Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande
Coronakoll i Region stockholm

Läs mer

Stäng meddelande

Alkoholberoende - Symtom o kriterier

Utveckling av alkoholberoende

Stegen mellan stadierna är flytande.

Stegen mellan stadierna är flytande.

Sporadiskt berusningsdrickande

En total konsumtion per vecka som överstiger 5 glas för man respektive 4 glas för kvinna vid ett och samma tillfälle.

Riskbruk

Alkoholkonsumtion som signifikant ökar risken för somatiska och psykiska skador samt beroende, utan att några symtom eller tecken behöver föreligga.

Riskbruk definieras som en genomsnittlig veckokonsumtion om minst 14 standardglas för män och 9 glas för kvinnor (1 standardglas motsvarar: 15 cl bordsvin=33 cl starköl=8 cl dessertvin=knappt 4 cl sprit).

Alkohol är en dosberoende, reversibel riskfaktor för flera olika typer av cancer (inclusive lever, munhåla, esofagus, larynx, bröst och tjocktarm). Även måttligt alkoholintag (>1 standardglas/dag) har carcinogena effekter.

Skadligt bruk

Upprepad användning av alkohol (utan att beroendekriterier är uppfyllda) som lett till att man fått upprepade negativa sociala, rättsliga, fysiska eller psykiska effekter, konsekvenser, eller utsatt sig för risker.

En grupp beteendemässiga, kognitiva och fysiologiska fenomen som utvecklas efter återkommande substansanvändning och som i typiska fall innefattar en stark längtan efter droger, svårigheter att kontrollera intaget, fortsatt användning trots skadliga effekter, prioritering av substansanvändning högre än andra aktiviteter och förpliktelser, ökad tolerans och ibland ett fysiskt abstinenstillstånd.
Beroendesyndromet kan gälla en specifik psykoaktiv substans (som exempelvis tobak, alkohol eller diazepam), en klass av substanser (som exempelvis opioida droger) eller flera farmakologiskt psykoaktiva substanser.

Tre eller fler av följande kriterier måste ha förekommit samtidigt under en tid på minst en månad eller, om kortare tid än en månad, ska manifestationerna ha förekommit tillsammans och återkommande under en 12-månadersperiod:

  • En stark önskan eller en känsla av tvång att ta substansen
  • Försämrad kapacitet att kontrollera intaget av substansen när det gäller att börja, avsluta eller att kontrollera intagna mängder. Detta kan visa sig som att substansen brukas i större kvantiteter eller under längre tid än vad som var tänkt, eller som ett eller flera misslyckade försök eller en ständig önskan att minska eller kontrollera bruket
  • Ett fysiologiskt abstinenstillstånd utvecklas när substansbruket minskas eller avbryts. Detta visar sig som ett, för substansen, karakteristiskt abstinenssyndrom eller som bruk av samma (eller närbesläktade) substanser för att minska eller undvika abstinenssymtom
  • Bevis för toleransutveckling så att doserna måste ökas i betydande grad för att uppnå intoxikation eller önskad effekt eller att samma dos av substansen ger en avsevärt mindre effekt
  • Upptagenhet med att bruka substansen, som manifesterar sig genom att andra alternativa, betydelsefulla glädjeämnen eller intressen ges upp eller minskar i omfattning till förmån för substansbruket; eller att en stor del av tiden åtgår till att få tag på substansen, inta substansen, eller återhämta sig från dess effekter
  • Fortsatt bruk av substansen trots klara bevis för skadliga konsekvenser, vilket tar sig uttryck i fortsatt bruk trots att individen är medveten eller kan förväntas vara medveten om skadans natur och omfattning.
Publicerad: 2012/12/03 Senast uppdaterad: 2016/10/03