Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Beroende av opiater - Samsjuklighet

Samsjukligheten är hög och ska därför alltid beaktas. De vanligaste diagnoserna är:

  • ångesttillstånd
  • affektiva syndrom
  • personlighetsstörningar (2)

Behandling och andra insatser för personer med samsjuklighet behöver ske samtidigt och integrerat. Risken för återfall ökar hos personer med bruksyndrom om de inte får behandling för sina psykiatriska tillstånd. Alla studier understryker att andra psykiska störningar utöver bruksyndromsdiagnosen bör behandlas parallellt med det skadliga bruket för att nå en framgångsrik behandling.

Det finns relativt få stora studier som undersökt samsjukligheten hos opioidberoende patienter med pågående läkemedelsassisterad behandling. De resultat som finns att tillgå visar dock att prevalensen för samsjukligheten hos patientgruppen är mycket hög. Resultat visar att 75-85 procent av patienterna inskrivna vid ett metadonprogram har en psykiatrisk samsjuklighet.

Personlighetsstörningar har kunnat påvisas hos 45-65 procent där den vanligaste är antisocial personlighetsstörning. De vanligaste förekommande axel-I-diagnoserna är affektiva syndrom och ångestrelaterade störningar (3,4,5). Neuropsykiatriska funktionshinder har också visat hög prevalens där 35 procent har uppfyllt kriterier för ADHD i barndomen och 25 procent i vuxen ålder (6).

Vid opioidbruksyndrom är även andra substansberoenden såsom alkohol-, cannabis-, centralstimulantia- och bensodiazepinberoende vanligt förekommande.

Då samsjukligheten är hög är det viktigt att patienterna erbjuds en noggrann psykiatrisk utredning. Utifrån utredningens resultat planeras behandlingsinsatser som både riktar sig mot beroendesjukdomen och mot andra psykiatriska tillstånd. Farmakologisk behandling bör erbjudas parallellt med psykologisk behandling för att uppnå bäst resultat.

Publicerad: 2014/02/02 Senast uppdaterad: 2018/10/01