Suicidnära patienter

Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig uppgift. Det är samtidigt psykologiskt krävande eftersom patienten kan vara ångestfylld, aggressiv, förtvivlad eller uppgiven på ett sätt som berör oss starkt (1). Det är svårt att förutse suicidhandlingar.

Vård och remiss

Suicidnära patienter förekommer på alla nivåer inom vården i primärvård, akutvård, öppen vård och sluten vård, både psykiatrisk och somatisk. En suicidnära patient bör vanligen omhändertas och vårdas inom specialistpsykiatrin. När ett suicidförsök har inträffat ska patienten remitteras för psykiatrisk uppföljning. Om patienten säger nej till sådan uppföljning bör motivationsarbete med fokus på fördelar med en psykiatrisk kontakt ingå i det fortsatta omhändertagandet. Om detta inte lyckas kan tvångsåtgärder i vissa allvarliga fall bli nödvändiga för att avvärja akut risk för suicid.

I begreppet suicidnära patienter inbegrips personer som:

  • Nyligen (under det senaste året) har gjort suicidförsök
  • Har allvarliga suicidtankar och där suicidrisk bedöms föreligga under den närmaste tiden
  • Utan att ange allvarliga suicidtankar på grund av omständigheterna bedöms vara i farozonen för suicid.

Specialistpsykiatri ska alltid kontaktas då suicidrisken bedöms vara hög.

Symtom och kriterier

Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig uppgift. Det är samtidigt psykologiskt krävande eftersom patienten kan vara ångestfylld, aggressiv, förtvivlad eller uppgiven på ett sätt som berör oss starkt (1). Det är svårt att förutse suicidhandlingar.

Suicidavsikt varierar över tid och påverkas av faktorer som vården ofta saknar inflytande över. Tankar på och planering för suicid kan ha funnits länge, men själva suicidhandlingen är ofta impulsstyrd. Det gör att också en välgjord och omfattande bedömning av suicidrisk kan slå fel.

Trots det finns god evidens för att en noggrann suicidriskbedömning som tar hänsyn till både symtom, psykologiska faktorer och livssituation ökar möjligheten att upptäcka om en patient är suicidnära.

Suicidrisken ska alltid beaktas och dokumenteras vid misstanke om eller konstaterad beroendeproblematik, depression eller annan psykisk sjukdom. Suicidrisk bör även undersökas vid svåra personliga problem och livshändelser. Suicidriskbedömningen ska upprepas om det finns underliggande riskfaktorer som tidigare suicidförsök och psykisk sjukdom, eftersom den akuta risken kan förändras snabbt.

Suicidrisken ökar inte av frågor om suicidtankar (2). Följande frågor kan ingå i en suicidriskbedömning:

  1. Har du tänkt att det skulle vara bättre om du var död?
  2. Har du tänkt att du skulle skada dig på något sätt?
  3. Har du övervägt att ta ditt liv?
  4. Har du funderat på hur du skulle gå till väga för att ta ditt liv?
  5. Har du gjort aktiva förberedelser för att ta ditt liv?
  6. Har du någon gång gjort ett självmordsförsök? Hur gjorde du då?

Bemötande

Att samtala med en patient om suicidrisk är en professionell intervention. Det är ovanligt att suicidnära patienter berättar spontant om sina tankar på döden. Det finns flera skäl till det; vissa skäms över att inte orka med sitt liv eller över att vara drabbade av psykisk sjukdom, andra saknar förmåga eller vilja att formulera sina tankar i ord. En viktig åtgärd i vården av suicidnära patienter är därför att skapa ett samtalsklimat som gör det lättare att prata om suicidtankar. Genom att fråga om suicidavsikt på ett sätt som signalerar engagemang och intresse kan man ofta åstadkomma ett sådant klimat.

Bemötandet av en suicidnära patient bör präglas av medkänsla, omsorg och respekt. Man bör undvika att argumentera och ifrågasätta i en akut situation, det är ofta bättre att lyssna utan att döma och att avvakta med förslag på åtgärder. Det kan finnas en risk att den som blir mottagare av suicidal kommunikation alltför snabbt börjar planera för det fortsatta omhändertagandet, där överlämnande till annan instans eller behandlare ofta ingår. Patienten kan då uppleva samtalet som ytligt och avstå från att lämna viktig information. Genom att koncentrera sig på det som patienten berättar ökar chansen att patienten upplever det första mötet med vården som positivt och det kan påverka viljan att acceptera fortsatt vård och behandling.

Att beakta:

Patienter med depression
En patient som behandlas för depression ska följas med upprepade suicidriskbedömningar, eftersom depressiva symtom kan fördjupas i början av behandlingen eller senare under pågående behandling. Vid behandling med antidepressiva läkemedel ska risken för biverkningar som kan förstärka suicidrisken, exempelvis ångestförstärkning och sömnsvårigheter, beaktas. Patienten ska informeras om dessa och uppmanas att omedelbart ta kontakt med vården vid förstärkt självmordsbenägenhet.

Vid hög eller svårbedömd suicidrisk ska psykiatrisk specialistläkare i psykiatri kontaktas för samråd eller akut bedömning. Om risken för suicid bedöms vara överhängande bör patienten remitteras till psykiatrisk klinik med särskilda försiktighetsåtgärder som att personal eller närstående följer med under transporten. Mottagande enhet ska uppmärksammas på att suicidrisken bedömts vara hög.

Vård enligt LPT kan vara indicerad om suicidrisken bedöms som hög och patienten är negativ till psykiatrisk kontakt. Det är vanligt att jourläkare från psykiatrin är den som tar ställning till vårdform, men vårdintyg kan också utfärdas av legitimerad läkare inom somatisk vård. Den läkare som utfärdat vårdintyget ska se till att såväl patient som vårdintyg snarast kommer till en psykiatrisk vårdinrättning, där kvarhållningsbeslut och intagningsbeslut kan fattas.

F00-F99 Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar

F00-F09 Organiska, inklusive symtomatiska, psykiska störningar

F10-F19 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser

F20-F29 Schizofreni, schizotypa störningar och vanföreställningssyndrom

F30-F39 Förstämningssyndrom

F40-F48 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom

F50-F59 Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer

F60-F69 Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna

F90-F98 Beteendestörningar och emotionella störningar med debut vanligen under barndom och ungdomstid

F99-F99 Ospecificerad psykisk störning

X60-X84 Avsiktligt självdestruktiv handling

Z03.2 Observation för misstänkta psykiska sjukdomar och beteendestörningar

Z91.5 Självdestruktivitet i den egna sjukhistorien

Åtgärdskoder

AU011 Skattning av psykiska symptom

AU118 Strukturerad suicidriskbedömning

Strukturerad bedömning av risken för att patienten ska utföra självmordshandling. I åtgärden ingår systematisk inhämtning av relevanta anamnestiska data, bedömning av psykiskt status och en värdering av risken för självmordshandling med beaktande av anamnesuppgifter, statusfynd samt kända risk- och skyddsfaktorer gjord värdering av risken för självmordshandling. I åtgärden ingår även dokumentation av bedömarens värdering av risken och vad den är baserad på.

Anvisning: För att koden ska användas ska en klinisk intervju med omsorgsfull värdering av suicidal intention, tidigare suicidalt beteende och aktuell sjukdomsbild ha genomförts.Värderingen av suicidrisk ska vara strukturerat dokumenterad, t.ex. med hjälp av termerna ”låg, medelhög eller hög risk” eller ”ingen risk, viss risk, hög risk eller mycket hög risk” och vara lätt att hitta i journalen, t.ex. genom att den står under ett specifikt sökord eller motsvarande.

Epidemiologi

På senare år har det skett cirka 1 400 till 1 600 suicid per år i Sverige, vilket ger ett suicidtal på ungefär 16/100 000 invånare (3). Antalet suicid har minskat kraftigt sedan början av 1980-talet hos både män och kvinnor, men minskningen har under senare år planat av. I Stockholms län inträffar ungefär 300 suicid varje år med stora skillnader mellan olika stadsdelar. En del studier tyder på att orsaken till den kraftiga minskningen i antalet suicid de senaste 25 åren är den förbättrade behandling av deprimerade personer som möjliggjorts av nya antidepressiva läkemedel (4). Se även vidare statistik från NASP Länk till annan webbplats. och Folkhälsomyndigheten Länk till annan webbplats..

Suicid är vanligare bland män än bland kvinnor och ökar med stigande ålder, men suicidförsök och självskadebeteende är vanligare hos kvinnor och yngre. Dock är statistiken för suicidförsök mindre tillförlitlig eftersom begreppen suicidförsök och självskada är svåra att avgränsa. En ökning, framförallt av tablettförgiftningar, som har krävt vård på sjukhus har noterats bland unga, framför allt hos kvinnor men även hos unga män (5). Suicidförsök är mer ovanliga hos äldre.

Riskfaktorer

  • Tidigare suicidförsök
  • Depression och bipolär sjukdom
  • Psykossjukdom
  • Missbruk/beroende
  • Neuropsykiatriska tillstånd
  • Personlighetsstörning
  • Långvarig/kronisk ätstörning
  • Somatisk sjukdom
  • Ärftlighet
  • Utlandsfödd
  • Ålder
  • Kön
  • HBT– personer
  • Kriminalvård

Tidigare suicidförsök

Tidigare suicidförsök är den enskilt viktigaste riskfaktorn för suicid (6). Bland patienter som sjukhusvårdats på grund av suicidförsök har man funnit att risken att avlida genom suicid är 30-40 gånger förhöjd jämfört med risken för övriga befolkningen och att den kvarstår under flera decennier. Risken är högre hos psykiskt sjuka patienter som gjort ett eller flera suicidförsök, särskilt vid schizofreni, bipolär och unipolär affektiv sjukdom, men riskökningen ses också i övriga grupper av kliniskt signifikanta psykiska störningar (7, 8). Den är också högre hos personer som har använt en våldsam metod (9) eller på annat sätt visat att de haft hög suicidavsikt, exempelvis genom noggrann planering för att undgå upptäckt.

Depression och bipolär sjukdom

Depression och bipolär sjukdom är starkt relaterade till ökad risk för självmord (10). Suicid inträffar också vid lätt till måttlig depression, men svår depression medför högre risk. Depressiva vanföreställningar med tema om skuld och skam eller om att självmordet skulle innebära en befrielse för anhöriga är starka riskfaktorer, liksom kombination med missbruk, impulsivitet och aggressivitet, uttalad hopplöshet och uppgivenhet, stark dödsönskan, svår ångest och svår sömnstörning.

Psykossjukdom

Självmordsrisken vid schizofreni är förhöjd, särskilt hos yngre och nyligen efter diagnos, men en ökad suicidrisk kvarstår under hela sjukdomsförloppet (11,12). Suicidhandlingar är vanliga och medför hög risk att dö genom suicid, särskilt under första året efter försöket. Ett av skälen är att de självmordsmetoder som används vid schizofreni tenderar att vara mer våldsamma. Andra riskfaktorer för suicid vid schizofreni är depression, drogmissbruk, agitation eller motorisk oro, hopplöshetstankar, dålig följsamhet till behandling och en nyligen inträffad förlust. Tiden strax efter inskrivning och utskrivning innebär en ökad risk. Även andra psykotiska tillstånd medför förhöjd risk för suicid och suicidalt beteende. En krisplan bör upprättas som behandlar tänkbara krissituationer inklusive suicidrisken vid återinsjuknande. Dessa patienter kan ha nedsatt förmåga att uttrycka suicidtankar verbalt. Calgary Depression Inventory Länk till annan webbplats.kan med fördel användas för depressionsskattning av patienter med schizofreni och suicidtankar.

Missbruk/beroende

Alkoholberoende och narkotikaberoende medför ökad risk för självmordsförsök och självmord (13). Både under akut alkoholförgiftning och i abstinensfas finns ökad risk för suicidhandlingar, men risken är störst under pågående missbruk och är relaterad till mängden alkohol och andra droger som konsumeras. Bland missbrukare som dör i suicid dominerar alkohol som missbruksmedel och tidigt alkoholmissbruk är en riskfaktor för våldsamt och suicidalt beteende hos unga. Det är vanligt med samsjuklighet mellan psykiatriska sjukdomstillstånd och missbruk, vilket ökar suicidrisken ytterligare.

Neuropsykiatriska tillstånd

Studier talar för att suicidrisken är förhöjd vid neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autismspektrum, även när man kontrollerar för andra psykiatriska tillstånd (24-26).

Personlighetsstörning

Emotionellt instabil personlighetsstörning (EIPS) medför ökad risk för suicid, särskilt hos dem som samtidigt har ett missbruk eller annan psykiatrisk samsjuklighet. Både enstaka och upprepade suicidförsök är mycket vanliga och riskökningen gäller framförallt dem som redan tidigt i förloppet varit suicidala. Man har också sett att en traumatisk och turbulent uppväxt under de tidiga levnadsåren ökar risken. Även narcissistisk och antisocial personlighetsstörning innebär ökad suicidrisk (1).

Långvarig/kronisk ätstörning

Långvarig/kronisk ätstörning medför högre risk för suicid, särskilt i samband med depression (15).

Somatisk sjukdom

Vissa somatiska sjukdomar, framförallt sådana som drabbar centrala nervsystemet, är förknippade med ökad suicidrisk, liksom traumatiska hjärnskador och stroke. Cancer, vissa endokrina och autoimmuna sjukdomar och hiv-infektion innebär ökad suicidrisk (6). Samtidig depression kan ibland vara en förklaring till den ökade risken.

Ärftlighet

Det finns ett genetiskt underlag för suicidalt beteende som kan vara ett uttryck för genetisk disposition för psykisk sjukdom, men det finns sannolikt också en genetisk faktor som är oberoende av sjukdom (16). Det skulle till exempel kunna vara en disposition för personlighetsfaktorer som impulsivitet och aggressivitet. Det finns också samband mellan miljöfaktorer och ärftlighet, till exempel stressfyllda livshändelser och genetisk sårbarhet för att utveckla depression och suicidalt beteende.

Utlandsfödd

Risken för suicid hos utlandsfödda är nästan fördubblad och ursprungslandet tycks ha betydelse (17). Adopterade har en tydligt förhöjd risk och troligen också asylsökande, även om det ännu inte är klarlagt. De kulturella faktorernas betydelse minskar om det finns en psykiatrisk diagnos.

Ålder

Fullbordat suicid är vanligare bland äldre jämfört med yngre (1). Samsjuklighet och tidigare suicidförsök ökar risken för fullbordat suicid och majoriteten av de äldre har på något sätt uttryckt suicidal kommunikation året före suicidet. Det finns också ett hjälpsökande beteende och mer än häften av dem som avlider genom suicid har besökt vårdcentralen månaden innan sin död. Äldre som fullbordar suicid har i mindre utsträckning än andra gjort tidigare suicidförsök och därför är det viktigt att alla suicidförsök hos äldre tas på stort allvar, även när de är medicinskt ofarliga.

Kön

Med få undantag i världen är suicid vanligare bland män än bland kvinnor. Skillnaden förklaras bland annat av att män kan vara känsligare för vissa typer av förluster, till exempel av partner, arbete och fysisk hälsa. De kan vara mer impulsiva och använder droger och alkohol i högre utsträckning än kvinnor. Män använder effektivare metoder vid sina suicidförsök och söker hjälp för psykiska problem i mindre utsträckning än kvinnor. I Sverige ser man den högsta suicidrisken bland män som är äldre än 85 år. Tvärtom är det vanligare med suicidförsök bland kvinnor, och då särskilt unga kvinnor (18). Prognosen efter suicidförsök är dock sämre för män, särskilt om man följer utvecklingen under lång tid (18).

HBT– personer

Flera internationella undersökningar har visat att homosexuella, bisexuella och transpersoner har överrisker för både suicidförsök och fullbordat suicid, vilket sannolikt delvis kan förklaras av bristfällig social förankring och utsatthet, exempelvis för mobbing och våldsbrott (19).

Kriminalvård

Psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland intagna inom kriminalvården och många har mer än en psykiatrisk diagnos. Suicidrisken är också förhöjd, särskilt första veckan efter intagning och månaderna efter frigivande (20, 21).

Övriga riskfaktorer

  • Erfarenheter av suicidalt beteende hos familjemedlemmar och hos andra
  • Ensamhet och bristande socialt nätverk
  • Förluster
  • Traumatiska händelser som sexuella övergrepp och mobbing
  • Våldserfarenhet från familj, social situation eller egen benägenhet att använda våld
  • Reaktionssätt som lättkränkthet
  • Tillgång till vapen, läkemedel och andra medel som kan användas vid suicid


Skyddande faktorer
Det kan vara värdefullt att fråga patienten om vad som avhåller henne/honom från att ta sitt liv. Ibland är det lämpligt att förstärka skyddande faktorer, exempelvis genom att fråga en person om vad det skulle innebära för närstående om han/hon tog sitt liv.

  • Ett gott stöd i parrelationen, familjen eller hos andra närstående
  • Förmåga att skapa och vidmakthålla nära relationer
  • Personliga värderingar eller religiös tro som motstånd mot suicidhandling
  • Rädsla för kroppslig skada vid suicidhandling
  • Förmåga att uthärda psykisk smärta
  • Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra

KASAM – känsla av sammanhang (22)

Uppbyggd av tre centrala beståndsdelar: hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Antonovsky menar att dessa "friskfaktorer" gör att människor klarar belastning och påfrestning bättre. De blir mentalt robusta.

Hanterbarhet: När omvärlden ställer krav på oss och när olyckliga händelser inträffar är det viktigt att vi inte ser oss själva som hjälplösa offer. Det är viktigt att individen upplever att hon har resurser för att hantera motgångarna. Människor som upplever att de kan hantera livet blir mer motståndskraftiga emot ohälsa.

Begriplighet: Människor mår bra av en struktur och regelbundenhet i sina liv. Vi vill kunna förutsäga händelser och om något överraskar oss så vill vi ändå kunna förklara det. Människor som är bra på att göra händelser i livet begripliga förblir i högre utsträckning friska.

Meningsfullhet: För att vi ska må bra är det också viktigt att vi upplever de utmaningar vi ställs inför som värda att investera energi i. Människor som försöker hitta en mening med de olyckliga händelser hon ställs inför mår bättre än de som inte gör det.

Utredning

Instrument för riskbedömning

Instrument SSI Pdf, 24.4 kB., SIS Pdf, 26.3 kB., SUAS, C-SSRS Pdf, 48.6 kB. kan vara ett stöd men ersätter inte den kliniska bedömningen. En rapport från SBU från 2015 konstaterar att inget enskilt instrument kunde uppvisa acceptabla prediktiva egenskaper (23). Vissa instrument kan dock fylla en funktion som ett pedagogiskt stöd för klinikern. Den väsentliga delen av en suicidriskbedömning vilar på den kliniska intervjun med omsorgsfull värdering av suicidal intention, tidigare suicidalt beteende och aktuell sjukdomsbild.

SIS Pdf, 26.3 kB. (Suicide Intention Scale) kan användas för att analysera omständigheterna vid ett aktuellt suicidförsök.

C-SSRS Pdf, 48.6 kB.(Columbia Suicide Severity Rating Scale) beskriver separat den suicidala intentionen och det suicidala beteendet och bidrar därigenom till att definiera ett suicidförsök

Suicidriskbedömning för patient som inte gjort aktuellt försök - minneslista

Suicidal intention

  • Vilja att dö
  • Vilja att göra ett aktivt suicidförsök
  • Varaktighet av suicidtankar
  • Frekvens av suicidtankar
  • Suicidal planering
  • Praktiska förberedelser för suicid
  • Avskedsbrev eller annan skriftlig kommunikation
  • Muntlig suicidal kommunikation

Suicidförsök

  • Aktuellt
  • Tidigare
  • Antal
  • Hög suicidavsikt till exempel genom val av metod eller noggrann planering för att undgå upptäckt

Suicid i familj eller närkrets

Social situation

  • Problem i ursprungsfamiljen
  • Aktuell relationsproblematik
  • Isolering

Symtom

  • Djup nedstämdhet
  • Stark hopplöshet eller uppgivenhet
  • Svår ångest
  • Svår sömnstörning
  • Psykotisk föreställning
  • Personlighetsproblematik
  • Våldsbenägenhet
  • Missbruk/beroende/drogpåverkan

Kroppslig sjukdom

  • Neurologisk sjukdom eller annan allvarlig sjukdom
  • Smärtsyndrom

Risksituationer i relation till psykiatrisk vård

  • Stark rädsla för eller fördomar mot psykisk sjukdom
  • Ej hunnit etablera bärande kontakt med behandlare
  • Förstagångsinläggning
  • Tvångsinläggning
  • Första tiden efter inskrivning eller utskrivning
  • Avbrott/avslutande i kontakt med viktig personal/behandlare
  • Överflyttning mellan enheter
  • Konflikter mellan personal och patient/insatser

Riskbedömning

Suicidriskbedömning

Det finns stöd för att en strukturerad suicidriskbedömning, som tar hänsyn till såväl patientens symtombild som den sociala situationen och psykologiska faktorer, ökar möjligheten att upptäcka om en patient är suicidnära (1). Suicid kan emellertid inträffa även om noggranna bedömningar har gjorts, eftersom den akuta suicidrisken kan förändras snabbt, exempelvis vid stressreaktioner. Bedömning av suicidrisk kan därför behöva upprepas med täta intervall (2).

Bemötande vid suicidriskbedömning

En väl genomförd suicidriskbedömning är en krisintervention som kan hjälpa patienten att berätta om sina suicidtankar, samtidigt som strukturen för frågor och dokumentation blir ett hjälpmedel för behandlaren så att viktiga frågor inte glöms bort. Det är ofta värdefullt att fråga detaljerat om eventuella suicidtankar, planer, förberedelser och suicidförsök. Signalen till patienten blir att det är ett viktigt område att prata om och att den som frågar vill höra svaret. Man bör minnas att aktivt lyssnande är en kraftfull åtgärd och att mer konkreta insatser ofta kan vänta.

Det är viktigt att etablera en personlig kontakt med patienten innan man till exempel övergår till frågor utifrån en skattningsskala. Att bekräfta den underliggande känslan hos patienten kan underlätta berättelsen när patienten har svårt att formulera sig i ord. Det är en fördel och ofta tidsbesparande att låta patienten berätta istället för att initialt ställa styrande frågor eller frågor som kan besvaras med ja eller nej. "Har du självmordstankar?" är en fråga som lätt kan besvaras med nej av en person som helst inte vill berätta om sina tankar, medan frågan: "Vill du berätta hur du tänker om självmord?" kräver en annan typ av svar.

Strukturerad suicidriskbedömning i TakeCare

En strukturerad suicidriskbedömning ska alltid utföras och dokumenteras vid:

  • Nybesök, även när suicidrisken inte är uppenbar
  • Akuta besök, även när suicidrisken inte är uppenbar
  • Återbesök där patienten bedöms vara suicidnära enligt ovanstående definition
  • Inskrivning i slutenvård
  • Ställningstagande till permission
  • Utskrivning från slutenvård

All personal som arbetar med självständiga patientkontakter ska kunna genomföra och dokumentera en strukturerad suicidriskbedömning. Alla observationer som har med suicid att göra ska dokumenteras under de särskilda sökord som finns i TakeCare.

Om all information som handlar om suicid samlas under specifika sökord minskar risken för att viktig information missas vid genomläsning av journalen. Man kan söka på dessa sökord och därigenom få en överblick över patientens suicidalitet över tid.

Alla sökord behöver dock inte användas vid varje besök eller samtal.

Vid misstanke om att en patient är suicidnära eller om patienten har gjort ett suicidförsök ska han/hon bedömas samma dag av läkare. Det ska framgå i journalen att läkarkonsultation är gjord.

En kortfattad instruktionsfilm för dokumentation av suicidrisk

Psykiatrisk anamnes

  • Suicidalitet o. annan självskada, > 30 dagar sedan
  • Självskada utan suicidavsikt, antal suicidförsök, andra tecken på suicidalitet
  • Metod självskada/suicidförsök > 30 dagar sedan
  • Suicidalitet och annan självskada, senaste 30 dagarna
  • Självskada utan suicidavsikt, allvarligaste tecknet på suicidalitet, antal suicidförsök, datum för senaste suicidförsök, kommentar
  • Metod självskada/suicidförsök, senaste 30 dagar

Psykiskt status

  • Suicidalitet
  • Vilja att dö (fritext), suicidavsikt (fritext), kommentar(fritext)

Suicidriskbedömning

  • Aktuell suicidrisk, bedömningen försvåras av (fritext), notera speciella omständigheter som behöver beaktas i vårdplaneringen (fritext)
  • Motivering suicidriskbedömning (fritext)
  • Bedömningsunderlag för suicidrisk
  • Patientsamtal, information från närstående, observation/övervakning
  • Patientjournal, information från annan kontakt inom vård/omsorg, information från annan person/myndighet, checklista riskfaktorer för suicid, (S-risk 13), Scale for Suicide Ideation (SSI), Suicide Intent Scale (SIS), SPOC (Suicidal Patient Observation Chart), SUAS (Suicide Assessment Scale), annat standardiserat instrument, annan källa

Under rubriken suicidalitet i psykiskt status bör följande information finnas med:

  • Aktuellt suicidalt beteende (dödstankar, dödsönskan, suicidtankar, suicidplaner, avskedsbrev, muntlig suicidal kommunikation, praktiska förberedelser för suicid, suicidförsök)
  • Utlösande faktorer vid det aktuella suicidförsöket
  • Patientens uppfattning om metodens farlighet vid aktuellt suicidförsök
  • Patientens uppfattning om risken för upptäckt vid aktuellt suicidförsök

Under rubriken suicidriskbedömning bör följande information beaktas:

  • Suicid inom familj eller närkrets
  • Andra riskfaktorer (psykisk sjukdom, somatisk sjukdom, missbruk, samsjuklighet, ålder, kön, aktuell social situation, utlösande faktorer osv)
  • Skyddande faktorer (barn, gott socialt nätverk, avsaknad av dödsönskan, bra kontakt med behandlare osv.)

Självskada utan suicidavsikt - dokumentation

Även självskadande handlingar utan avsikt att dö utgör ett riskbeteende och därför ska sådana handlingar dokumenteras i suicidriskbedömningen.

Det kan vara svårt att dokumentera alla självskadehandlingar hos en självdestruktiv patient som skadar sig ofta. I en sådan situation bör man dokumentera så noggrant som möjligt och framförallt de allvarligaste handlingarna.

Behandling och insatser

Optimal behandling av eventuell underliggande sjukdom är central i vården av suicidnära patienter. Utöver det bör psykosociala insatser erbjudas när det finns sådana behov, exempelvis hos gamla människor där ensamhet och isolering har bidragit till sjukdomsutvecklingen. Hjälp med bearbetning av underliggande trauman kan behövas, liksom hjälp att hitta alternativ till suicidhandling som en utväg i svåra situationer.

Samsjuklighet

Om patienten har flera av de psykiska sjukdomstillstånd som beskrivs finns en mer uttalad risk för suicid, vilket bör motivera särskild uppmärksamhet. Det gäller särskilt efter tidigare eller aktuellt suicidförsök.

Vårdplanering

Det ska alltid finnas en vårdplan och en krisplan som är kända av patienten, närstående och alla i behandlingsteamet. Planen ska:

  • Innehålla realistiska behandlingsmål som regelbundet uppdateras
  • Finnas med i patientens journal
  • Utgå från patientens problembeskrivning och uppfattning om sin situation
  • Uppmärksamma patientens resurser och förmåga att själv påverka sitt tillstånd ska uppmärksammas
  • Innehålla dokumentation av specifika symtom som ökar patientens suicidrisk exempelvis sömnstörning, ångestförstärkning och alkoholkonsumtion
  • Innehålla dokumentation av förändringar i patientens beteende som signalerar ökad suicidrisk.
  • Innehålla dokumentation av skyddande faktorer

Behandling och insatser ska ges samordnat och fastställas i en samordnad individuell plan (SIP) som upprättas i samråd med patienten och vårdgrannar.

Krisplanen ska:

  • Uppdateras regelbundet
  • Finnas i TakeCare och bör tillämpas i samband med akut försämring

När patienten vårdas inom slutenvård bör planen aktualiseras vid frigång, permission och i samband med utskrivning. Vid akuta vårdkontakter ska krisplanen alltid uppmärksammas och vid behov uppdateras i samråd med ordinarie vårdgivare. Individuella riskfaktorer för suicidhandling ska finnas med, exempelvis försämrad impulskontroll i anslutning till berusning eller drogpåverkan. Konkreta åtgärder för hur patienten själv kan reducera stress eller ångest bör också ingå. Tillgängliga akutinstanser ska stå angivna med telefonnummer och eventuella telefontider. Det bör framgå i vilken ordning och hur de olika instanserna ska kontaktas.

Suicidrisken ska alltid värderas och följas noga. Vid hög suicidrisk bör patienten vårdas i sluten vård. Vid depression som en del av ett bipolärt syndrom är risken hög, särskilt vid snabba växlingar mellan dysfori och manisk förstämning. Postpartumdepression kan vara en del i en bipolär sjukdom och medför också risk för suicidhandling.

Observera risken för suicidhandling tidigt i depressionen, men också direkt efter utskrivning från sluten vård.

Psykologisk behandling

En patient med suicidrisk ska erbjudas psykologisk behandling som komplement till farmakologisk behandling eller ECT (2). Djupa depressioner bör inte behandlas enbart med psykoterapi. KBT (kognitiv beteendeterapi) kan minska risken för förnyade suicidförsök. IPT (interpersonell psykoterapi) har visat på goda effekter vad gäller depressionsbehandling, däremot saknas tydlig evidens för direkt minskning av suicidala beteenden. PDT (psykodynamisk psykoterapi) har visat på lovande resultat vid depressionsbehandling, dock finns ingen evidens för direkt effekt på suicidala beteenden.

Läkemedelsbehandling

Grundläggande är en omsorgsfull behandling av grundsjukdomen med optimering av eventuell farmakologisk behandling. Beakta ökad suicidrisk i början av läkemedelsbehandling. Indikationen för stämningsstabiliserande läkemedel stärks vid bipolär affektiv sjukdom om patienten har suicidalt beteende. Litiumbehandling har visats minska suicidrisken bland bipolära patienter, troligen genom positiva effekter på aggressivt beteende (24).

ECT är ofta adekvat behandling vid hög akut suicidrisk, särskilt hos äldre.

Efter intagning i slutenvård bör man vara medveten om risken för suicidhandling under slutenvård men också första tiden efter utskrivning. Det är viktigt att anpassa omfattningen av uppföljningen också utifrån suicidriskbedömningen.

Psykosociala insatser

Vid suicidala kriser kan en intagning för sluten vård vara angelägen. Man kan inte belasta närstående med ansvar för att ha uppseende över en person där det finns en uppenbar suicidrisk. Stöd till patienten och till närstående är också viktig om patienten har återkommande suicidtankar, men också vid tecken på ökad ångest eller agitation.

Vid samtidigt alkohol- eller substansmissbruk bör återfallsprevention prioriteras.

Läkemedelsbehandling

Grundsjukdomen bör behandlas optimalt med antipsykotiskt läkemedel. Klozapin kan vara att föredra vid risk för suicidhandling, det har visats ha bättre effekt än andra antipsykotiska läkemedel för att förhindra suicidhandling vid schizofreni och schizoaffektiv sjukdom (25).

Det är viktigt att uppmärksamma personer med psykossjukdom där depression utvecklats, antidepressiv behandling bör sättas in för att minska risken för suicidhandling.

I samband med alkoholabstinens förekommer en organiskt utlöst kortvarig depression, där man vid avgiftning och eftervård ser en spontan förbättring utan antidepressiva läkemedel under de första 14 dagarna. Innan avgiftning genomförs bör därför inte antidepressiv medicinering inledas.

Hos deprimerade patienter med överkonsumtion av alkohol har SSRI-preparat, speciellt fluoxetin, visat god effekt vid båda tillstånden (26).

Sluten vård är angelägen vid hög suicidrisk som en livräddande åtgärd, men längre perioder kan ibland vara negativa för de långsiktiga målen för behandlingen. Dagvård kan vara ett bra alternativ.

Suicidrisken bör följas noga och uppmärksammas vid förändrad karaktär i det suicidala beteendet eller akuta försämringar i tillståndet.

Självskadebeteende innebär avsiktlig självtillfogad kroppsskada utan suicidavsikt och kan fungera affektreglerande för personen. Det utesluter inte att patienten i ett annat skede kan ha en risk för allvarlig suicidhandling. Omsorgsfull behandling av samtidiga tillstånd som depression och beroende av alkohol eller andra droger är väsentlig.

Psykologisk behandling

Evidens finns för psykoterapeutisk behandling med betoning på kontinuitet och fokus på det suicidala beteendet (27). DBT (Dialektisk beteendeterapi) har utvecklats för behandling av personer med borderline personlighetsstörning (alt. Emotionellt instabil personlighetsstörning, EIPS). Det finns evidens för att DBT har god effekt mot självskadebeteende vid borderline personlighetsstörning (28). MBT (mentaliseringsbaserad terapi) har också visats minska självskadebeteenden (29).

Många självskadande och suicidala patienter lider av stark ångest. För sådana patienter kan det vara användbart med tekniker för att lugna och distrahera. En del psykiatriska avdelningar har god erfarenhet av att låta patienter som självskadat sig eller gjort självmordsförsök utföra en beteendeanalys eller kedjeanalys. Det hjälper patienten och personalen att förstå vad som gjorde att patienten reagerade som han/hon gjorde. Patienten får då beskriva situationen när händelsen inträffade, vad hon tänkte och kände, vad som hände runt omkring henne och vad som hände innan. Vilka blir konsekvenserna för patienten på kort och lång sikt? Vad kan patienten göra för att reparera skadan av sitt beteende? Vilka färdigheter behövs då? Vad kunde han/hon ha gjort i stället?

Psykoedukation

Psykoedukation syftar till att ge utbildning till både patient och närstående vad gäller olika sjukdomstillstånd, olika behandlingsmetoder, tidiga tecken på återinsjuknande och tidig hantering av dessa. Det kan också ingå som moment i enskilda behandlingskontakter. Metoden ger positiva effekter för bland annat informationssökande, förmåga till problemlösning och ökat socialt stöd. Att tala om den suicidala processen kan användas för att förstå vad som utlöser suicidala kriser under olika skeden av livet och vad som varit till hjälp för att avvärja självskadehandlingar.

Familjeinterventioner

Familjeinterventioner syftar till att öppna upp kommunikation om patientens sjukdom i familjen, ge ökad förståelse och kunskap om symtom och beteenden i samband med suicidförsök och att hjälpa anhöriga att bättre hantera egna känslor i svåra situationer (27). Utbildningen riktar sig till anhöriga och barn.

Närstående till suicidnära patient

Kontakt med närstående ska ingå i enhetens rutiner och patienten bör informeras om fördelar med ett sådant arbetssätt. Om patienten motsätter sig kontakt bör ett motivationsarbete påbörjas för att förändra patientens inställning, om inte särskilda skäl föreligger som gör att kontakt med närstående bedöms som olämplig. Suicidnära patienter ska i första hand observeras inom ramen för en sjukvårdsinrättning och ansvaret för övervakning får aldrig vila på närstående.

  • Inhämta om möjligt information från närstående vid bedömning av patient med suicidrisk
  • Informera berörd närstående om suicidrisk och i vilka situationer den kan öka
  • Involvera närstående i vårdplaneringen så tidigt som möjligt
  • Ge gärna både muntlig och skriftlig information om vem närstående kan vända sig till vid en försämring av patientens tillstånd
  • Beakta att närstående kan behöva hjälp för egen del
  • Avvisa aldrig en närstående med hänvisning till sekretessen, lyssna utan att röja sekretessbelagd information.

Extra övervakning av en suicidnära patient

Inom den psykiatriska sluten vården förekommer det ofta extra övervakning både i form av extra vak eller extra observation. Beslut om sänkt tillsynsgrad får endast fattas av läkare. Alla förändringar i tillsynsgrad dokumenteras och ansvarig läkare ska snarast bedöma patienten. Extravak kan användas såväl när vården bedrivs enligt LPT som enligt HSL. Vid frivillig vård måste patienten acceptera åtgärden Personalen har inte heller andra befogenheter än vad nödrätten tillåter för att förhindra att patienten utför självskadande handlingar.

Extravak

En suicidnära patient där risk för självdestruktiva handlingar kvarstår under sluten vård kan ordineras extravak. Extravak innebär att patienten har en personal med sig dygnet runt. Syftet är att förhindra att patienten skadar sig och innebär ständig tillsyn genom att den som övervakar har sin uppmärksamhet helt riktad mot patienten, som aldrig får lämnas ensam. Extravak ger en möjlighet att på ett systematiskt sätt observera förändringar i patientens beteende och att samla information om faktorer som ökar respektive minskar suicidbenägenheten.

Observationer gjorda under extravak kan vara väsentliga i suicidrisk-bedömningen. Suicidal Patient Observation Chart (pdf) (SPOC) är ett instrument som innehåller observationsvariabler som enkelt kan användas som en checklista genom att extravaket kryssar för relevanta variabler.

Extra observation

Extra observation är en mildare form av övervakning som kan ordineras vid suicidrisk eller andra akuta tillstånd. Åtgärden innebär att patienten observeras med jämna intervall, exempelvis var femtonde minut. Suicidrisken kan förändras mycket snabbt och därför är det viktigt att alla tecken på ökad suicidrisk rapporteras till ansvarig läkare och att en förhöjd risk leder till ett övervägande om ökad tillsynsgrad.

Stöd till närstående

Närstående ska informeras omedelbart om suicid inträffar på en vårdinrättning. Om suicidet inträffar utanför vårdinrättningen är det vanligen polisen som informerar om det som hänt. Information ska om möjligt lämnas personligen och inte per telefon eller skriftligen. De flesta närstående vill veta exakt vad som hände exempelvis avseende omständigheter och tillvägagångssätt vid suicidhandling. Det är inte vårdens uppgift att skydda närstående genom att undanhålla information och ett sådant förhållningssätt har ofta motsatt verkan.

Rekommendationer för stöd och omhändertagande:

  • Information om hur personen dog, vilken tid och under vilka omständigheter
  • En möjlighet att se den döde och ta minnesföremål
  • Emotionellt stöd i samband med visning av den döde
  • En kopia eller ett original av eventuella avskedsbrev och meddelanden
  • Hjälp och råd med praktiska problem såsom sjukskrivning
  • Hjälp och assistans med att lämna information till familjen och andra om dödsfallet och omständigheterna kring detta
  • Assistans att tolka obduktionsprotokollet
  • En lista över kontaktinformation om lokala stödgrupper, sorgegrupper, efterlevandegrupper och annan relevant information länk till SPES http://spes.se/
  • Information om hur man kan stödja barn som drabbats av en närstående persons självmord
  • Information, stöd, bedömningssamtal och eventuellt läkemedel av läkare
  • Råd och information om var man kan få fortsatt stöd vid behov

Stöd till medpatienter

När ett suicid inträffar inom sluten vård berörs medpatienter starkt. Saklig information om dödsfallet ska ges snarast. Det är viktigt att vara uppmärksam på om medpatienter tar på sig skuld för det inträffade, liksom på övriga reaktioner hos särskilt sårbara medpatienter. Ibland kan det vara påkallat att inställa ut- och inskrivningar till exempel under ett dygn. Det kan finnas risk för imiterande beteende, och detta kan även gälla personer som inte stått den döde nära. Också utskrivna individer kan beröras starkt av dödsfallet, varför en kartläggning av de medpatienter som stått den döde nära kan behöva göras.

Stöd till personal

Efter suicid i vården är det viktigt att personal ges möjlighet att diskutera det som hänt. Om så inte sker finns det en risk för att man som behandlare blir osäker och överdrivet försiktig i sina bedömningar eller att man utvecklar en rädsla för att arbeta med suicidnära patienter. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma direkt inblandad personal

Rutiner för personalstöd ska finnas och erbjudas till inblandad personal utan att den enskilde individen behöver efterfråga hjälp. Olika typer av stöd är aktuella vid olika tidpunkter.

Krisinformation ges av arbetsledare/medicinskt ledningsansvarig i direkt anslutning till det inträffade.

Psykologisk genomgång

En genomgång bör hållas inom tre dygn efter händelsen och fokus är personalens känslor inför det som inträffat. Den leds av en eller två specialutbildade personer. Under genomgången bör alla få en möjlighet att sätta ord på sina tankar och känslor.

Retrospektiv genomgång suicid

En retrospektiv genomgång syftar till att lyfta fram kunskap och lärdomar som gör det möjligt att förstå varför suicid eller suicidförsök inträffade och hur en upprepning kan undvikas. En väl genomförd genomgång leder till att de inblandade får perspektiv på händelsen och hjälp att integrera den professionella erfarenheten. All personal som har varit inblandad bör kallas, även inom enheter utanför psykiatrin. Genomgången hålls vanligen inom fyra till åtta veckor efter händelsen och bör ledas av en erfaren person som inte själv har varit delaktig i patientens vård och behandling.

Vårdskada

Händelser inom sjukvården som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg Länk till annan webbplats. (IVO). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vårdgivarens systematiska patientsäkerhetsarbete Länk till annan webbplats.. Händelser såsom suicid och suicidförsök betraktas som vårdskador om de sker i samband med vårdkontakt och om händelser i vården kan anses ha medfört det inträffade. Dessa nya direktiv ersätter riktlinjer från Socialstyrelsen, där samtliga suicid, oavsett misstänkt kausal koppling till vårdhändelser eller inte, ska anmälas om de inträffar under pågående behandling inom sjukvården eller inom fyra veckor efter avslutad vårdperiod. Förändringen innebär med andra ord att suicid som enligt vårdgivaren inte har någon koppling till händelser inom sjukvården, inte längre ska anmälas till IVO. Vad som ändras är socialstyrelsens direktiv, lagstiftningen är oförändrad.

Enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) ska all hälso- och sjukvårdspersonal rapportera händelser som kan ha medfört vårdskada till vårdgivaren. Vårdgivaren har i sin tur en skyldighet att utreda händelserna i verksamheten. Om vårdgivaren i sin utredning finner att händelser i verksamheten medfört allvarlig vårdskada ska ärendet anmälas till IVO. Anmälan ska innehålla internutredningen som genomförts av kliniken. Chefsöverläkaren ansvarar för att sammanfatta material till internutredningen, skriver vanligen lex Maria anmälan inom åtta veckor efter händelsen och skickar in den till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Närstående ska informeras om anmälningsprocessen och erbjuds möjlighet att lämna en egen redogörelse om sina synpunkter på vården och de ska också tillfrågas om de vill ta del av IVO:s utredning.

Detta dokumenteras i journalen.

Internutredning suicid

När en allvarlig händelse såsom ett suicid har inträffat som medför anmälan enligt lex Maria ska berörd personal lämna en skriftlig redogörelse för händelseförloppet till chefsöverläkaren. Chefläkaren bedömer om den interna utredningen är tillräcklig innan handlingarna skickas vidare till IVO. Det är chefläkaren som ansvarar för och skriver under själva lex Mariaanmälan, men det förutsätter att verksamheten har tagit fram det underlag som krävs: Det ska på lex Maria-blanketten finnas information om verksamheten, om den personal som är berörd (utbildningsnivå och erfarenhet) samt om närstående har underrättats om att det görs en lex Maria-anmälan och att de har möjlighet att lämna en egen beskrivning av händelsen. Det ska också framgå vilka övriga handlingar som bifogats, t.ex. personals yttrande och gällande rutindokument. Redogörelsen ska innehålla: anställningsform, utbildning/yrke, hur länge personen har varit anställd, beskrivning av vårdrelationen samt en kortfattad redogörelse för händelseförloppet.

Händelseanalys

Om en patient kommit till skada eller utsatts för risker inom vården rekommenderar IVO att en händelseanalys utförs. Lex Maria- anmälan och händelseanalysen är fristående från varandra. Syftet med händelseanalysen är att utreda varför händelsen inträffade och hur en upprepning kan undvikas. Fokus är inte enskildas agerande, utan organisatoriska brister exempelvis avseende rutiner. Analysen sammanfattas i en slutrapport som innehåller förslag till åtgärder för att skapa en säkrare vård. Det är viktigt att innehållet i rapporten återkopplas till ansvariga chefer och berörd personal.

Juridik

Förändringar fr o m 1 juli 2020 gällande LPT för patienter under 18 år

Vistelse utomhus och dagliga aktiviteter

En ny bestämmelse införs om att barn ska ha möjlighet till daglig vistelse utomhus och dagliga aktiviteter på vårdinrättningen. Utevistelsen ska uppgå till minst en timme.

Fastspänning med bälte (19a §)

En patient under 18 år får spännas fast med bälte endast om det finns en omedelbar fara för att patienten lider allvarlig skada och det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga. Beslut om fastspänning med bälte gäller högst en timme.

Avskiljande (20a §)

En patient under 18 år får hållas avskild endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller våldsamt beteende allvarligt försvårar vården av andra patienter och det är uppenbart att andra åtgärder är otillräckliga. Ett beslut om avskiljande gäller högst två timmar.
Rätten till elektroniska kommunikationstjänster

Beslut om inskränkning i barns rätt till elektroniska kommunikationstjänster gäller högst en vecka.
Underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg vid upprepade tvångsåtgärder. En särskild underrättelse ska skickas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, om ett barn har varit föremål för fastspänning, avskiljning, eller inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster vid tre olika tillfällen under en vårdperiod.

Vårdintyg LPT §4 Länk till annan webbplats.

Vårdintyg Pdf, 472.5 kB. kan utfärdas av legitimerad läkare. Vårdintyg får enbart skrivas i omedelbar anslutning till personlig undersökning av den person som vårdintyget avser. Undersökningsläkaren ska se till att vårdintyget medföljer patienten till det sjukhus där intagningen avses ske.

Förutsättning för tvångsvård är enligt lagens 3 § följande:

Kriterium 1: (Allvarlig psykisk störning)

Lagtexten definierar inte vad som utgör allvarlig psykisk störning men propositionen ger däremot ett antal exempel på vad som kan vara en allvarlig psykisk störning. Det betonas att störningen ska bedömas både vad gäller art och grad. Vid en psykisk störning där en påtaglig suicidrisk tillkommit, kan man hävda att graden av störningen är allvarligare.

Kriterium 2: (Oundgängligt behov av kvalificerad psykiatrisk dygnet runt-vård)

Oundgängligheten varierar med tillståndets fas och allvarlighetsgrad och ska bedömas mot bakgrund av om öppenvårdsalternativ finns som är adekvata och genomförbara.

Kriterium 3: (Inställning till erbjuden vård)

Det vill säga att patienten inte accepterar att ta emot vård och behandling, eller om det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

Kvarhållning LPT §6 samt intagning LPT §6b

Beslut om intagning får inte grundas på ett vårdintyg som är äldre än fyra dagar och inom 24 timmar från patientens ankomst till vårdinrättning skall frågan om vård enligt LPT ha prövats. Beslut om kvarhållning på psykiatrisk klinik kan göras av primärjour, med eller utan kontakt med bakjour.

Konvertering LPT §11

Vid konvertering från vård enligt HSL Länk till annan webbplats. till vård enligt LPT Länk till annan webbplats.tillkommer att patienten kan befaras allvarligt skada sig själv eller någon annan

Brottsbalken 24 kap 4§, ”nödrätt”

Personer som är i färd med att utföra suicidala handlingar får hindras enligt bestämmelserna i detta kapitel angående nödrätt av vem som helst, inkluderande sjukvårdspersonal; principen ”inte mera våld än nöden kräver” gäller här.

LPT §47

Läkare i allmän tjänst, eller med avtal med landstinget att utföra undersökningar för vårdintyg, kan begära polishandräckning enligt §47 LPT för att föra patienten till psykiatrisk klinik.

Uppföljning efter att LPT utfärdats

Tvångsvård utgör en kränkning av den personliga integriteten. Det är därför viktigt att patienten i samtal får noggranna förklaringar och motiv för åtgärden. Vissa patienter har i den akuta situationen svårt att gå in i en förtroendefull relation till läkaren och övrig personal. I sådana fall bör tvångsåtgärderna diskuteras med patienten i ett senare, lugnare skede.

Sekretess

När flera aktörer involveras, som till exempel socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling, är det nödvändigt att beakta sekretesslagen. Samverkan och samarbete måste ske utifrån patientens medgivande. Även kontakter med anhöriga/närstående måste vara väl förankrade och godkända av patienten.

Kvalitetsindikatorer

Suicid är ett instabilt mått där små tal gör att årliga variationer i suicidal så stora som 20-40 procent kan bero på slumpen. Det är därmed svårt att värdera data eftersom nuvarande kunskap tyder på att det inte finns någon säker relation mellan suicidförekomst och vårdens kvalitet. Ett stort problem vid uppföljning är att det saknas datakällor.

Omvårdnad

Inledning

Omvårdnaden är en process som initieras av sjuksköterskan genom att sätta omvårdnadsdiagnoser och komma överens om omvårdnadsåtgärder i samverkan med patienten och eventuellt nårstående. Arbetssättet främjar delaktighet och patientsäkerhet eftersom vårdplanen formuleras tillsammans med patienten. Omvårdnaden skapas i sin helhet genom det individuella och relationsskapande mötet med patienten.

Omvårdnadsdelen följer i innehåll och form NANDA International, ett etablerat system för omvårdnadsdiagnoser. Fördelar med ett gemensamt specifikt diagnossystem är att användningen underlättar att precisera patientens omvårdnadsbehov samt kommunikation om och utveckling av omvårdnaden. Diagnossystemet enligt NANDA är uppdelad i övergripande domäner som innefattar specifika omvårdnadsdiagnoser. (1) Övergripande syfte med ett gemensamt standardiserat språk är att förbättra förutsättningar för en jämlik, god och säker vård.

Författarna till föreliggande riktlinjer har valt ut de diagnoser som ansetts vara relevanta och användbara inom psykiatrins omvårdnad samt med hänsyn till respektive diagnosområde. Urvalsprocessens ambition har också varit att beakta vårdsituationers transkulturella sammanhang.

Sjuksköterskan bedömer själv i den kliniska omvårdnadssituationen vilka omvårdnadsdiagnoser han/hon väljer att arbeta med. Det ligger således i sjuksköterskans ansvar att sätta rätt omvårdnadsdiagnos med utgångsläge i det individuella mötet med patienten.

Omvårdnadsdiagnoserna är uppdelade i olika avsnitt som är rubricerade med Definition, Kännetecken, Relaterade faktorer, Kortsiktiga mål och Långsiktiga mål samt med Omvårdnadsåtgärder.

Läs mer om arbetsprocessen och flödesschema enligt NANDA Pdf, 424.4 kB.

Kortsiktiga mål

  • När ett kortsiktigt mål har formulerats ska patienten och vårdpersonalen gemensamt bestämma tidpunkten för utvärdering.
  • 1 till 3 förslag på kortsiktiga mål ges beroende på vilken omvårdnadsdiagnos det är.

Långsiktiga mål

  • Ett långsiktigt mål sträcker sig vanligen över en längre period, beroende på patientens individuella situation.
  • 1 till 3 förslag på långsiktiga mål ges beroende på vilken omvårdnadsdiagnos det är.

Omvårdnadsåtgärd

Omvårdnadsåtgärderna delas in under följande underrubriker:

  • Kartläggning
  • Psykoedukation
  • Aktivitet

Nedan följer de domäner och omvårdnadsdiagnoser som författarna ansett vara relevanta inom ramen för diagnosen Alkoholberoende. Siffrorna inom parentes avser Nandas diagnoskoder.

Saknar meningsfull sysselsättning (00097)

Definition

Minskad stimulans från (eller intresse i eller engagemang för) aktiviteter för nöje eller avkoppling.

Kännetecken

  • Uttalande från patienten om långtråkighet (t.ex. önskan att det fanns något att göra, eller läsa etc.)
  • Vanlig sysselsättning kan inte göras i det nuvarande sammanhanget.

Relaterade faktorer

Brist på förströelse/sysselsättning i omgivningen.

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att hantera ilska/frustration eller nedstämdhet orsakad av tristess/inaktivitet.
  • Patienten är motiverad att delta i/utföra någon form av aktivitet varje dag.

Långsiktiga mål

Patienten är mera tillfreds med sin nuvarande aktivitetsnivå.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Diskutera med patienten vad han/hon tycker om/inte tycker om att göra.
  • Ta reda på om det finns några föreningar eller frivilligverksamhet etc. där patienten kan delta.
  • Identifiera tillsammans med patienten tecken på oro och rädslor inför nya möten/nya utmaningar/nya aktiviteter.

Psykoedukation

Informera patienten om vikten av aktivitet och dess hälsofrämjande fördelar (både psykiskt/fysiskt).

Aktivitet

  • Föreslå endast aktiviteter som patienten utför enskilt och som inte innebär någon konkurrens om patienten lider av ångest/oro, (lägga pussel, fotografera etc.).
  • Föreslå patienten att delta i någon form av gruppaktivitet, där andra delar samma intresse.
  • Upprätta en veckoplanering där olika aktiviteter finns kartlagda.
  • Se till att någon personal/närstående finns med/följer med patienten till aktiviteten i början.
  • Vid behov ordna med transport till/från aktivitet om detta utgör ett hinder för att delta.

Stillasittande livsföring (00168)

Definition

Rapporterar levnadsvanor som kännetecknas av låg fysisk aktivitet.

Kännetecken

  • Anger preferenser för låg fysisk aktivitet
  • Uppvisar minskande fysisk kondition
  • Val av dagliga rutiner utan inslag av fysisk aktiviter (1)

Relaterade faktorer

  • Brist på resurser (t ex tid, pengar, närstående)
  • Bristande intresse
  • Bristande motivation
  • Bristande träning på att slutföra fysiska aktiviteter
  • Otillräcklig kunskap om fördelarna med fysisk aktivitet (1)

Kortsiktiga mål/Långsiktiga mål

  • Patienten har uttryckt motivation till fysisk aktivitet eller deltagit aktivt i fysisk aktivitet.
  • Patienten har identifierat en aktivitet som han/hon vill aktivera sig med.
  • Patienten har upprättat ett veckoschema eller träningsprogram för fysisk aktivitet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Bedöm patientens aktivitetsmönster (ingen/veckovis/daglig).
  • Bedöm aktivitetsförmåga, t.ex. trötthet och andningsbesvär i samband med fysisk aktivitet, eller möjliga obehagsfaktorer, t.ex. ont i bröstet, yrsel etc.

Psykoedukation

  • Informera patienten kring fördelarna med en fysiskt mer aktiv livsföring.
  • Utöka patientens kunskap genom att erbjuda skriftlig information och främja kontakter med personer som har kunskap om träning eller aktivitet.
  • Delge information om hur det är bäst att komma igång med ett träningsprogram, vilka positiva effekter fysisk aktivitet kan medföra och hur programmet kan utvecklas.

Aktivitet

  • Ta fram ett schemalagt tränings- eller aktivitetsprogram tillsammans med patienten.
  • Framställ en lista med både kortsiktiga och långsiktiga mål när det gäller ökad fysisk aktivitet tillsammans med patienten.
  • Uppmana patienten att skriva en aktivitetsdokumentation som t.ex. träningsdagbok eller veckoschema Länk till annan webbplats. under träningsperioden.
  • Skapa ett socialt nätverk kring patientens fysiskt aktiva liv genom att försöka aktivera närstående till mer fysisk aktivitet.
  • Stötta patienten i att lokalisera ett gym, joggningsspår, promenadstråk etc. i patientens närhet.

Riskbenäget hälsobeteende (00188)

Definition

Nedsatt förmåga att kunna förändra beteenden eller livsstil, för att förbättra hälsan.

Kännetecken

  • Förminskar förändringen av hälsotillståndet
  • Misslyckas med att uppnå en optimal känsla av kontroll
  • Misslyckas med att vidta åtgärder för att förebygga hälsoproblem
  • Visar att förändring av hälsotillståndet inte accepteras

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Låg tilltro till egen förmåga
  • Låg socioekonomiskt status
  • Negativ attityd till hälsovård
  • Omfattande bruk av alkohol
  • Otillräcklig förståelse
  • Otillräckligt socialt stöd
  • Rökning
  • Stressorer

Kortsiktiga mål

  • Patienten visar intresse för att aktivt förändra sin livsstil.
  • Patienten kan beskriva minst x-antal förändringsbehov när det gäller livsstil.
  • Patienten vet vem han/hon ska vända sig till för att få stöd i sin egenvård.

Långsiktiga mål

  • Patienten tar (mesta möjliga) ansvar för sin egenvård.
  • Patienten visar färdigheter i egenvårdsaktiviteter viktiga för bibehållen hälsa.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Inventera patientens behov av kunskap.
  • Inventera patientens behov av stöd i beslutsfattande.
  • Genom empatiskt förhållningssätt inhämta kunskap kring patientens missbruk. Genom detta förhållningssätt lyssna intensivt och återkoppla till patienten att det uppfattats såsom patienten tänker och känner.
  • Kartläggning av vad som föregår både tanke- känslo- och situationsmässigt ett intag av narkotikaklassade läkemedel.

Psykoedukation

  • Informera patienten om eller diskutera med patienten beteenden som påverkar hälsan såväl positivt som negativt.
  • Undervisa patienten och eventuellt närstående i aktiviteter och beteenden som förväntas påverka hälsan positivt.
  • En grundregel är att försöka prova det enklaste först i egenskap av att vid tillfälle föra en dialog kring patientens eventuella missbruk av narkotika. Ofta kan även ett kort samtal ha effekt.
  • Identifiera risksituationer som patienten kan hamna i kring sitt missbruk.
  • Medvetandegör de risksituationer patienten kan hamna i gällande sitt missbruk.

Aktivitet

  • Se till att patienten har de artiklar och hjälpmedel han/hon behöver för att på bästa sätt kunna sköta sin egenvård.
  • Vid behov av insatser både från hälso- och sjukvården och socialtjänsten skall en Samordnad Individuell Vårdplan upprättas i samråd och delaktighet med patienten.

Nedsatt förmåga att sköta egen hälsa (00078)

Definition

Mönster av otillfredsställande hantering och integrering i dagliga livet av behandlingsråd vid sjukdom och dess yttringar för att nå specifika mål.

Kännetecken

  • Ineffektiva val i dagliga livet som leder till att hälsomålen ej nås
  • Misslyckas med att inkludera behandlingsråd i dagligt liv
  • Misslyckas med att minska riskfaktorer
  • Uttrycker svårigheter med behandlingsråd
  • Uttrycker önskan att hantera sjukdomen

Relaterade faktorer

  • Beslutskonflikter
  • Bristande anvisningar av handling
  • Bristande kunskap
  • Bristande socialt stöd
  • Ekonomiska svårigheter
  • Familjens hälso- och sjukvårdsmönster
  • Komplexa behandlingsföreskrifter
  • Konflikt i familjen
  • Maktlöshet
  • Upplevda hinder
  • Överdrivna krav (på individ eller familj)

Kortsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att sätta ord på och ha förståelse för de hinder som bidrar till att han/hon inte kan sköta egen hälsa.
  • Patienten deltar aktivt i problemlösande insatser för att finna adekvata åtgärder för att kunna sköta egen hälsa.

Långsiktiga mål

Patienten har förmåga att tillämpa nödvändiga livsstilsförändringar för att kunna sköta egen hälsa.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera patientens insikt och kunskap om hans/hennes tillstånd och behandling.
  • Identifiera patientens uppfattning av att sköta egen hälsa och vårdplan.

Psykoedukation

Informera om vikten av behovet av behandling och/eller medicinering.

Aktivitet

  • Stöd till patienten att identifiera och erkänna styrkor och tidigare framgångar.
  • Viktigt med positiv feedback efter prestationer vilket kan bidra till ökat självförtroende och uppmuntrar till önskat beteende eller handlingar. (3)

Nedsatt förmåga att bevara hälsan

Definition

Oförmåga att identifiera, hantera och/eller söka hjälp för att bevara hälsa.

Kännetecken

  • Bristande personliga stödsystem.
  • Historia av bristande hälsosökande beteende.
  • Oförmåga att ta ansvar för ett grundläggande hälsobeteende.
  • Saknar uttalat intresse för att förbättra sitt hälsobeteende.
  • Uppvisad brist på anpassning till förändring i miljön.
  • Uppvisad brist på kunskap om grundläggande hälsohantering.

Relaterade faktorer

  • Andliga bekymmer
  • Brist på materiella resurser (t.ex. utrustning, pengar)
  • Bristande fin- och grovmotorik
  • Bristande kommunikationsförmåga
  • Brister i utvecklingen av personliga förmågor
  • Ineffektiv coping i familjen
  • Ineffektiv personlig coping
  • Kognitiv nedsättning
  • Komplicerat sorgearbete
  • Minskad fin- och grovmotorik
  • Oförmåga att göra korrekta bedömningar
  • Perceptionsstörning

Kortsiktiga/långsiktiga mål

  • Patienten förstår sitt behov av kostrådgivning för att få hjälp att äta mera hälsosamt.
  • Patienten förstår sitt behov av läkemedel.
  • Patienten är kapabel att ta ansvar genom att komma till inbokade möten med behandlare.
  • Upplevd förbättring i sömnkvalitet och sömnmönster (t.ex. patienten sover minst 6 timmar sammanhängande x-antal nätter i rad och känner sig utvilad).

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Tillsammans med patienten verbalisera syftet med att han/hon engagerar sig i att bevara hälsan genom att identifiera hinder för detta ändamål.
  • Bedöm patients nuvarande kunskaper kring prevention för att kunna bevara hälsan såsom undvikande av droger, alkohol och tobak.

Psykoedukation

  • Informera patienten om faktorer som kan påverka livsstilen såsom stresshantering, familjerelaterade faktorer såsom skilsmässa, föräldraskap, alkohol och droger och dess påverkan på hälsan.
  • Informera patienten om en hälsosam diet och vad den kan innehålla (t.ex. grundläggande kunskaper kring vikten av att ha en kost med låg fett- och salthalt, tillräckligt intag av näringsrik kost (vitaminer och mineraler) samt intag av vätska dagligen ca 2 liter/dag.
  • Diskutera vilka hälsovinster som kan nås med regelbunden motion.

Aktivitet

  • Kontrollera nutritionsstatus (t.ex. vikt, patientens mat- och äthistoria).
  • Diskutera/reflektera med patienten kring olika konstruktiva avkopplingstekniker och problemlösningar för att bevara hälsan.
  • Diskutera strategier för att utveckla positiva sociala nätverk.
  • Lyssna och reflektera med patienten för att tydliggöra för patienten nuvarande mönster kring bevarandet av hälsan i relation till de mål som är uppsatta.

Näringsintag - mindre än kroppsbehovet (00002)

Definition

Otillräckligt intag av näringsämnen för att motsvara det metabola behovet.

Kännetecken

  • Beskriver förändrade smakupplevelser
  • Bleka slemhinnor
  • Brist på information
  • Brist på intresse för mat
  • Brist på mat
  • Diarré
  • Felaktig information
  • Fettrik avföring
  • Hyperaktiva tarmljud
  • Kramp i buken
  • Kroppsvikt som är 20 procent under den ideala
  • Massivt håravfall
  • Missuppfattningar
  • Motvilja att äta
  • Mättnad direkt efter att ha ätit
  • Nedsatt muskeltonus
  • Smärtor i buken
  • Svaghet i muskulatur som används för att svälja
  • Sår i munhålan
  • Uppger sig äta mindre än dagliga rekommendationer
  • Upplevd oförmåga att äta mat
  • Viktminskning trots adekvat intag av mat

Relaterade faktorer

  • Oförmåga att inta föda
  • Oförmåga att smälta föda
  • Otillräckliga ekonomisk situation
  • Ångest
  • Saknar initiativförmåga och kraft att äta
  • Bristande kunskap om sund kosthållning
  • Förlorat aptiten på grund av nedstämdhet, ensamhet
  • Missbruk av laxantia och/eller diuretika

Kortsiktiga mål

  • Patienten har gått upp x gram (g) per vecka.
  • Patienten äter x-antal mål per dag.
  • Ökat mat- och kaloriintag med gradvis ökning varje dag.
  • Tid för fysisk aktivitet är begränsad till x minuter/timmar per dag/vecka.

Långsiktiga mål

  • Patienten har förmågan att uppvisa förändringar i ätmönster som leder till stabil viktkontroll.
  • Patienten kan verbalisera planer för hur vikten på sikt ska hållas stabil.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Patienten observeras under en timme efter måltid (heldygnsvård).
  • Mat- och vätskeregistrering (heldygnsvård)
  • Daglig viktkontroll (heldygnsvård)

Psykoedukation

Diskutera nutritionsbehov, aktivitet och sambandet däremellan.

Aktivitet

  • Erbjud tre mellanmål per dag.
  • Gör schema med patienten med ett gemensamt bestämt X antal aktiviteter.
  • Patienten äter ensam (före eller efter andra patienter) med stöd av en personal.

Näringsintag: mer än kroppsbehovet (00001)

Definition

Näringsintag som överskrider det metabola behovet.

Kännetecken

  • Koncentrerar födointag till slutet av dagen.
  • Olämpliga matvanor (t.ex. kopplar ihop mat med andra aktiviteter).
  • Stillasittande livsstil.
  • Vikt 20 procent över idealet för längd och kroppsbyggnad.
  • Äter som en reaktion på inre signaler förutom hungerskänsla (t.ex. oro).
  • Äter som en reaktion på yttre signaler (t.ex. tid på dagen, social situation).

Relaterade faktorer

  • För stort näringsintag i relation till det metabola behovet.
  • För stort näringsintag i relation till fysisk aktivitet (kaloriöverskott).
  • Biverkningar av medicinering (t.ex. neuroleptika, kortison)
  • Tvångsmässigt ätande.
  • Bristande kunskap om adekvat näringsintag.
  • Stillasittande livsstil.
  • Minskad aktivitet.

Kortsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att beskriva varför han/hon ökar i vikt.
  • Patienten kan redogöra för de förändringar som behöver göras för att gå ner i vikt.

Långsiktiga mål

  • Patienten har förmåga att uppvisa förändringar i ätmönster som leder till stadig viktminskning/viktkontroll.
  • Patienten kan verbalisera planer för hur vikten på sikt ska hållas stabil.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Diskutera tillsammans med patienten nutritionsbehov, aktivitet och sambandet däremellan.
  • Diskutera känslor och emotioner kopplade till mat och ätande.

Psykoedukation

Informera om att viktminskning troligen kommer att stanna upp i perioder, vilket kan leda till frustration.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att föra matdagbok.
  • Utforma en måltidsplan med patienten.
  • Stötta patienten att sätta upp realistiska mål för viktminskning.
  • Hjälp patienten att göra upp en plan för progressiv träning (vid behov tillsammans med sjukgymnast).

Dehydrering (00027)

Definition

Minskad intravaskulär, interstitiell eller intracellulär vätska. Detta avser dehydrering, vattenförlust utan förändring av natrium.

Kännetecken

  • Blodtryckssänkning
  • Förhöjd kroppstemperatur
  • Förändrat mentalt tillstånd
  • Minskad elasticitet i huden (turgor)
  • Minskad utsöndring av urin
  • Minskning av pulsens tryck och fyllnad
  • Plötslig viktförlust
  • Svaghet
  • Torra slemhinnor
  • Torr hud
  • Törst
  • Ökad pulsfrekvens
  • Ökad urinkoncentration

Relaterade faktorer

  • Aktiv förlust av vätska.
  • Brister i reglerande system.
  • Minskat vätskeintag.
  • Störd vätske- eller elektrolytbalans till följd av malnutrition eller självframkallad kräkning.

Kortsiktiga mål

Patienten tillförs 125 ml vätska varje vaken timme (heldygnsvård).

Långsiktiga mål

Patienten uppvisar inga symptom på dehydrering (normal urinmängd 10-20 dl/dygn, normala hudturgor etc.).

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Stötta patienten att identifiera de känslor och farhågor som ligger bakom aktuell ätstörning.

Psykoedukation

  • Informera patienten om att det är viktigt med anpassat vätskeintag (2000-3000 ml/dygn).
  • Informera patienten om vikten av regelbunden och noggrann munhygien (t.ex. använd fluor sugtabletter mot muntorrhet). (3)

Aktivitet

  • Bedömning och dokumentation av patientens hudturgor och eventuella förändringar i hudkostym.
  • Insättning av vätske- och miktionslista (slutenvård).
  • Viktmätning på fastande mage en gång/vecka.
  • Observera patienten i minst 1 timme efter måltider vid misstanke om självframkallade kräkningar – det gäller främst toalettbesök (slutenvård).
  • Inspektera och dokumentera tillståndet på munnens slemhinnor när det gäller fuktighet och färg. (3)

Förstoppning (00011)

Definition

Minskning i normal avföringsfrekvens i kombination med svår eller ofullständig passage av avföring och/eller passage av ovanligt hård torr avföring.

Kännetecken

  • Anorexi
  • Ansträngning vid tarmtömning (defekation)
  • Buksmärtor
  • Dålig matsmältning
  • Förändrat tömningsmönster för avföring
  • Hård, formad avföring
  • Illamående
  • Klarrött blod med avföringen
  • Kraftig väderspänning
  • Kräkningar
  • Minskad avföringsvolym
  • Minskad frekvens
  • Oförmögen att tömma avföring
  • Smärta vid tarmtömning
  • Upplevelse av rektal fyllnad och/eller tryck
  • Uppspänd buk
  • Ökat buktryck

Relaterade faktorer

Funktionella faktorer

  • Nyligen inträffad förändrad av livsmiljö
  • Otillräcklig fysisk aktivitet (1)

Psykologiska faktorer

  • Depression
  • Känslomässig stress
  • Mental förvirring (1)

Farmakologiska faktorer

  • Antidepressiva
  • Antiepileptika
  • Diuretika
  • Opiater
  • Sedativa
  • Överanvändning av laxativ (1)

Fysiologiska faktorer

  • Dehydrering
  • Dåliga kostvanor
  • Förändrad kosthållning
  • Otillräcklig munhygien
  • Otillräckligt intag av fibrer
  • Otillräckligt intag av vätska (1)

Kortsiktiga mål/Långsiktiga mål

Tarmtömning sker varje, varannan eller var tredje dag. (2)

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Registrera avföringstillfällena, mängd och konsistens i patientjournal. (2)

Psykoedukation

  • Ge råd om ändrad livssituation, t.ex. genom stresshantering.
  • Vid sängliggande ändra ställning ofta.
  • Kontakta sjukgymnast då särskilda träningsprogram behövs vid sängliggande. (2)

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten till motion, rörelse eller promenad för att hjälpa tarmen att jobba.
  • Erbjud rikligt med vätska.
  • Erbjud dryck och mat som stimulerar tarmen (t.ex. vatten, kaffe, frukt, fiberrik kost).
  • Vissa läkemedel verkar förstoppande och då bör laxantia erbjudas (movicol, laxoberal etc.). (2)

Sömnsvårighet - Sömnbrist - Stört sömnmönster

Sömnsvårighet

Definition

Rubbning av sömnens omfattning eller kvalitet som försämrar funktionen

Kännetecken

  • Observerad brist på energi
  • Observerade känslomässiga förändringar
  • Uppger att det är svårt att somna
  • Uppger att det är svårt att sova
  • Uppger försämrad livskvalitet
  • Uppger försämrat hälsotillstånd
  • Uppger förändringar i humöret
  • Uppger koncentrationssvårigheter
  • Uppger sig inte vara utvilad efter sömn
  • Uppger sig sakna ork
  • Uppger sig vakna för tidigt
  • Uppger sig vara missnöjd med sin nuvarande sömn
  • Uppger sömnsvårigheter som får konsekvenser dagen efter
  • Ökad frånvara (t.ex. i arbete/skola)

Sömnbrist

Definition

Längre perioder utan sömn (naturligt sammanhängande perioder med upphävt relativt medvetande)

Kännetecken

  • Akut förvirring
  • Apati
  • Dåsighet under dagtid
  • Hallucinationer
  • Handtremor
  • Illamående, olustkänsla
  • Irritabilitet
  • Koncentrationssvårigheter
  • Likgiltighet
  • Långsamma reaktioner
  • Nedsattfunktionsförmåga
  • Oro
  • Perceptionsstörningar (t.ex. förändrade kroppsensationer, vanföreställningar, svävande känsla)
  • Rastlöshet
  • Stridslystnad
  • Upprördhet (Agitation)
  • Uttalad trötthet/Utmattning
  • Övergående förföljelsemani

Stört sömnmönster

Definition

Tidsbegränsade störningar av sömnens omfattning och kvalitet som beror på yttre faktorer.

Kännetecken

  • Förändringar i normalt sömnmönster
  • Minskad förmåga att fungera
  • Missnöjd med sömnen
  • Rapporterar inga svårigheter att somna
  • Rapporterar om att bli väckt
  • Uppger sig inte känna sig utvilad

Relaterade faktorer till sömnsvårighet, sömnbrist och stört sömnmönster

  • Aktivitetsmönster (t.ex. tidpunkt, omfattning)
  • Depression
  • Frekventa sovstunder under dagen
  • Fysiskt obehag (t.ex. smärta, illamående)
  • Föräldraansvar
  • Konsumtion av alkohol eller stimulerande medel
  • Läkemedelssubstanser
  • Miljöfaktorer (t.ex. oväsen i omgivningen, exponering för dagsljus/mörker),
  • Oro, rädsla, sorg, stress (t.ex. ältande beteende vid insomning)

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har identifierat de personliga vanor som stör sömnmönstret samt de åtgärder som kan förbättra sömnkvalitén.
  • Att patienten tillsammans med vårdpersonalen har skapat en ”sömnplan” som patienten är villig att pröva inom x-antal dagar.

Långsiktiga mål

  • Att patienten förbättrat sömnkvaliteten och sömnmönstret efter x-antal veckor.
  • Att patienten har lärt sig att använda sömnstödjande avslappningsövningar.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera patientens vardagliga sömnmönster, avseende följande:

  • Rutiner för sänggåendet
  • Tid för uppstigande, tid för sänggåendet
  • Alkohol- och/eller koffeinintag före sänggåendet
  • Användning av sömnhjälpmedel (förskrivna eller receptfria mediciner).
  • Skapa ett underlag för bedömning av sömnmönstret genom att patienten för sömndagbok , 201 kB. Pdf, 201 kB. under en tvåveckorsperiod.

Psykoedukation

Aktivitet

  • Upprätta tillsammans med patienten en sömnplan, som innehåller god sömnhygien och avslappningsmetoder. Dokumentera och utvärdera åtgärderna tillsammans med patienten.
  • Uppmuntra patienten att samtidigt arbeta med andra problem som kan påverka sömnen negativt (t.ex. ångestsyndrom, sociala eller personliga problem, jobbrelaterade frågor, relationsproblem).
  • Avslappningsmusik har visat sig minska oro och ångest samt vara tillämpbart för inneliggande patienter med sömnproblem. Föreslå för patienten att lyssna på avslappnande musik dagligen vid sänggåendet.

Nedsatt egenvårdsförmåga/personlig hygien (00108)

Definition

Försämrad förmåga att utföra eller fullfölja aktiviteter kring att tvätta sig.

Kännetecken

Oförmåga att

  • få tag i vatten
  • komma in i badrummet
  • komma åt tvätt utrustning
  • reglera vattnets temperatur eller flöde
  • torka kroppen
  • tvätta kroppen

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt uppfattningsförmåga
  • Oförmåga att uppfatta delar av sin kropp
  • Skada i muskler och/eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

Att patienten uttrycker en önskan av att vilja ta kontroll över och sköta sin egen hygien självständigt.

Långsiktiga mål

Att patienten klarar av att sköta sin egenvård avseende personlig hygien självständigt efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Observera patientens förmåga att sköta personlig hygien, t.ex. tvätta sig och borsta tänderna.
  • Inspektera patientens hudkostym.

Psykoedukation

  • Visa patienten hur egenvården ska utföras när han/hon har svårigheter att klara det självständigt.
  • Lär ut användandet av hjälpmedel.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) självständigt utefter egen förmåga.
  • Stöd egenvårdsförmågan och hjälp patienten praktiskt är han/hon inte har förmågan att utföra egenvården.
  • Vid förvirring eller oro hos patienten:
    - Hjälp patienten att orientera sig när det gäller personlig hygien: t.ex. applicera tandkräm på tandborsten, ge en kam till patienten och för kammen till håret.
    - Hjälp patienten att tvätta delar av kroppen tills hon/han kan utföra det självständigt.
  • Erbjud lämpliga hjälpmedel:
    • Duschstol
    • Tvättsvamp
    • Duschhandtag i badrumsväggen
    • Halkskydd
    • Handikappanpassad tandborste
  • Använd tvättfat eller badbalja om patienten är ambivalent till att tvätta sig.
  • Se till att larmsignalen finns intill patienten när han/hon duschar ensam.
  • Uppmana patienten till att duscha/tvätta sig regelbundet med hjälp av ett veckoschema , 33.3 kB. Pdf, 33.3 kB..

Nedsatt egenvårdsförmåga/påklädning (00109)

Definition

En försämrad förmåga att genomföra eller slutföra egen påklädning och göra sig fin.

Kännetecken

Oförmåga att

  • använda dragkedjan
  • använda hjälpmedel
  • bevara utseendet på en tillfredställande nivå
  • plocka upp kläder
  • sätta på sig kläder på underkroppen
  • sätta på sig kläder på överkroppen
  • sätta på sig skor eller strumpor
  • ta av sig kläder
  • ta av sig kor eller strumpor
  • ta av sig skor
  • välja kläder

Nedsatt förmåga att

  • knäppa eller fästa kläderna
  • skaffa sig kläder
  • sätta eller ta av nödvändiga kläder
  • sätta eller ta av skor och strumpor

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt uppfattningsförmåga
  • Obehag
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest
  • Uttalad trötthet/utmattning

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uttrycker en önskan av att vilja ta kontroll över och sköta sin egen hygien avseende påklädning självständigt.
  • Att patienten är kapabel att genomföra vissa specifika aktiviteter när det gäller på- och avklädning inom x-antal dagar. (3)

Långsiktiga mål

Patienten klarar av sin egenvård när det gäller påklädning självständigt efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera de moment, avseende egenvårdsförmågan, som patienten har svårigheter med att utföra.

Psykoedukation

  • Visa för patienten, på ett konkret sätt, hur påklädningen ska utföras.
  • Ge patienten stegvis påminnelser om de moment som ingår i egenvården avseende påklädningen.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL) självständigt utefter egen förmåga.
  • Främja självständighet genom att låta patienten försöka klä på sig på egen hand.
  • Ge patienten att ta god tid på sig vid på- och avklädning.
  • Lägg fram kläder i den ordning patienten kommer att ta på sig dem.
  • Erbjud påklädningshjälp:
    • Griptång
    • Knappknäppare
    • Strumppådragare
    • Skohorn med långt skaft

Nedsatt egenvårdsförmåga/toalettbesök (00110)

Definition

En försämrad förmåga att utföra eller slutföra egna toalettbestyr.

Kännetecken

Oförmåga att

  • klara av lämplig toaletthygien
  • sitta på eller resa sig från toalettstol eller nattkärl
  • sköta/hantera klädsel i samband med toalettbesök
  • ta sig till toalett eller nattkärl

Relaterade faktorer

  • Försämrad förmåga till förflyttning
  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt varseblivningsförmåga
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro
  • Uttalad trötthet/utmattning

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uppger till vårdpersonalen att hon/han behöver stöd.
  • Att patienten klarar av att genomföra vissa specifika aktiviteter (ange vilken) kring egna toalettbestyr inom ett x-antal dagar.

Långsiktiga mål

Att patienten självständig efter bästa förmåga klarar av att sköta sin egenvård avseende toalettbesök.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Ta reda på patientens toalettvanor och identifiera vilka moment som patienten inte själv klarar av.

Psykoedukation

  • Informera patienten om och visa konkret hur de moment som han/hon har svårigheter kring ska utföras.
  • Hjälp patienten att skapa rutiner för egenvården vid toalettbesök, vilka ska underlätta för patienten att skapa goda vanor.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att efter bästa förmåga utföra egenvården vid toalettbesök.
  • Erbjud patienten stöd till egenvården utifrån behov.
  • Placera larmsignalen inom patientens räckhåll så att patienten kan få snabb hjälp till toaletten vid behov.
  • Vid behov av urinflaska och/eller avföringsbäcken: se till att dessa hjälpmedel finns intill patientens säng.
  • Undvik så mycket som möjligt avföringsbäcken och/eller kissflaskor för att främja en normal eliminationsmiljö i badrummet.

Nedsatt egenvårdsförmåga/ätande (00102)

Definition

En försämrad förmåga att utföra eller slutföra aktiviteter för eget ätande.

Kännetecken

Oförmåga att

  • använda hjälpmedel
  • få maten på ätredskap
  • föra maten från kärl till munnen
  • förbereda maten för att äta
  • genomföra en måltid
  • hantera mat i munnen
  • hantera redskap
  • inta mat på ett socialt accepterat sätt
  • inta mat på ett säkert sätt
  • svälja mat
  • ta upp kopp eller glas
  • tugga mat
  • äta tillräckligt mycket mat
  • öppna förpackningar

Relaterade faktorer

  • Försämrad kognitiv förmåga
  • Hinder i omgivningen
  • Minskad motivation
  • Nedsatt varseblivningsförmåga
  • Skada i muskler eller ben
  • Smärta
  • Svår ångest eller oro
  • Uttalad trötthet/utmattning.

OBS! Precisera grad av oberoende med hjälp av en standardiserad funktionsbedömning.

0 = Är fullständigt oberoende.
1 = Behöver lämpligt hjälpmedel vid utförande.
2 = Behöver lite hjälpinsatser från omvårdnadspersonal.
3 = Behöver tillsyn och stöd av omvårdnadspersonal vid utförande.
4 = Behöver ständig tillsyn vid utförande.
5 = Behöver universell hjälp och är oförmögen att hjälpa till själv.

Kortsiktiga mål

  • Att patienten uppger till vårdpersonalen att hon/han behöver stöd.
  • Att patienten klarar av att genomföra vissa specifika aktiviteter (ange vilken) kring ätandet inom x-antal dagar.

Långsiktiga mål

Patienten klarar av sin egenvård när det gäller eget ätande självständigt och efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Samtala med patient (och vid behov närstående) angående vilken mat han/hon tycker om respektive ogillar. Identifiera eventuell överkänslighet.
  • Ta reda på om patienten vill äta ensam eller tillsammans med andra.
  • Kontrollera mat- och vätsketillförsel.

Psykoeduktion

  • Informera patienten om och visa konkret hur de moment som han/hon har svårigheter kring ska utföras. (3)
  • Träna, om nödvändigt, bordsskick med patienten för att upprätthålla eller stimulera till en god måltidskultur.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att i största möjliga mån sköta egenvården avseende ätandet självständigt efter bästa förmåga.
  • Erbjuda patienten stöd med de specifika moment som han/hon har svårt med.
  • Uppmuntra patienten att delta i måltidsgemenskapen.
  • Vid ätstörningar rekommenderas att patient och personal ingår detaljerade avtal om:
    • Vad patienten ska äta, gärna i form av en kostlista, där födoämnen och mängder, men inte vikt och kalorier anges.
    • Om patienten ska äta ensam eller tillsammans med andra.
    • Om patienten ska kontrolleras efter måltiden.
    • Vägning – hur ofta och vad patienten ska ha på sig.

Akut förvirring (00128)

Definition

Plötslig debut av en reversibel störning med påverkan på medvetandegrad, uppmärksamhet, kognition och uppfattningsförmåga som utvecklas under en kort tidsperiod.

Kännetecken

  • Brist på motivation att initiera eller genomföra meningsfulla och målinriktade handlingar och beteenden
  • Hallucinationer
  • Missuppfattningar
  • Variation i kognitiv förmåga
  • Variation i medvetandegrad
  • Variation i psykomotorisk aktivitet
  • Ökad agitation
  • Ökad rastlöshet

Relaterade faktorer

  • Delirium
  • Demens
  • Missbruk
  • Varierande sov- och vakenhetsperioder

Kortsiktiga mål

  • Att patienten samt hans/hennes omgivning skall förbli säker under perioder då patienten är akut förvirrad alternativt agiterad.
  • Att patienten responderar positivt på personalens åtgärder för att orientera honom/henne till tid, rum eller person, trots perioder av förvirring.
  • Att patienten tar emot den medicin som erbjuds för att förbättra tillståndet.

Långsiktiga mål

Att patienten är orienterad till tid, rum och person inom x antal dagar.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera hur den akuta förvirringen påverkar patienten avseende medvetandegrad, uppmärksamhet, kognition och uppfattningsförmåga.
  • Identifiera bakomliggande faktorer till förvirringen samt vilka aktuella symtom som uttrycks (t.ex. oro, hallucinationer).

Psykoedukation

  • Förklara för patienten vad du kommer att göra innan du gör det.
  • Informera patienten om förbättringar avseende hans/hennes tillstånd vid perioder av klarhet.

Aktivitet

  • Stöd patienten att orientera sig till tid, rum och person genom att:
    • Presentera sig och tilltala patienten vid namn vid varje kontakt.
    • Ge patienten konkret information om tid, plats, den aktuella situationen samt förhållanden i närmiljön.
    • Uppmuntra att familj eller vänner kommer på besök (en åt gången).
  • Upprätthåll ögonkontakt och använd korta, tydliga fraser vid samtal med patienten, för att underlätta för honom/henne att ta till sig information.
  • Utse en personal som har huvudansvaret för patienten vid varje skift, eftersträva kontinuitet i största möjliga uträckning.
  • Skapa en lugn och trygg vårdmiljö runt patienten, till exempel genom att:
    • Patientens rum har en behaglig belysning och är så tyst som möjligt.
    • Erbjud att patienten har tillgång till klocka och kalender på rummet för att främja orientering till tid.
  • Vid hallucinationer, försäkra patienten om att han/hon är på en säker plats och tydliggör vad som är verkligt.
  • Vid agitation, ignorera förolämpningar och bekräfta istället den känsla av upprördhet som patienten känner. Till exempel: Patienten: -Du är en komplett idiot! Ta hit en riktig sjuksköterska som vet vad hon gör! Sjuksköterskan: -Vad du går igenom är mycket svårt. Jag kommer att stanna här hos dig.
  • Vid fysiskt hotfullt beteende:
    • Sätt tydliga gränser och klargör att hot eller våld inte får förekomma.
    • Berätta för patienten att personalen kommer att behöva hjälpa till att kontrollera hans/hennes handlingar, om patienten inte själv kan göra det.
    • Uppmuntra istället patienten att berätta om hur han/hon mår.
    • Ha beredskap för att vidta tvångsåtgärder, då det är den enda utvägen.

Kronisk förvirring (00129)

Definition

Irreversibel långvarig och/eller progredierande försämring av intellekt och personlighet som kännetecknas av en minskad förmåga att kunna tolka stimuli i omgivningen och en nedsatt förmåga att tänka. Detta manifesteras som störningar i minne, orientering och beteende.

Kännetecken

  • Försämrad socialiseringsförmåga
  • Försämrat långtids- och korttidsminne
  • Kliniska bevis på organisk skada
  • Långvarig kognitiv försämring
  • Oförändrad grad av medvetande
  • Personlighetsförändring
  • Progredierande kognitiv försämring
  • Ändrad reaktion på stimuli
  • Ändrad tolkning

Relaterade faktorer

  • Alzheimers sjukdom
  • Cerebrovaskulär skada
  • Demens efter multiinfarkt
  • Huvudskada
  • Korsakoffs psykos

Kortsiktiga mål

Att patienten accepterar förklaringar av felaktiga tolkningar av omgivningen.

Långsiktiga mål

Att patienten, med stöd av vårdgivare, kommer att kunna avbryta tankar som inte är verklighetsbaserade.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera hur förvirringen tar sig uttryck för patienten samt hur den påverkar personligheten, kognition avseende minnes- och uppfattningsförmåga och socialt beteende.

Psykoedukation

  • Ge patienten kontinuerlig återkoppling avseende vad som är verkligt.
  • Förklara för patienten vad du kommer att göra innan du gör det.

Aktivitet

  • Orientera patienten frekvent till tid, rum och person. Patienten kan vara behjälpt av:
  • Att ha egna och tidigare kända tillhörigheter i omgivningen.
  • Klocka samt en kalender som innehåller ett tydligt dagsschema.
  • Upprätta ögonkontakt, tala långsamt och tydligt med enkla förklaringar för att underlätta för patienten att ta till sig information.
  • Ge patienten positiv feedback när hans/hennes tankar eller beteenden är adekvata.
  • Uttryck rimliga tvivel då patienten förmedlar misstänksamhet mot omgivningen till följd av vanföreställningar. Diskutera med patienten vilka potentiella negativa effekter misstänksamheten kan medföra och förstärk adekvata tankar avseende personer och situationer.
  • Vid grubblerier eller felaktiga idéer, hjälp patienten att bryta detta beteende genom att samtala med patienten om verkliga personer och verkliga händelser.
  • Hjälp patienten att upprätthålla integritet och värdighet vid förvirring.

Nedsatt förmåga till verbal kommunikation (00051)

Definition

Minskad, försenad eller frånvarande förmåga att ta emot, bearbeta, överföra och/eller använda ett system av symboler.

Kännetecken

  • Frånvaro av ögonkontakt
  • Förvirring i dimensionerna: person, rum eller tid
  • Kan inte prata eller pratar inte
  • Medveten vägran att tala
  • Oförmåga att tala samma språk som vårdaren
  • Oförmåga eller svårighet att använda kropps- och ansiktsuttryck
  • Opassande språkligt bruk
  • Sluddrigt tal
  • Stamning
  • Svårighet att forma meningar och ord (t.ex. afoni [kan ej forma ljud], dyslali [uttalsfel], dysartri [svårighet att forma klart ljud])
  • Svårighet att uttrycka sina tankar verbalt (t.ex. afasi, dysfagi, apraxi och dyslexi)
  • Svårt att förstå och att upprätthålla en vanlig kommunikation

Relaterade faktorer

  • Kulturella skillnader
  • Känslomässigt tillstånd
  • Psykiska hinder (t.ex. psykos, brist på stimuli)
  • Situationsbetingad låg självkänsla
  • Stress
  • Ändrad självuppfattning
  • Ändrad uppfattningsförmåga

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har etablerat kontakt till en personal (t.ex. genom ögonkontakt och gensvar via ansiktsmimik).
  • Att patienten har lärt sig alternativa sätt att kommunicera (t.ex. rita, peka).
  • Att patienten är kapabel att tillbringa kortare perioder (à 5 minuter) med omvårdnadspersonal och dela med sig av observationer av omgivningen.

Långsiktiga mål

Att patienten kan kommunicera (verbalt eller icke verbalt) sina tankar, känslor och behov till omgivningen efter bästa förmåga.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Använd ett tydligt och enkelt språk samt terapeutiska tekniker för att förstå patientens önskan (t.ex. ”Menar du att…?, Betyder det att…?”).
  • Använd olika ickeverbala tekniker för att kommunicera med patienten (t.ex. blinkning, peka, visa med kroppsspråk, be patienten att peka på det han/hon vill kommunicera om, använd bilder, tecken, bokstäver).
  • Var uppmärksam på avsikten (t.ex. uttryck för oro, rädsla, ledsamhet) i det patienten säger, även om det som sägs verkar osammanhängande finns det ofta en underliggande innebörd.
  • Bedöm om patientens nedsatta förmåga till verbal kommunikation är kronisk eller ett tillfälligt uttryck på grund av förvärrade psykiatriska symtom.

Psykoedukation

Förklara och återspegla för patienten hur hans/hennes beteende och uttryck kan uppfattas av andra, dels för att öka förståelsen och dels undvika missförstånd.

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att uttrycka sig i ord efter bästa förmåga.
  • Träna med patienten på att fokusera uppmärksamheten på konkreta saker i omgivningen, med syftet att flytta fokus ifrån vanföreställningar.
  • För att minska ångest, röster och oroande tankar, lär patienten att göra följande:
    • Ta ”timeout”
    • Läsa högt för sig själv
    • Söka upp personal eller närstående
    • Lyssna på musik
    • Lära sig att ersätta irrationella tankar med rationella påståenden
    • Lära sig att ersätta negativa tankar med konstruktiva tankar
    • Lära ut djupandningstekniker

Otillräcklig impulskontroll (00222)

Definition

Ett mönster av snabba, oplanerade reaktioner på inre och yttre stimuli utan hänsyn till de negativa konsekvenser som dessa reaktioner har för den impulsive personen själv eller på andra. (1)

Kännetecken

  • Använder överdrifter
  • Blir för familjär med främlingar
  • Handlar utan att tänka
  • Irritation
  • Oförmåga att spara pengar eller kontrollera sin ekonomi
  • Sensationssökande
  • Promiskuitet
  • Sjukligt spelande
  • Temperamentsutbrott
  • Våld

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Hopplöshet
  • Personlighetsstörning
  • Organisk hjärnskada
  • Störd kognition eller utveckling

Kortsiktiga mål

  • Att patienten har identifierat situationer då han/hon har svårt att hantera impulser.
  • Att patienten har identifierat bakomliggande orsaker till otillräcklig impulskontroll.

Långsiktiga mål

Att patienten lärt sig att hantera impulser som uppkommer efter inre eller yttre stimuli.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten de situationer då han/hon har agerat impulsivt utan att ta hänsyn till konsekvenserna.
  • Kartlägg vilka tankar, känslor eller externa stimuli som föranledde de impulsiva handlingarna.

Psykoedukation

  • Hjälp patienten att förstå hans/hennes beteende och sätta ord på tankar och känslor. Diskutera vilka handlingar som är socialt accepterade och vilka som inte är det samt vilka potentiella konsekvenser agerandet kan ha på sikt.
  • Diskutera med patienten vilka beteenden som han/hon kan förändra på egen hand samt när patienten behöver stöd.
  • Lär ut tekniker/copingstrategier som patienten kan använda sig av istället för att agera på impulser.

Aktivitet

  • En respektfull, ärlig och accepterande attityd är grunden för en tillitsfull relation, vilken utgör grunden för den terapeutiska relationen.
  • Reducera stimuli i samtalsrummet/vårdmiljön runt patienten. Exempelvis genom att det är låg ljudnivå i omgivningen, få personer i samtalsrummet, behaglig belysning.
  • Stöd patienten i att använda den tekning/copingstrategi som valts samt utvärdera resultatet.

Känner hopplöshet (00124)

Definition

Ett subjektivt tillstånd där en person ser begränsade, eller inga, alternativ eller tillgängliga personliga möjligheter och som inte kan mobilisera någon energi för egen del.

Kännetecken

  • Bristande initiativ
  • Bristande delaktighet i vården
  • Minskad reaktion på stimuli
  • Minskat känslouttryck
  • Passivitet
  • Sömnstörning
  • Uttrycker sig mer sällan i ord
  • Verbala tecken (missmodig, ”jag kan inte”, suckar)

Relaterade faktorer

  • Långvarig inskränkt aktivitet
  • Långvarig stress
  • Social isolering
  • Sviktande eller försämrat fysiskt tillstånd
  • Känsla av övergivenhet

Kortsiktiga mål

Patienten uttrycker acceptans för sitt liv och för situationer som är utanför hans/ hennes kontroll.

Långsiktiga mål

  • Patienten uttrycker någon form av hopp inför framtiden.
  • Patienten kan identifiera nåbara mål och vägar att nå dem.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera stressorer i patientens liv, som föregick krisen.
  • Gå igenom copingstrategier som patienten tidigare använt sig av, exempelvis som att vid hypomani minska intryck.
  • Hjälpa patienten att identifiera de områden i livet som han/hon har kontroll över.

Psykoedukation

  • Undervisa patienten i enkla kompletterande copingstrategier.
  • Uppmuntra patienten att analysera och ompröva negativa tankemönster.
  • Hjälpa patienten att identifiera starka sidor hos sig själv.

Aktivitet

  • Visa omsorg och ha en empatisk hållning gentemot patienten.
  • Uppmuntra patienten genom att förmedla hopp. Exempel: ”Jag är övertygad om att det kommer att bli bättre”, eller: ”Du är en viktig person för dina anhöriga”.
  • Att tillsammans med patienten gå igenom vilka resurser som finns exempelvis i patientens nätverk och i vården.

Risk för hotad värdighet (00174)

Definition

Risk för upplevelse av förlorad ära och respekt.

Riskfaktorer

  • Avslöjande av konfidentiell information
  • Exponering av kroppen
  • Förlust av kroppsfunktioner
  • Kulturella olikheter
  • Otillräcklig delaktighet i beslutsfattande
  • Uppfattat intrång i den privata sfären
  • Upplevelse av förödmjukelse.

Kortsiktiga mål

Att ta hänsyn till patientens integritet i alla situationer.

Långsiktiga mål

Att öka patientens autonomi.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Tala med patienten om hur han/hon vill bli bemött i såväl uppvarvat som nedstämt tillstånd.

Psykoedukation

  • Utbilda patient och närstående i att upptäcka tidiga symtom så att eventuellt återinsjuknande inte leder till tvångsåtgärder. (12)
  • Tala med patienten om hur tvångsåtgärder bör utföras för att skydda integriteten.

Aktivitet

Kommunicera vilka åtgärder som vidtas och varför, även till patienter som inte verkar förstå det som sägs.

Risk för ensamhet (00054)

Definition

Risk att känna obehag förknippad med en önskan om eller behov av mer kontakt med andra.

Riskfaktorer

  • Känslomässig avflackning
  • Brist på känslomässig energi
  • Fysisk eller social isolering.

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att identifiera anledningar till att han/hon känner sig isolerad.
  • Patienten har identifierat strategier för att behålla goda relationer. (3)

Långsiktiga mål

Patienten upplever en minskad känsla av ensamhet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Hjälp patienten att identifiera faktorer som orsakar och bidrar till ensamhet.
  • Identifiera personer som patienten är viktig för, t.ex. genom att vara förebild

Psykoedukation

Hjälp patienten att hitta egna strategier för att komma ur sin isolering: genom att informera om aktiviteter inom religiöst samfund, möteslokaler, kurser och utbildningar, resor, självhjälpsgrupper etc.

Aktivitet

  • Uppmuntra till social interaktion med personer i patientens närhet.
  • Hjälp patienten att uttrycka känslor i ord.
  • Diskutera vikten av god kvalitet snarare än kvantitet när det gäller umgänge med andra människor.

Identitetsstörning (00121)

Definition

Oförmåga att upprätthålla en integrerad och fullständig uppfattning om jaget.

Kännetecken

  • Beskriver känsla av tomhet och främlingskap
  • Ineffektiv stresshantering
  • Ineffektivt utförande av egen roll
  • Könsrollsförvirring
  • Motsägande personlighetsdrag
  • Oförmåga att skilja mellan yttre och inre stimuli
  • Osäkerhet om kulturella eller ideologiska värden
  • Störd kroppsuppfattning

Relaterade faktorer

  • Användning av psykofarmaka
  • Diskriminering
  • Dysfunktionell familj
  • Intag av toxiska kemikalier
  • Kroniskt låg självkänsla
  • Kulturell diskontinuitet
  • Maniskt tillstånd
  • Organisk hjärnsjukdom
  • Psykiatrisk sjukdom
  • Sektindoktrinering
  • Social rollförändring

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat minst en situation där han/hon har svårigheter att hålla sin identitet intakt.
  • Patienten är kapabel att skilja sig själv från andra, såväl fysiskt som emotionellt.

Långsiktiga mål

Patienten känner sig bekväm i sin identitet.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Låt patienten beskriva eller diskutera sin uppfattning om sig själv och sina identitetsproblem.
  • Hjälp patienten att identifiera situationer eller beteenden som ytterligare försvårar.

Psykoedukation

Förklara för patienten alla planerade aktiviteter innan de påbörjas, särskilt om de kräver fysisk kontakt.

Aktivitet

  • Att tilltala patienten med namnet för lyfta fram att han/hon är en person med en egen identitet.
  • Stärka patientens identitet och självkänsla genom att framhålla positiva saker hos patienten.

Förvrängd kroppsuppfattning (00118)

Definition

Förvirrad mental föreställning om sitt fysiska jag.

Kännetecken

  • Beskriver känslor och uppfattningar som återspeglar ett ändrat perspektiv på den egna kroppen (t.ex. utseende, form eller funktion)
  • Beteende som uppmärksammar, undviker eller övervakar den egna kroppen
  • Icke-verbala reaktioner på en reell eller uppfattad förändring av kroppen (t.ex. utseende, form eller funktion)

Objektivt

  • Erkännande eller beteende i relation till den egna kroppen
  • Förändrad förmåga att bedöma kroppens rumsliga förhållande gentemot omgivningen
  • Förändring av socialt engagemang
  • Gömmer eller överexponerar en del av kroppen (medvetet eller omedvetet)
  • Reell förändring av form eller funktion
  • Saknar en kroppsdel
  • Trauma mot en icke-fungerande kroppsdel, tittar/vidrör inte på en viss del av kroppen
  • Utökning av kroppens gränser till att också omfatta objekt i omgivningen

Subjektivt

  • Avpersonifiering av förlust eller kroppsdel genom att använda opersonlig beskrivning
  • Beskriver negativa känslor om kroppen (t.ex. känsla av hjälplöshet, hopplöshet eller maktlöshet)
  • Beskriver rädsla för andras reaktioner
  • Fokuserar på tidigare utseende, funktion eller styrka
  • Personliggörande genom namngivande av förlust eller kroppsdel
  • Rädsla för att bli förskjuten av andra
  • Sysselsatt med förändringen eller förlusten
  • Tyngdpunkt på kvarvarande styrka
  • Vägrar att erkänna reella förändringar

Relaterade faktorer

Kognitiva eller perceptuella faktorer, sjukdom, psykosociala faktorer

Kortsiktiga mål

  • Patienten visar vilja och förmåga att återuppta egenvårdsförmåga/ansvar för sig själv.
  • Patienten har initierat nya eller återupprättat kontakter med existerande nätverk.
  • Patienten är kapabel att utmana dysfunktionella tankar och övertygelser med hjälp av omvårdnadspersonal.

Långsiktigt mål

  • Patienten är kapabel att implementera nya sätt att hantera och verbalisera och demonstrera att hon/han accepterar sitt utseende (sköta om sig, klä sig, kroppshållning, måltidsvanor, presentation av sig själv).
  • Patienten är kapabel att beskriva en mer realistisk uppfattning angående kroppsform och – storlek relaterat till längd och kroppstyp.
  • Patienten relaterar till sin kropp på ett mer positivt sätt.

Omvårdnadsåtgärder

Psykoedukation

Lär ut strategier för att kunna hantera känslor som sorg, rädsla, fientlighet. (5)

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att uttrycka känslor, särskilt om hur han/hon mår, tänker eller ser på sig själv.
  • Hjälp patienten att kunna ta emot hjälp från andra.
  • Bekräfta att patientens förvrängda bild av sig själv är verklig för han/honom. T. ex. ”Jag hör att du ser på dig själv som tjock. Jag ser inte på dig på det sättet.”

Långvarig svag självkänsla (00119)

Definition

Långvarig negativ självvärdering och känslor om sig själv eller om egna förmågor.

Kännetecken

  • Anpassar sig för lätt till andra
  • Anser sig inte klara av att hantera olika händelser
  • Beroende av andras uppfattningar
  • Beskriver känsla av skam eller skuld
  • Förkastar positiv återkoppling om sig själv
  • Obeslutsam
  • Osäkert beteende
  • Passiv
  • Tveksam till att pröva nya saker eller situationer
  • Återkommande misslyckanden i livet
  • Överdriver negativ återkoppling om sig själv
  • Överdrivet sökande på bekräftelse

Relaterade faktorer

  • Bristande känsla av grupptillhörighet
  • Psykisk sjukdom
  • Traumatiska händelser och situationer
  • Upplevd brist på respekt från andra
  • Återkommande misslyckanden
  • Återkommande negativ förstärkning

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att beskriva minst en personlig styrka.
  • Patienten har identifierat två orealistiska krav och omformulerat dessa så att de blivit mera realistiska.

Långsiktiga mål

Uppvisad förmåga att omformulera orealistiska krav på sig själv till krav som går att uppnå.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera vad patienten är bra på.
  • För känslodagbok över känslor av skam, skuld och självförakt, där känslorna värderas på en VAS-skala från 1-10.

Psykoedukation

Arbeta med patienten för att medvetandegöra negativa tankemönster som inkluderar övergeneraliseringar (”Han/hon klarar alltid allting. Jag klarar aldrig någonting.”), skuldbeläggande av sig själv (”Allt är mitt fel.”) och projiceringar (”Han/hon tittar på mig, för att jag ser konstig ut.”).

Aktivitet

  • Uppmuntra patienten att analysera och ompröva negativa tankemönster.
  • Hjälpa patienten att omformulera negativa tankemönster till mer positiva (”Han tittar kanske på mig för att jag ser speciell eller intressant ut”).

Brister i föräldraskap (00056)

Definition

Oförmåga hos den primära vårdhavaren att skapa, upprätthålla eller återskapa en miljö som främjar barnets optimala växt och utveckling.

Kännetecken

Föräldrar

  • Bortstötning av barnet
  • Bristande flexibilitet för att möta barnets behov
  • Bristande färdigheter i att vårda
  • Bristande samspel mellan far och barn
  • Bristande samspel mellan mor och barn
  • Fientlig inställning till barnet
  • Inkonsekvent hantering av beteende
  • Inkonsekvent vård
  • Negativa utlåtanden om barnet
  • Lite kramar och kel
  • Ofta straffande
  • Olämpliga arrangemang för barnets vård
  • Osäker hemmamiljö
  • Otillräcklig bindning till barnet
  • Otillräcklig skötsel av barnets hälsa
  • Säger sig inte kunna bemöta barnets behov
  • Säger sig inte kunna kontrollera barnet
  • Säger sig vara otillräcklig i vårdarrollen
  • Uttrycker frustration
  • Vanvård av barnet
  • Övergivande
  • Övergrepp på barnet

Spädbarn eller barn

  • Beteendestörning
  • Bristande anknytning
  • Bristande oro vid separation
  • Frekvent sjukdomsförekomst
  • Frekventa olyckshändelser
  • Rymmer hemifrån
  • Svag prestation i skolan
  • Svag kognitiv utveckling
  • Svag social kompetens
  • Tillfällen med missbruk
  • Traumatiska händelser (t.ex. fysiska eller psykiska)

Relaterade faktorer

Psykiska faktorer hos förälder, sociala faktorer, kunskaps faktorer, faktorer hos barnet.

Kortsiktiga mål

  • Förbättrad kunskap om barnets förväntningar och utveckling, patientens diagnos/läkemedelshantering samt om vad som krävs för att vara förälder.
  • Patienten har upprättat ett stödsystem för sitt föräldraskap (eventuellt tillsammans med närstående).
  • Patienten behärskar minst fyra nya färdigheter som underlättar tillgodoseendet av sina egna biologiska (äta, dricka, sova) och psykosociala behov (vad patienten vill/känner, att lyssna, att känna igen känslor samt hantera känslorna etc.).

Långsiktiga mål

  • Patienten har utvecklat och fördjupat sina kunskaper i att hantera föräldrarollen.
  • Patienten behärskar olika copingstrategier för att hantera stress i föräldrarollen.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Undersök inverkan av de problematiska/negativa beteenden på familjelivet.
  • Gör en gemensam bedömning av föräldrarnas/vårdhavarens kunskap om barnets utveckling, beteende och behov samt föräldrafärdigheter.
  • Kontakt med socialtjänst och barnavårdscentral.

Psykoedukation

Informera patienten om rättigheter, lagar, bidrag samt möjliga stöd genom socialtjänsten eller andra myndigheter.

Aktivitet

  • Gör en realistisk planering tillsammans med patienten för att kunna möta barnets biologiska och psykosociala behov i hemmet.
  • Uppmuntra patienten att ta stöd av barnavårdscentral, socialtjänsten eller andra myndigheter.

Dysfunktionella familjerelationer (00063)

Definition

Kronisk oordning i familjens psykosociala, andliga och/eller fysiologiska funktioner. Det leder till konflikter, förnekande av problem, motstånd mot förändring, ineffektiv problemlösning och en rad ständigt återkommande kriser.

Kännetecken

Beteende

  • Agitation
  • Beroende
  • Bristande hantering av konflikter
  • Bristande trovärdighet
  • Förnekande av problem
  • Försämrad eller kontrollerande kommunikation
  • Lögner, maktkamp, manipulation
  • Minskad fysisk kontakt
  • Omogenhet
  • Komplicerat sorgearbete
  • Oförmåga att hantera traumatiska erfarenheter konstruktivt
  • Oförmåga att ta emot hjälp
  • Oförmåga att tillgodose familjemedlemmarnas känslomässiga behov
  • Oförmåga att tillgodose familjemedlemmarnas behov av säkerhet
  • Otillräcklig förmåga att lösa problem, skuldbeläggande
  • Social isolering
  • Starkt dömande självförakt
  • Stressrelaterade fysiska sjukdomar
  • Svårighet med intima relationer
  • Verbala övergrepp på familjemedlemmarna

Roller och relationer

  • Brist på samhörighet
  • Ett mönster av bortstötning
  • Familjen visar ej respekt för familjemedlemmarnas individualitet
  • Triangulära relationer i familjen

Relaterade faktorer

  • Biokemisk påverkan
  • Bristande problemlösningsförmåga
  • Drogmissbruk
  • Oförmåga att hantera stress

Kortsiktiga mål

  • Patient och övriga familjemedlemmar har identifierat ineffektiva copingstrategier och dess konsekvenser.
  • Patient och övriga familjemedlemmar har kommit fram till och påbörjat nödvändiga livsstilsförändringar.

Långsiktiga mål

  • Patient och övriga familjemedlemmar arbetar aktivt för att förändra gemensamma destruktiva mönster.
  • Patient och övriga familjemedlemmar deltar i individuella familjeprogram och stödgrupper.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Utforska förståelsen av den nuvarande situationen och copingstrategier vid tidigare problem i livet.
  • Bedöm nuvarande funktionsnivå hos familjemedlemmarna och hur den påverkar individernas förmåga till att hantera situationen.
  • Kontakt med socialtjänst, beroendemottagning och/eller barnavårdscentral.

Psykoedukation

Ge saklig information till patienten och familjemedlemmarna om följderna av ett eventuellt riskbruks-/missbruksbeteende samt vad som kan förväntas efter utskrivningen.

Aktivitet

  • Motivera patienten att arbeta med nödvändiga livsstilsförändringar.
  • Uppmuntra patienten till att skriva ner sina upplevelser i terapeutiskt syfte, för att kanalisera känslor som ilska, sorg eller stress.

Nedsatt förmåga till social interaktion (00052)

Definition

Otillräcklig eller överdriven omfattning, eller otillräcklig kvalitet på social samvaro.

Kännetecken

  • Använder sig av mindre lyckade strategier för social interaktion
  • Icke fungerande social interaktion med andra
  • Obehag i sociala situationer
  • Oförmåga att kommunicera eller ta emot ett tillräckligt socialt engagemang (t ex att höra ihop, bry sig om, vara intresserad, eller ha gemensam erfarenhet)
  • Rapportering från familjen om ändringar i interaktionen (t ex stil eller mönster).

Relaterade faktorer

  • Avsaknad av betydelsefulla närstående eller vänner
  • Bristande förmåga att utveckla ömsesidighet (t.ex. kunskap och färdigheter)
  • Förändrade tankeprocesser
  • Störd självuppfattning

Kortsiktiga mål

  • Kunna beskriva beteenden som påverkar interaktionen med andra.
  • Sätta upp små personliga mål som att tala med en person.

Långsiktiga mål

Att patienten kan använda sina färdigheter i relation till andra personer.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Kartlägg tillsammans med patienten vilka sociala kontakter han/hon har, om patienten är nöjd med dessa och/eller varför patienten inte är nöjd med sina sociala interaktioner.
  • Kartlägg hinder och möjligheter i patientens sociala situation:
    • Utseende (avvikande ansiktsuttryck, klädsel, personlig hygien, renlighet).
    • Valet av samtalsämne i sociala situationer (passande/opassande, religiös, suicidala tankegångar, överdrivet sexuellt innehåll, tvångtankar, vanföreställningar etc.).
    • Resonemangsförmåga (kan hålla sig till ämnet, kan avsluta resonemang, ”ordsallad” oförmåga att formulera logiska meningar)
    • Talförmåga (pratar för snabbt/långsamt)
    • Kommunikationsförmåga (förmåga att lyssna på andra, förmåga att följa med i ett samtal, tendens att dra sig undan i sociala situationer, dominerar sociala situationer

Psykoedukation

Ge icke-dömande feedback på klientens beteende i interaktion med andra.

Aktivitet

  • Ge positiv förstärkning när patienten interagerar med andra.
  • Hjälpa patienten med ett schema med planerade aktiviteter.
  • Identifiera strategier för hantering av svåra situationer (till exempel KBT, avslappningstekniker, andningsövningar etc.).

Sexuell dysfunktion (00059)

Definition

Ett tillstånd där en person upplever en förändring i sin sexuella funktion i samband med lust, upphetsning och/eller orgasm, som är otillfredsställande, inte tillräckligt bekräftande eller bristfällig.

Kännetecken

  • Förändrat intresse för andra eller av sig själv
  • Förändring i att uppnå sin uppfattade sexuella roll
  • Förändring i förmåga att få sexuell tillfredställelse
  • Oförmåga att få sexuell tillfredställelse
  • Sätter ord på problemet
  • Söker bekräftelse på att vara åtrådd
  • Uppfattad brist på sexuell lust
  • Uppfattad förändring av sexuell upphetsning
  • Verklig eller uppfattad begränsning av sjukdom eller behandling

Relaterade faktorer

  • Biopsykosocial förändring av sexualiteten
  • Brist på förebilder
  • Bristande kunskap
  • Fysiska övergrepp
  • Förändring av kroppens funktion
  • Psykosocialt övervåld (t.ex. skadliga relationer)

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat stressorer som bidrar till försämrad sexuell funktion.
  • Patienten har identifierat faktorer som bidrar till konflikten med den egna sexualiteten.

Långsiktiga mål

Patienten upplever sin sexuella funktion som tillfredsställande.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten när de sexuella svårigheterna började/ förändringar uppstod och vad som hände vid den tidpunkten. Kartlägg om det inträffande några oväntade händelser då eller om det finns stressorer i patientens liv.
  • Bedöm patientens psykiska stämningsläge och energinivå.
  • Identifiera stressområden i patientens liv och förklara eventuella samband mellan stressorer och förändring i sexuell funktion.

Psykoedukation

Förklara läkemedelsbiverkningar och psykiatriska tillstånds påverkan när det gäller sexuella förändringar/svårigheter.

Aktivitet

  • Vara accepterande och icke-dömande.
  • Förmedla kontakt med specialist i de fall det behövs.

Oro över egen sexualitet (00065)

Definition

Uttrycker oro över sin egen sexualitet.

Kännetecken

  • Försämrad relation med närstående
  • Förändring i förmåga att uppnå sin uppfattade sexuella roll
  • Rapporterar begränsning av sexuell aktivitet eller beteende
  • Rapporterar förändring eller svårighet med sexuella aktiviteter eller beteenden
  • Värdekonflikt

Relaterade faktorer

  • Avsaknad av närstående
  • Brist på förebild
  • Bristande förmåga till alternativa reaktioner på livshändelser kopplat till hälsa
  • Förändrade kroppsfunktioner
  • Sjukdom eller medicinsk behandling
  • Försämrad relation till närstående
  • Konflikt med olika sexuella preferenser
  • Konflikt med sin sexuella läggning
  • Otillräckliga förebilder
  • Rädsla för att bli gravid
  • Rädsla för att drabbas av sexuellt överförbar sjukdom

Kortsiktiga mål

Patienten har identifierat faktorer som bidrar till konflikten med den egna sexualiteten.

Långsiktiga mål

Patienten upplever sin sexuella funktion som tillfredsställande.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Kartlägg patientens historia i syfte att få en bild av problematiken.

Psykoedukation

  • Ökad kunskap om kroppen och sexualiteten.
  • Information om läkemedelspåverkan, hur kroppen fungerar, förmedla kontakt med specialister utifrån patientens problematik.

Aktivitet

Vara accepterande och icke-dömande.

Ängslan/Oro (00146)

Definition

Vag känsla av obehag eller fruktan som följs av en autonom reaktion (källan är ofta obekant eller oprecis för individen); onda aningar om förväntad fara. En varningssignal om kommande fara som ger individen en möjlighet att hantera hotet.

Kännetecken

Beteende

  • Dålig ögonkontakt
  • Minskad produktivitet
  • Otålighet
  • Rastlöshet
  • Svårigheter att kunna somna
  • Tittar sig omkring
  • Uttrycker oro över förändringar i livet

Känslomässiga

  • Bedrövad
  • Irriterad
  • Känsla av otillräcklighet
  • Misstänksam
  • Orolig
  • Osäkerhet
  • Rädsla
  • Självcentrering
  • Skakig
  • Smärtsam eller ihållande ökad hjälplöshet
  • Ångerfull
  • Ökad försiktighet

Fysiska

  • Darr på rösten
  • Handtremor
  • Ökad spänning
  • Ökad svettning

Från sympatiska nervsystemet

  • Andningssvårigheter
  • Diarré
  • Hjärtklappning
  • Höjt blodtryck
  • Muskelryckningar
  • Minskad pulsfrekvens
  • Svimningskänsla
  • Sömnsvårighet
  • Utmattning

Kognitiva

  • Blockering av tankar
  • Förvirring
  • Glömska
  • Koncentrationssvårigheter
  • Minskad förmåga till inlärning och att lösa problem
  • Nedsatt uppmärksamhet
  • Tendens att skylla på andra
  • Ältande

Relaterade faktorer

  • Drogmissbruk
  • Dödshot
  • Förändring av eller hot mot: ekonomisk situation, omgivningen, hälsotillståndet, sätt att interagera, rollfunktion, social ställning
  • Otillfredsställda behov
  • Situationsbetingad kris
  • Stress

Kortsiktiga mål

  • Att patienten inom X dagar kan sätta ord på olika strategier för att förhindra stigande oro. (10)
  • Att patienten behärskar en avslappningsteknik.

Långsiktiga mål

  • Att patienten har lärt sig att känna igen tidiga tecken på oro samt behärskar metoder för att förhindra att oron stiger.
  • Att patienten har identifierat negativa tankar och är kapabel att konstruktivt omforma tankarna. (5)

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten eventuella negativa tankar och tankemönster som föranlett oron (t.ex. ”Jag kommer aldrig att kunna göra detta.” eller ”Detta betyder att jag aldrig kommer att lyckas med någonting”.).
  • Samtala med patienten om vad som han/hon upplever som möjliga orsaker till oron.

Psykoedukation

  • Informera om tecken och symtom på stigande oro och ångest.
  • Informera om fysisk aktivitets hälsofrämjande effekter. Regelbunden fysisk aktivitet (>2 timmar per vecka) minskar symtom av oro och ångest. För att fysisk aktivitet skall ha en ångestlindrande effekt rekommenderas t.ex. promenader á 60 minuter eller löpning 20-30 minuter minst fyra dagar per vecka.
  • Lär ut avslappningsmetoder (t.ex. djupandningsövningar, meditation, gradvis muskelavslappning).
  • Informera patienten och närstående till relevanta stödgrupper, självhjälpsprogram eller intresseorganisationer.

Aktivitet

  • Erbjud en säker och lugn miljö samt reducera stimuli från omgivningen.
  • Uppmuntra patienten att berätta om sina känslor och bekymmer.
  • Låt patienten omformulera problemet så att det blir lösbart. Påvisa ett nytt perspektiv och tillsammans korrigera överdrivna uppfattningar.
  • Upprätta en krisplan tillsammans med patient och eventuellt närstående, innefattande individuella varningssignaler och konkreta åtgärder.
  • Upprätta tillsammans med patienten en veckoplanering avseende fysisk aktivitet enligt rekommendationen ovan. (13) Ordinera Fysisk aktivitet på recept (FaR) vid behov.
  • Vid stark oro, erbjud patienten ångestlindrande läkemedel. När ångestnivån har minskat, samtala med patienten om möjliga orsaker till oron. Utvärdera även läkemedlets verkan och biverkan.
  • Vid hyperventilation, vilken är relaterad till stark oro, hjälp patienten att fokusera på andningen. Andas i en liten papperspåse som placeras över näsa och mun och andas i den under sex till tolv naturliga andetag. Alternativt via djupandning med stöd av diafragman. Då tar patienten långsamma och avslappnande andetag och försöker förflytta andningen ifrån bröstkorgen till buken.

Rädsla (00148)

Definition

Reaktion på upplevt hot som medvetet igenkänns som en fara.

Kännetecken

Beskriver

  • Farhågor
  • Fruktan
  • Minskad självsäkerhet
  • Nervositet
  • Panik
  • Rädsla
  • Skräck
  • Upphetsning
  • Ökad spänning

Kognitiva

  • Identifierar orsaken till rädslan
  • Minska inlärningsförmåga
  • Minskad produktivitet
  • Stimuli uppfattas som ett hot
  • Svårigheter med problemlösning

Beteenden

  • Attackerande eller undvikande beteenden
  • Impulsivitet
  • Ökad vaksamhet

Fysiologiska

  • Andfåddhet
  • Blekhet
  • Diarré
  • Illamående
  • Kräkning
  • Muntorrhet
  • Muskelspänning
  • Utmattning
  • Ökad andningsfrekvens
  • Ökad puls
  • Ökad svettning
  • Ökat systoliskt blodtryck

Relaterade faktorer

  • Bristande förtrogenhet med omgivningen
  • Fobistimulus
  • Inlärd reaktion (t.ex. betingad reflex, utformning som eller identifikation med andra)
  • Naturligt ursprung (t.ex. plötsligt ljud, höjd, smärta, förlust av fysiskt stöd)
  • Separation från stödsystem i en potentiellt stressande situation (t.ex. inläggning på sjukhus, procedurer på sjukhus)
  • Språkbarriär

Kortsiktiga mål

Att patienten har identifierat de objekt eller situationer som utlöser rädsla hos patienten inom X dagar.

Långsiktiga mål

Att patienten fungerar adekvat och inte upplever ångest eller obehag när han/hon konfronteras med objektet eller situationen.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Samtala med patienten om vilka upplevelser det är som är skapar rädslor och fruktan.

Psykoedukation

Diskutera och realitetspröva tillsammans med patienten de situationer eller objekt som upplevs hotfulla. Vilka aspekter utifrån situationen är föränderliga respektive oföränderliga.

Aktivitet

  • Försäkra för patienten att han/hon kan känna sig trygg och säker på avdelningen/mottagningen.
  • Uppmuntra patienten att ta itu med de underliggande känslorna och grundföre¬ställ-ningar som gör patienten mottaglig för överdriven rädsla.
  • Bestäm gemensamt med patienten vilka alternativa copingstrategier som är lämpliga.
  • Hjälp patienten att förstå att möta och arbeta med underliggande känslor kan resultera i bättre anpassade copingstrategier.
  • Användning av gradvis exponering för det patienten fruktar (situation/objekt) för att successivt förändra tänkande och beteende.

Defensiv stresshantering

Definition

Upprepad projektion av en falskt positiv självvärdering grundad på ett mönster av skyddande av jaget mot underliggande, uppfattade hot mot en positiv självbild.

Kännetecken

  • Bristande delaktighet i behandling
  • Fientligt skratt
  • Fullföljer inte behandling
  • Förlöjligande av andra
  • Förnekande av uppenbar svaghet
  • Förnekande av uppenbara problem
  • Projicering av ansvar
  • Projicering av skuld
  • Storslagenhet
  • Svårigheter att behålla relationer
  • Svårigheter att skapa relationer
  • Svårigheter med verklighetsuppfattning
  • Överkänslighet mot förolämpning
  • Överkänslighet mot kritik
  • Överlägsen attityd till andra

Relaterade faktorer

  • Bristande stödsystem
  • Bristande återhämtningsförmåga
  • Låg tilltro till andra
  • Lågt självförtroende
  • Orimliga förväntningar på sig själv
  • Osäkerhet
  • Rädsla för följder
  • Rädsla för förödmjukelse
  • Rädsla för misslyckande

Kortsiktiga mål

  • Att patienten kan sätta ord på sitt personliga ansvar avseende svårigheter i sociala relationer.

Långsiktiga mål

  • Att patienten har förmågan att interagera med andra utan att bli defensiv, rationalisera beteenden, eller uttrycka grandiosa idéer.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Observera patientens beteende avseende uttryck som kännetecknar defensiv stresshantering, exempelvis:

  • fientligt skratt
  • förlöjligande av andra
  • projicering av skuld
  • svårigheter att skapa och/eller behålla relationer
  • svårigheter med verklighetsuppfattning
  • överlägsen attityd till andra

  • Identifiera tillsammans med patienten tidigare beteenden som till exempel föranlett svårigheter i sociala kontakter eller överträdelser mot sociala normer.

Psykoedukation

  • Informera patienten om vilka beteenden och handlingar som är socialt accepterade samt vilka som inte är det. Förklara vilka möjliga konsekvenser som regel- och normeröverträdelser medför.

Aktivitet

  • Stöd patienten att stegvis förändra sitt beteende. Beskriv vad som förväntas av patienten i olika sociala situationer, istället för att säga vad han/hon ska göra eller inte.
  • Hjälp patienten att få insikt om sitt eget beteende. Vanligt förekommande att patienter med defensiv stresshantering förnekar eller rationaliserar bort fel som gjorts, misslyckanden eller sitt eget ansvar för olika handlingar.
  • Ge positiv återkoppling vid accepterat beteende.
  • Upprätthåll ett accepterande förhållningssätt i kontakten med patient, med syftet att stärka självkänslan och värdigheten. Detta kan exempelvis uttryckas via ”det är inte du, utan det är beteendet, som är oacceptabelt”.

Ineffektivt förnekande (00072)

Definition

Ett medvetet eller omedvetet försök att inte erkänna kunskap om eller meningen med en händelse, som ignoreras för att minska oro/rädsla, men som leder till försämring av hälsan.

Kännetecken

  • Behandlar sig själv
  • Förhalar att söka hälso- och sjukvård
  • Förlägger källan till symtom till andra organ
  • Gör avfärdande kommentarer och/eller gester vid samtal om obehagliga händelser
  • Medger inte rädsla för att dö
  • Minimerar symtom
  • Oförmögen att medge sjukdomens påverkan på livsmönstret
  • Tränger undan rädslan för effekter/konsekvenser av tillståndet
  • Uppfattar inte att faran har någon personlig relevans
  • Vägrar ta emot hälsovård

Relaterade faktorer

  • Brist på känslomässigt stöd från andra
  • Bristande förmåga till effektiv stresshantering
  • Bristande kontroll av livssituationen
  • Hot om en otrevlig händelse
  • Oro
  • Rädsla för döden
  • Rädsla för förlust av självständighet
  • Rädsla för separation
  • Överväldigande stress

Kortsiktiga mål

Att patienten kan sätta ord på och förstå sambandet mellan känslomässiga problem och undvikande beteenden.

Långsiktiga mål

Att patienten har förmågan att hantera kunskap eller meningen med en händelse, som han/hon tidigare förnekade.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Observera patientens beteende avseende uttryck som kännetecknar ineffektivt förnekande, exempelvis:
    • behandlar sig själv och förhalar att söka hälso- och sjukvård
    • förlägger källan till symtom till andra organ
    • gör avfärdande kommentarer och/eller gester vid samtal om obehagliga händelser
    • vägrar ta emot hälsovård
    • oförmögen att medge sjukdomens påverkan på livsmönstret
    • tränger undan rädslan för effekter/konsekvenser av tillståndet
  • Hjälp patienten att identifiera kunskap eller händelser som han/hon förnekar för att undvika oro eller rädsla.
  • Uppmuntra patienten att sätta ord på känslor förknippade med situationer där han/hon inte upplever kontroll eller självständighet.

Psykoedukation

  • Informera patienten om att förnekande av kunskap eller händelser kan leda till försämring av hälsan.
  • Informera om att undertryckta känslor, som exempelvis ilska, kan förvärra hälsotillstånd.

Aktivitet

  • Upprätta en förtroendefull relation med patienten, genom att vara ärlig, accepterande samt genom att hålla överenskommelser.
  • Bekräfta patientens känslor av ilska eller att inte uppleva kontroll.
  • Undvik att gå in i argumentationer eller förhandlingar gällande behandlingen.
  • Diskutera med patienten hur han/hon kan skapa en hanterbar situation avseende problemområdet.

Ineffektiv stresshantering (00069)

Definition

Oförmåga till välgrundad värdering av stressorer, olämpliga val av strategier mot stress och/eller oförmåga att använda tillgängliga resurser.

Kännetecken

  • Brist på målinriktat beteende/problemlösning
  • Destruktivt beteende mot andra
  • Destruktivt beteende mot sig själv
  • Drogmissbruk
  • Hög sjukdomsfrekvens
  • Koncentrationssvårigheter
  • Minskad användning av socialt stöd
  • Oförmåga att motsvara rollförväntningar
  • Oförmåga att tillgodose grundläggande behov
  • Otillräcklig problemlösning
  • Risktagande
  • Svårigheter att organisera information
  • Sömnsvårigheter
  • Uppger oförmåga att begära hjälp
  • Uppger oförmåga att hantera stress
  • Utmattning

Relaterade faktorer

  • Hög grad av hot
  • Osäkerhet
  • Otillräcklig möjlighet till förberedelse inför stress
  • Otillräcklig tilltro till den egna förmågan att hantera stress
  • Otillräcklig uppfattning av kontroll
  • Otillräckliga resurser tillgängliga
  • Otillräckligt socialt stöd beroende på typ av relationer
  • Situationsbetingad kris
  • Störningar i hur hot värderas
  • Störningar i hur spänningstillstånd löses

Kortsiktiga mål

  • Att patienten förstår att det finns ett samband mellan fysiska symtom och upplevd emotionell stress.
  • Att patienten har identifierat bakomliggande stressorer som leder till olämpliga val utav stresshantering.
  • Att patienten behärskar X antal copingstrategier för att förhindra återfall i tidigare beteenden.

Långsiktiga mål

  • Att patienten är kapabel att hantera stress samt använder sig av socialt accepterade stresshanteringsmetoder.
  • Att patienten behärskar copingstrategier istället för att ta tillflykt till ett risk- eller missbruk vid stress.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera tillsammans med patienten de stressorer och situationer som leder till ineffektiv stresshantering. Om en stor förändring har inträffat i livet, uppmuntra i så fall patienten att beskriva känslor och rädslor som associeras med förändringen.
  • Hjälp patienten att identifiera de områden i livet där han/hon har kontroll eller där viss del av kontroll upprätthålls, med syftet att minska känslan av maktlöshet.

Psykoedukation

  • Att lära ut problemlösningstekniker avseende
    • Målsättning (formulera och utvärdera personliga mål). Mål är värdefulla när de är uppnåeliga, men kan även leda till stress om de är orealistiska eller för kortsiktiga.
    • Informationssökning (lära sig olika aspekter av ett problem genom att söka efter information). Detta ger ett ökat perspektiv på problem och förhoppningsvis förstärker självbehärskningen.
    • Sakkunskap (lära sig nya rutiner eller färdigheter). Detta främjar självförtroendet och självkänslan.
  • Samtala om och diskutera ilska och andra negativa känslor. Ge förslag på hantering av frustration och ilska, t.ex. är träning ett effektivt sätt att få ur sig den negativa energin.

Aktivitet

  • Stötta patienten genom problemlösningsprocessen:
    • Identifiera möjliga alternativ som skulle kunna leda till en positiv hantering av situationen.
    • Diskutera fördelar och konsekvenser av varje alternativ.
    • Välj ut det mest lämpliga alternativet.
    • Implementera valet.
    • Utvärdera effekterna av det valda alternativet.
    • Se över aspekter där det kan finns begränsningar och gör sedan förändringar på de områdena.
  • Uppmuntra patienten till att upprepa de önskade aktiviteterna.
  • Stödja patientens självständighet och egenkontroll genom att tillsammans gå igenom följande verktyg för egenkontroll:
    • Utveckla ett dagligt schema för att följa tecken på förbättring eller försämring.
    • Diskutera rimliga mål för nuvarande relationer.
    • Patienten skriver ner vad som görs när han/hon känner kontroll, nedstämdhet, förvirring, ilska eller glädje.
    • Identifiera vilka aktiviteter som är gjorda, vilka som skulle vilja göras eller vilka som ska göras mer.
    • Gör en lista för varningstecken på försämring, vilka åtgärder som då ska vidtas samt hur hjälp ska nås.

Stressöverbelastning (00177)

Definition

Orimlig mängd och typ av krav som kräver åtgärd.

Kännetecken

  • Anger negativ påverkan av stress (t.ex. fysiska symtom, psykiska obehag, sjukdomskänsla, eller känsla av att hålla på att bli sjuk)
  • Anger tillfälligt för hög stress (t.ex. uppger stressnivåer på sju eller mer på en skal till tio)
  • Uppger sig vara spänd
  • Uppger sig ha problem med att fatta beslut
  • Uppger sig vara pressad
  • Uppger svårigheter med att fungera
  • Uppvisar ökad ilska
  • Uppvisar ökad otålighet
  • Uttrycker ökad känsla av ilska
  • Uttrycker ökad känsla av otålighet

Relaterade faktorer

  • Otillräckliga resurser (t.ex. ekonomi, socialt, utbildning, kunskapsnivå)
  • Intensiva stressfaktorer (t.ex. våld inom familjen, kronisk sjukdom, dödlig sjukdom)
  • Flera samverkande stressfaktorer (t.ex. fysiska eller sociala hot eller krav).

Kortsiktiga mål

  • Att patienten är kapabel att hantera situationen för stunden
  • Att patienten har identifierat de stressorer som leder till t.ex. psykiska eller fysiska symtom
  • Att patienten har satt upp realistiska mål inför den kommande veckan (2)

Långsiktiga mål

  • Att patienten har återfått kontrollen över sin situation och upplever en acceptabel stressnivå.
  • Patienten är kapabel att upprätta en strukturerad och realistisk plan över sin vardag.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera de krav och problem som skapar negativ och överbelastande stress hos patienten.
  • Identifiera även de situationer där patienten har lyckats behålla kontrollen över sin psykiska hälsa.

Psykoedukation

  • Informera patienten om stress och om hur den kan hanteras.
  • Lär ut stressreducerande avslappningsmetoder, t.ex. djupandning, muskelavslappning, meditation och avslappningsmusik.

Aktivitet

  • Hjälp patienten att definiera och sortera de olika krav och problem som han/hon upplever, så att situationen blir överskådlig och upplevs mer hanterbar.
  • Stöd patienten i att prioritera och ta relevanta beslut.
  • Diskutera tillsammans med patienten hur krav och problem som upplevs överväldigande kan brytas ner till mindre delar för att göra dem mer hanterbara.
  • Hjälp patienten att involvera sitt sociala nätverk i återhämtningsprocessen.
  • Stöd patienten i att hantera kroppsliga symtom på oro genom t.ex. andningsövningar.

Beslutskonflikt (00083)

Definition

Osäkerhet om vilken handling som är bäst när valet mellan konkurrerande handlingar involverar risker, förluster eller en utmaning mot livsvärden och uppfattningar.

Kännetecken

  • Fysiska tecken på stress och anspänning (t ex ökad hjärtfrekvens och rastlöshet).
  • Försenat beslutsfattande.
  • Ifrågasätter egna uppfattningar och värderingar i samband med beslutsfattande.
  • Ifrågasätter moraliska principer, regler eller värden i samband med beslutsfattande.
  • Jag-fokuserad.
  • Säger sig känna vånda under beslutsfattande.
  • Säger sig vara osäker om alternativ.
  • Säger sig överväga oönskade konsekvenser av olika alternativa handlingar.
  • Tvekar mellan alternativa val.

Relaterade faktorer

  • Brist på relevant information.
  • Bristande erfarenheter av beslutsfattande.
  • Bristande stödsystem.
  • Ett flertal informationskällor eller olika information.
  • Moraliska principer, regler eller värden stödjer olika varandra uteslutande handlingsalternativ.
  • Oklar över egna uppfattningar och värderingar.

Kortsiktiga/Långsiktiga mål

Patienten är kapabel att fatta egna beslut/beslutskompetent.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera problemet tillsammans med patienten.
  • Identifiera nödvändiga beslut tillsammans med patienten.
  • Identifiera de värden patienten är stolt över. Kategorisera värdena i prioritetsordning.
  • Identifiera viktiga personer i patientens nätverk och ge information.
  • Identifiera tillsammans med patienten vad riskerna med att inte bestämma/fatta beslut skulle vara.

Psykoedukation

Informera patienten om sin rätt att få så mycket information som han/hon önskar.

Aktivitet

  • Skapa en lista över möjliga alternativ eller valmöjligheter.
  • Stöd patienten att identifiera det sannolika utfallet av de olika alternativen.
  • Stödja patientens beslutsfattande (i rimlig och realistisk utsträckning), även om beslutet strider mot dina egna värderingar.
  • Stödja patientens önskemål och försök att stärka hans/hennes förmåga att fatta beslut personligen.
  • Stödja patienten när familjen/närstående exkluderar honom/henne från beslutsfattandet.

Bristande följsamhet (00079)

Definition

En persons och/eller vårdgivare beteende som inte är förenligt med en hälsofrämjande eller terapeutisk planering som överenskommits mellan personen (eller familjen eller samhällsgruppen) och vårdpersonalen. Personens eller vårdgivarens beteende är helt eller delvis oförenligt med den överenskomna hälsofrämjande eller terapeutiska planeringen och kan leda till kliniskt otillräckliga eller delvis otillräckliga resultat.

Kännetecken

  • Beteendet indikerar misslyckande att följa planen.
  • Misslyckas att göra framsteg.
  • Misslyckas att hålla mötestider.
  • Objektiva test som ger stöd för bristande följsamhet (t.ex. fysiologiska mått, identifiering av fysiologiska markörer).
  • Tecken på att symtomen förvärras.
  • Tecken på utveckling av komplikationer.

Relaterade faktorer

Sjukvårdssystem

  • Svårigheter med relation mellan patient och vårdare
  • Vårdarens trovärdighet
  • Vårdpersonalens förmåga till undervisning
  • Vårdpersonalens kommunikationsförmåga

Vårdplan

  • Intensitet
  • Komplexitet
  • Varaktighet

Individuellt

  • Förmågor utifrån person och utvecklingsnivå
  • Kulturell påverkan
  • Närstående, vänner

Nätverk

  • Närståendes uppfattning
  • Sociala värderingar angående planen

Kortsiktiga mål

  • Patienten har identifierat vilken inverkan sjukdomen har på hans/hennes liv eller livsstil.
  • Patienten har hittat ett sätt att minska eller ta bort hinder som påverkar följsamheten i behandlingen.
  • Patienten deltar aktivt i ett beslut gällande hans/hennes vårdplan.

Långsiktiga mål

Patienten är väl informerad, har kunskap om sitt sjukdomstillstånd, vet fördelar och risker med behandlingen samt är väl informerad om olika behandlingsalternativ varje gång vårdplanen ska ändras.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera brister i kommunikationen som kan göra att patienten och/eller närstående inte har förståelse för behandlingen. Identifiera behov av tolk, skriftlig information, använd eventuellt en annan typ av terminologi, beakta religiösa/kulturella hinder och ta reda på attityden gentemot sjukvården.
  • Diskutera och utforska patientens syn på sin sjukdom och hur hon/han ser på behovet av behandling.
  • Ta reda på patientens syn på den medicinska behandling och identifiera behovet av information och undervisning.
  • Ta reda på patientens (och eventuellt närståendes) kunskap och förståelse för sjukdom, behandlingsmöjligheter, hur medicinen fungerar och dess biverkningar.
  • Ta reda på hur sjukdomen och behandlingen påverkar patienten och vilka konsekvenser den får för patientens och närståendes liv.

    Läkemedelshantering
  • Identifiera behovet av undervisning.
  • Uppmuntra patienten att berätta om biverkningar av medicinen.

Psykoedukation

Erbjud information eller undervisning för patienten och närstående.

Aktivitet

  • Uppmana patienten att berätta om biverkningar av medicinen direkt istället för att sluta ta medicinen.
  • Diskutera med patienten om anledning för att inte följa vårdplanen, inte ta medicin eller delta i behandlingen. Lyft fram de negativa konsekvenserna som detta kan leda till.
  • Engagera närstående och andra vårdgivare som patienten har förtroende för att samtala om de negativa konsekvenserna att inte följa vårdplanen.
  • Förhandla fram två eller tre områden i behandlingen som patienten kan tänka sig följa om hon/han inte vill följa hela vårdplanen. Ge en skriftlig kopia till patienten.
  • Uppmuntra patienten till att delta i patientföreningar eller stödjande grupper.

Andlig frustration

Definition

Nedsatt förmåga att uppleva och integrera mening och mål med livet genom kontakt och närvaro med sig själv, andra, konst, musik, litteratur, natur eller en högre makt.

Kännetecken

Kontakt med sig själv

  • Ilska
  • Otillräcklig stresshantering
  • Skuld

Uttrycker bristande

  • Acceptans
  • Hopp
  • Kärlek
  • Meningen med livet
  • Mod
  • Mål i livet
  • Ro och avskildhet

Kontakt med konst, musik, litteratur och natur

  • Inget intresse av att läsa andlig litteratur
  • Inget intresse av naturen
  • Oförmåga att uttrycka tidigare kreativitet

Kontakt med andra

  • Uttrycker främlingskap
  • Vill inte ha kontakt med andliga ledare
  • Vill inte ha kontakt med vänner och familj

Kontakt med högre makt

  • Begär att få träffa en andlig ledare
  • Oförmåga att be
  • Kan inte delta i religiösa aktiviteter
  • Plötslig förändring av andliga aktiviteter
  • Uppger ilska mot högre kraft
  • Uppger känsla av övergivenhet
  • Uttrycker hopplöshet
  • Uppger sig lida

Relaterade faktorer

  • Ångest
  • Kronisk sjukdom
  • Död
  • Livsförändringar
  • Ensamhet
  • Smärta
  • Främlingskap inför sig själv
  • Socialt främlingskap
  • Sociokulturell förlust
  • Hinder att utföra andliga ritualer såsom t.ex. brist på privat utrymme

Kortsiktiga mål

  • Patienten är kapabel att prata om sina andliga bekymmer/funderingar med personal eller andlig ledare inom x antal dagar.
  • Patienten har identifierat två saker som tidigare i livet varit meningsfulla för honom/henne inom x antal dagar.
  • Uppmuntra patienten att föra dagbok över tankar och känslor i x antal dagar.

Långsiktiga mål

  • Patienten kan förlåta/försona sig med sitt förflutna.
  • Patienten vill utföra en kreativ aktivitet som tidigare kändes meningsfull.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Identifiera genom samtal om vad som tidigare gav patienten meningsfullhet samt vilken/vilka aktivitet(er) patienten uppskattade då patienten mådde bättre.

Psykoedukation

  • Tillhandahåll/förse patienten med information om andliga/spirituella/kulturella aktiviteter.

Aktiviteter

  • Uppmuntra patienten att föra dagbok över sina tankar, funderingar och reflektioner (4)
  • Föreslå patienten att kontakta en andlig ledare (4,5)
  • Hjälp patienten känna igen och samtala kring känslor av ilska (5)
  • Tillåt patienten finna möjligheter att uttrycka och lindra sin ilska (5)

Risk för våld mot andra (00138)

Definition

Ett tillstånd som indikerar att en person kan bli fysiskt, känslomässigt och/eller sexuellt skadlig för andra.

Riskfaktorer

  • Historia av indirekt våld
  • Historia av våld mot andra
  • Historia med hot om våld
  • Historia med våldsamt antisocialt beteende
  • Impulsivitet
  • Neurologisk skada
  • Psykotiska symtom

Kortsiktiga mål

  • Patienten uppvisar ökad impulskontroll på avdelningen.
  • Patienten är kapabel att frivilligt förflytta sig till ett mer stimuli fattigt område med hjälp av personal innan ett eventuellt utbrott.
  • Patienten är kapabel att identifiera vad som föregår ilskan.

Långsiktiga mål

  • Patienten uppvisar inget aggressivt beteende mot sig själv eller annan.
  • Patienten kan klargöra för minst tre sätt att hantera aggression om den skulle uppkomma.
  • Patienten har identifierat ”triggers” som utlöser våldsamt beteende.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • BVC-skattning dag/kväll/natt.
  • Tillsammans med patienten identifiera vad som utlöser aggressionen.
  • Försök tillsammans med patienten hitta reducerande faktorer för patienten.

Psykoedukation

  • Försök tillsammans med patienten hitta andra sätt att hantera frustration och ilska.
  • Hjälp patienten att förstå att det sårar andra när man använder sig av våld.

Aktivitet

  • Tala lugnande med den aggressive patienten.
  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa en tillit.
  • Erbjud gemensam fysisk aktivitet, promenad, eller liknande.
  • Förebyggande strategisk stimuli reducering i patientens omgivning.

Risk för våld mot sig själv (00140)

Definition

Risk för ett beteende där en person visar att han eller hon kan utgöra ett fysikst, känslomässigt eller sexuellt hot mot sig själv.

Riskfaktorer

  • Brist på personliga resurser
  • Brist på sociala resurser
  • Känslomässiga svårigheter
  • Mentala hälsoproblem
  • Flera självmordsförsök tidigare
  • Självmordplanering

Kortsiktiga mål

  • Att patienten inte skadar sig själv.
  • Patienten har identifierat minst två personer (både på och utanför avdelning) som han/hon har förtroende för och kan vända sig till för känslomässigt stöd innan självskadebeteendet sätter igång.

Långsiktiga mål

  • Patienten uppvisar inget aggressivt beteende mot sig själv.
  • Patienten uttrycker att han/hon vill leva.
  • Patienten visar på alternativa sätt att hantera negativa känslor och känslomässig stress.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Hjälpa patienten att identifiera när dessa känslor uppstår. Ett hjälpmedel kan vara kedjeanalys.
  • Observera patientens beteende av säkerhetsskäl.

Psykoedukation

Hjälp patienten att förebygga att dessa situationer uppstår genom att finna andra sätt att hantera starka känslor.

Aktivitet

  • Tala lugnande med den aggressiva patienten.
  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa en tillit.
  • Göra överenskommelser eller skriva kontrakt.
  • Erbjud gemensam fysisk aktivitet, promenad, eller liknande.
  • Vid behov minska stimuli för att på så sätt reducera oro.

Självskadebeteende (00151)

Definition

Medvetet självdestruktivt beteende som orsakar vävnadsskada i syfte att orsaka icke-fatal skada, för att uppnå spänningslindring.

Kännetecken

  • Avskiljande (av kroppsdel)
  • Biter sig
  • För in objekt i kroppsöppningar
  • Inandas skadliga ämnen
  • Intar skadliga ämnen
  • Klämmer åt en kroppsdel
  • Plockar i sår
  • River på kroppen
  • Självorsakade brännskador
  • Skrapar sig
  • Skär sig på kroppen
  • Slåss

Relaterade faktorer

  • Autistisk person,
  • Behov av snabb stressreducering
  • Borderline personlighet
  • Drogmissbruk
  • Impulsiv
  • Psykotiskt tillstånd

Kortsiktiga mål

  • Patienten skadar inte sig själv eller andra.
  • Att patienten söker upp personal om impulser att skada sig uppstår.

Långsiktiga mål

Patienten skadar inte sig själv eller andra.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Observera patientens beteende.

Psykoedukation

  • Visa på andra sätt att uttrycka ilska eller starka känslor.
  • Om patienten skadar sig, ge inte positiv förstärkning.

Aktivitet

  • Gör överenskommelse att patienten söker upp personal innan han/hon skadar sig själv.
  • Erbjud andra möjligheter att få utlopp för starka känslor som till exempel fysisk aktivitet.
  • Ibland kan miljön behöva anpassas så att personen inte kan skada sig.

Risk för självmord (00150)

Definition

Risk för självförvållad, livshotande skada.

Riskfaktorer

  • Köpt skjutvapen eller tillgång till skjutvapen i hemmet
  • Upprättar eller ändrar testamente, ger bort ägodelar
  • Tidigare försök till självmord
  • Impulsivitet, tydligt förändrat beteende och attityd
  • Plötsligt euforiskt återhämtande efter kraftig depression
  • Ekonomisk instabilitet
  • Institutionalisering, förlust av självbestämmande eller oberoende
  • Flertal självmord i omgivningen
  • Splittrad familjesituation
  • Sorg
  • Hjälplöshet, hopplöshet
  • Förlust av betydelsefull relation, bristande stödsystem, social isolering
  • Ålder, omflyttning, pensionering
  • Fysiska faktorer (kronisk smärta, fysisk sjukdom, dödlig sjukdom)
  • Övergrepp under barndomen
  • Hereditet
  • Psykiatrisk sjukdom eller störning
  • Missbruk av droger, lagliga problem
  • Önskan att dö/hotar att ta livet av sig

Kortsiktiga mål

  • Patienten söker upp personal när han/hon känner ett starkt behov att skada sig själv.
  • Patienten kommit överens med personal (muntligt/skriftligt) att inte skada sig själv.
  • Patienten skadar inte sig själv.
  • Patienten känner sig trygg under inneliggande vårdtid med stöd av omvårdnadsåtgärder.

Långsiktiga mål

  • Patienten uttrycker att han/hon vill leva.
  • Patienten är kapabel att namnge två personer han/hon kan ringa om suicidtankar uppstår.
  • Patienten är kapabel att beskriva minst ett alternativt sätt att hantera suicidtankar.
  • Upprätthålla ett suicidkontrakt.
  • Patienten har identifierat minst ett realistiskt mål för framtiden.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

  • Fråga patienten om han/hon har tankar eller planer för att ta sitt liv.
  • Observera och dokumentera patientens beteende och aktiviteter.
  • Strukturerad suicidriskbedömning
  • Kontrollera gemensamt med patienten läkemedelsförrådet i hemmet.

Psykoedukation

Göra korta överenskommelser, muntligt eller skriftligt, med patienten om att han/hon inte kommer att skada sig.

Aktivitet

  • Ha en accepterande hållning gentemot patienten och försök att skapa tillit.
  • Försäkra patienten att han/hon inte är ensam, att det finns hjälp, att krisen är tillfällig.
  • Observera patienten oregelbundet, så att det inte går att förutsäga när patienten blir observerad.
  • Ibland kan patienten behöva extra vak.
  • Skapa en säker miljö, där saker som går att skada sig på tas bort.
  • Förklara säkerhetsåtgärder kring patienten och att dessa görs av omtanke.
  • Upprätta en krisplan tillsammans med patient och närstående. Den bör innehålla individuella varningssignaler och konkreta åtgärder.
  • Förbered en smidig övergång till öppenvården. Planen ska vara förankrad hos patienten, närstående samt hos mottagande enhet.
  • Fortsätt att söka kontakt även om patienten är avvisande eller apatisk. (Avvisande är en riskfaktor för suicid).

Social isolering (00053)

Definition

En ensamhet som personen uppfattar som påtvingad av andra och som ses som ett negativt eller hotfullt tillstånd.

Kännetecken

Objektiva

  • Fysisk eller psykisk funktionsnedsättning
  • Ger ingen ögonkontakt
  • Känslolös
  • Ledsen
  • Meningslösa handlingar
  • Opassande beteende i förhållande till ålder och mognad
  • Repetitiva handlingar
  • Saknar stödjande närstående
  • Sjukdom
  • Svår att kommunicera med
  • Söker sig till ensamhet
  • Tillbakadragen
  • Upptagenhet med sina egna tankar
  • Visar ett beteende som är oacceptabelt i den dominerande kulturen
  • Visar fientlighet

Subjektiva

  • Känner sig annorlunda än andra
  • Oförmåga att motsvara andras förväntningar
  • Opassande intressen i förhållande till ålder och mognad
  • Osäkerhet i publika sammanhang
  • Otillräckliga mål i livet
  • Rapporterar en känsla av ensamhet som är påtvingad av andra
  • Rapporterar känslor av att vara utstött
  • Rapporterar värderingar som inte accepteras av den dominerande kulturen

Relaterade faktorer

  • Förändrat välbefinnande
  • Förändringar i det psykiska tillståndet
  • Oacceptabla sociala värderingar
  • Oförmåga att engagera sig i tillfredställande personliga relationer
  • Otillräckliga personliga resurser

Kortsiktiga mål

Patienten vill delta i en aktivitet på avdelningen med stöd av personalen alternativt att patienten vill delta i en behandlande aktivitet tillsammans med personal inom X dagar.

Långsiktiga mål

  • Patienten deltar i sociala sammanhang i den nivå han/hon önskar och har möjlighet till.
  • Patienten deltar i gruppaktiviteter med andra patienter och personal.

Omvårdnadsåtgärder

Kartläggning

Identifiera tillsammans med patienten de relationer som är tillfredställande och vilka aktiviteter som är intressanta.

Psykoedukation

Utforska tillsammans med patienten tecken på ökad ångest vid kontakt med andra och vilka tekniker som patienten kan vara hjälpt av för att hantera detta (t.ex. avslappningsövningar).

Aktivitet

  • Uppmuntra eller ta promenader/gå på stan/fika med patienten.
  • Personal deltar i början tillsammans med patienten i de aktiviteter som patienten har stor rädsla för eller känns svåra.

Referenser

  1. Herdman TH. NANDA International. Omvårdnadsdiagnoser : definitioner och klassifikation 2012-2014. 2., [utök. och rev.] uppl. ed. Lund: Studentlitteratur; 2013. 628 s. p.
  2. Carpenito-Moyet L. Handbook of nursing diagnosis. 13 ed. ed: Philadelphia, Pa.: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins; 2009.
  3. Townsend M. Nursing diagnoses in psychiatric nursing: care plans and psychotropic medications. 8. ed. ed: Philadelphia, Pa.: F. A. Davis Co.; 2011.
  4. Løkensgard I. Psykiatrisk vård och specifik omvårdnad.: Lund: Studentlitteratur.; 2009.
  5. Varcarolis EM. Manual of Psychiatric Nursing Care Planning 4th ed. ed. St. Louis, Missouri: Saunders Elsevier; 2011.
  6. Lande RG, Gragnani C. Nonpharmacologic approaches to the management of insomnia. J Am Osteopath Assoc. 2010 Dec;110(12):695-701. PubMed PMID: 21178150.
  7. SBU. Behandling av sömnbesvär hos vuxna. En systematisk litteraturöversikt. . Stockholm: : 2010 199.
  8. de Niet G, Tiemens B, van Achterberg T, Hutschemaekers G. Applicability of two brief evidence-based interventions to improve sleep quality in inpatient mental health care. Int J Ment Health Nurs. 2011 Oct;20(5):319-27. PubMed PMID: 21418492.
  9. de Niet G, Tiemens B, Hutschemaekers G. Can mental healthcare nurses improve sleep quality for inpatients? Br J Nurs. 2010 Sep 23-Oct 13;19(17):1100-5. PubMed PMID: 20871513.
  10. Townsend M. Essentials of Psychiatric Mental Health Nursing: Concepts of Care in Evidence-Based Practice. 6th ed. ed: F.A. Davis Company; 2014.
  11. Latour JM, Albarran JW. Privacy, dignity and confidentiality: a time to reflect on practice. Nurs Crit Care. 2012 May-Jun;17(3):109-11. PubMed PMID: 22497913.
  12. Mayers P, Keet N, Winkler G, Flisher AJ. Mental health service users' perceptions and experiences of sedation, seclusion and restraint. Int J Soc Psychiatry. 2010 Jan;56(1):60-73. PubMed PMID: 20053723.
  13. Sarris J, Moylan S, Camfield DA, Pase MP, Mischoulon D, Berk M, et al. Complementary medicine, exercise, meditation, diet, and lifestyle modification for anxiety disorders: a review of current evidence. Evid Based Complement Alternat Med. 2012;2012:809653. PubMed PMID: 22969831. Pubmed Central PMCID: 3434451.
  14. Ottoson J. Psykiatri. 7th ed. ed. Stockholm: Liber; 2009.
  15. Shah LB, Klainin-Yobas P, Torres S, Kannusamy P. Efficacy of psychoeducation and relaxation interventions on stress-related variables in people with mental disorders: a literature review. Arch Psychiatr Nurs. 2014 Apr;28(2):94-101. PubMed PMID: 24673782.
  16. Lunney M. Stress overload: a new diagnosis. Int J Nurs Terminol Classif. 2006 Oct-Dec;17(4):165-75. PubMed PMID: 17117946.
  17. Beer M, Pereira, S, Claton, C. Psychiatric Intensiv Care: London: Greenwich Medical Media; 2001.
  18. Stockholms Läns Landsting, SLL. Regionalt vårdprogram: Suicidnära patienter. [cited 2015 01-11-2015]. Available from: http://www1.psykiatristod.se/Psykiatristod/Psykiatriprogram/Suicidnara-patienter1/.

Referenser

  1. Runeson B, Salander Renberg E, Westrin Å, Waern M. Den Suicidnära Patienten: Studentlitteratur, Lund; 2012.
  2. Runeson B, Salander Renberg E, Sunnqvist C, Westrin Å, Waern M, Jokinen J. Suicidnära Patienter - Kliniska riktlinjer för utredning och vård. : Svenska Psykiatriska Föreningen och Gothia Fortbildning AB; 2013.
  3. Jiang GX, Hadlaczky G, Wasserman D. Självmord i Sverige - Data: 1980-2013. NASP, 2014.
  4. Isacsson G, Rich CL, Jureidini J, Raven M. The increased use of antidepressants has contributed to the worldwide reduction in suicide rates. Br J Psychiatry. 2010 Jun;196(6):429-33. PubMed PMID: 20513850. Epub 2010/06/02. eng.
  5. Beckman K, Dahlin M, Tidemalm D, Runeson B. Drastisk ökning av unga som slutenvårdas efter självskada. Läkemedel vanligaste skademetod. Läkartidningen. 2010 Feb 17-23;107(7):428-31. PubMed PMID: 20384074. Epub 2010/04/14. swe.
  6. Hawton K, van Heeringen K. Suicide. Lancet. 2009 Apr 18;373(9672):1372-81. PubMed PMID: 19376453. Epub 2009/04/21. eng.
  7. Runeson B, Haglund A, Lichtenstein P, Tidemalm D. Suicide risk after nonfatal selfharm: a national cohort study, 2000-2008. J Clin Psychiatry. 2015 Aug 4. PubMed PMID: 26301588.
  8. Tidemalm D, Langstrom N, Lichtenstein P, Runeson B. Risk of suicide after suicide attempt according to coexisting psychiatric disorder: Swedish cohort study with long term follow-up. BMJ. 2008;337:a2205. PubMed PMID: 19018040. Pubmed Central PMCID: 2590902. Epub 2008/11/20. eng.
  9. Runeson B, Tidemalm D, Dahlin M, Lichtenstein P, Langstrom N. Method of attempted suicide as predictor of subsequent successful suicide: national long term cohort study. BMJ. 2010;341:c3222. PubMed PMID: 20627975. Pubmed Central PMCID: 2903664. Epub 2010/07/16. eng.
  10. Runeson B, Haglund A. Affektiva syndrom är dödliga - självmordsrisken är hög. Läkartidningen. 2013 Feb 27-Mar 12;110(9-10):478-9. PubMed PMID: 23540029. Affektiva syndrom ar dodliga--sjalvmordsrisken ar hog.
  11. Hor K, Taylor M. Suicide and schizophrenia: a systematic review of rates and risk factors. J Psychopharmacol. 2010 Nov;24(4 Suppl):81-90. PubMed PMID: 20923923. Pubmed Central PMCID: PMC2951591.2
  12. Hawton K, Sutton L, Haw C, Sinclair J, Deeks JJ. Schizophrenia and suicide: systematic review of risk factors. Br J Psychiatry. 2005 Jul;187:9-20. PubMed PMID: 15994566.
  13. Schneider B. Substance use disorders and risk for completed suicide. Arch Suicide Res. 2009;13(4):303-16. PubMed PMID: 19813108.
  14. James A, Lai FH, Dahl C. Attention deficit hyperactivity disorder and suicide: a review of possible associations. Acta Psychiatr Scand. 2004 Dec;110(6):408-15. PubMed PMID: 15521824.
  15. Berkman ND, Lohr KN, Bulik CM. Outcomes of eating disorders: a systematic review of the literature. Int J Eat Disord. 2007 May;40(4):293-309. PubMed PMID: 17370291.
  16. Mann JJ. Neurobiology of suicidal behaviour. Nat Rev Neurosci. 2003 Oct;4(10):819-28. PubMed PMID: 14523381.
  17. Bursztein Lipsicas C, Makinen IH, Apter A, De Leo D, Kerkhof A, Lonnqvist J, et al. Attempted suicide among immigrants in European countries: an international perspective. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2012 Feb;47(2):241-51. PubMed PMID: 21197530.
  18. Canetto SS, Sakinofsky I. The gender paradox in suicide. Suicide Life Threat Behav. 1998 Spring;28(1):1-23. PubMed PMID: 9560163. Epub 1998/04/29. eng.
  19. Haas AP, Eliason M, Mays VM, Mathy RM, Cochran SD, D’Augelli AR, et al. Suicide and suicide risk in lesbian, gay, bisexual, and transgender populations: review and recommendations. J Homosex. 2011;58(1):10-51. PubMed PMID: 21213174. Pubmed Central PMCID: 3662085.
  20. Haglund A, Runeson B. Själmord efter frigivning från fängelse. Kriminalvården, 2013.
  21. Haglund A, Tidemalm D, Jokinen J, Langstrom N, Lichtenstein P, Fazel S, et al. Suicide after release from prison: a population-based cohort study from Sweden. J Clin Psychiatry. 2014 Oct;75(10):1047-53. PubMed PMID: 25373114.
  22. Antonovsky A. Unraveling the mystery of health : how people manage stress and stay well. 1st ed. San Francisco: Jossey-Bass; 1987. xx, 218 p. p.
  23. Instrument för bedömning av suicidrisk. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2015.
  24. Ljung et al. Common etiological factors of attention-deficit/hyperactivity disorder and suicidal behavior. JAMA Psychiatry 2014;71(8):958-964
  25. Chen et al. Risk of suicide attempts among adolescents and young adults with autism spectrum disorder. J Clin Psychiatry 78:9, november/december 2017.
  26. Hirvikoski et al. Premature mortality in autism spectrum disorder. The British Journal of Psychiatry. 1-7. november 2015.

Om innehållet

Författare

Miranda Michanek, Mattias Månsson, Christina Swärd, Tuire Amundin, Birgitta Lindberg, Irene Stolt, Raili Ala

Reviderat

Axel Haglund, specialist i allmän psykiatri, doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Norra Stockholms Psykiatri, Karolinska institutet. Bo Runeson, professor, överläkare, Norra Stockholms psykiatri och Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet; december 2015

Granskat av

Ullakarin Nyberg överläkare, Norra Stockholms psykiatri , Bo Runeson, professor, överläkare, Norra Stockholms psykiatri och Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet samt sakkunniga i Regionalt programområde Psykisk hälsa, Region Stockholm.

Läkemedelsdelarna granskade av:
Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för psykisk hälsa

Författare till omvårdnadsdelen:
Lena Forsroos, projektledare omvårdnadsprogram/Psykiatristöd, utbildningsledare NSP, vårdprogramkoordinator, specialistsjuksköterska i psykiatri, Norra Stockholm psykiatri
Eva Barredal, specialistsjuksköterska i psykiatri, Norra Stockholms Psykiatri
Joachim Eckerström, specialistsjuksköterska i psykiatri/vårdutvecklare, Norra Stockholms Psykiatri,
Magdalena Lönning, sektionschef, specialistsjuksköterska i psykiatri, Praktikertjänst Psykiatri, Järvapsykiatrin

Publicerad
2012/01/23
Senast uppdaterad
2015/12/22