksamma ämnena i de förskrivna läkemedlen och substanserna i berusningsmedlen (31).

Studier pekar mot att läkemedelassisterad psykosocial behandling av missbrukande/beroende ungdomar kan ge positiva effekter på psykiska störningar samt minska drogsug och användning av droger (20,31). Läkemedelsbehandling tycks inte förvärra ungdomars missbruk/beroende eller leda till läkemedelsberoende (25). Det handlar oftast om att behandla parallella psykiatriska problem (31). Läkemedel mot depression används uppskattningsvis av hälften av alla ungdomar i USA med depression och missbruk/beroende. Studier visar att ungdomar med förstämningssyndrom, särskilt bipolärt syndrom, är den grupp missbrukande/beroende ungdomar som svarar bäst på läkemedelsbehandling (20,31). Tricykliska antidepressiva läkemedel bör inte användas av cannabisanvändande ungdomar då det finns en dokumenterad risk för delirium (31).

Det finns idag otillräckligt med forskning kring hur medicinsk behandling av psykiatriska diagnoser påverkar missbruk och den psykiatriska problematiken hos ungdomar (20, 29-31).

Två aktuella Cochrane-översikter avseende effektiviteten av farmakologisk behandling enbart eller i kombination med psykosociala interventioner hos opiatberoende ungdomar identifierade endast två kvalificerade studier vardera vilket gör det svårt att dra några slutsatser (29-30). En litteraturöversikt av farmakologisk behandling av missbrukande/beroende ungdomar visar att läkemedel mot drogsug kan utgöra en effektiv del i behandlingen av beroende ungdomar men metoderna måste testas och utvecklas vidare och det behövs mer forskning på området (31).

Farmakologisk behandling av ADHD hos yngre barn minskar signifikant risken för utveckling av missbruk/beroende i ungdomsåren (32). Effekterna av medicinering av ADHD hos ungdomar och vuxna med missbruk/beroende är måttliga, både vad gäller ADHD och de missbruksrelaterade symtomen (33). Det finns inga belägg för att läkemedelsbehandling av ADHD skulle förvärra missbruk hos unga, inte heller vid centralstimulantiabehandling av kokainberoende ungdomar med ADHD.

Publicerad: 2014/02/03 Senast uppdaterad: 2018/10/01